Lyrikvännen flyttar fram ställningarna

Lyrikvännen 6/03. Red.: Camilla Hammarström och Boel Schenlær.


Lyrikvännen, Nordens största poesitidskrift, fyller femtio i år. Det märks om inte annat på namnet – ingen skulle i dag starta en tidskrift med ett så fyrkantigt namn. De nya, trendiga kulturtidskrifterna har enstaviga namn som Sex, Gräs eller Stick. Sånt som gör sig bra i logotyper.

Ändå är dagens Lyrikvännen på många sätt en produkt av 00-talet. För några år sedan tog Ordfront över huvudansvaret, gjorde tidskriften poppigare, tunnare och mer journalistisk – och kanske också tråkigare. Sedan dess har det varit motigt. Ordfront har tvingats banta ner Lyrikvännen till pocketformat och diverse redaktörer har avlöst varandra. Just nu delas redaktörsposten av Camilla Hammarström och nytillträdda Boel Schenlær.

Deras första gemensamma nummer handlar om Carl Michael Bellman. Ett säkert kort. Och visst, det finns fortfarande en hel del att säga om denne nationalskald. Kanske är det mesta osagt. Man undrar: vem var Bellman egentligen?

Camilla Hammarström vidgar bilden i en utförlig essä. Hon visar att Bellman inte bara skrev nonsensverser och Gubben Noak; han var också en vass satiriker, en skarpsynt samhällskritiker och en initierad kvinnoskildrare. Att hans många epistlar kryllar av alkoholister och prostituerade är självklart; på 1700-talet var de flesta stockholmare mer eller mindre alkoholiserade och att sälja sin kropp var en vanlig kvinnosyssla.

Även Ernst Brunner (som skrivit Bellman-romanen Fukta din aska) bidrar med en rolig essä. Brunner, som under flera års tid läst gamla manuskript och brev, lägger ett pussel av samtida kommentarer. Det är lättsamt men kärnfullt. Bellman framstår som en människa i ständig nöd, men också som en muntert babblande gycklare. ”Bellman superade här i kväll och visade prov på sin naturliga talang att härma olika djurläten” skrev en herr Ekblad 1762. Plötsligt är inte 1700-talet så långt borta.

Lyrikvännen bjuder även på nyskriven poesi. Per-Eric Söder, Bruno K. Öijers gamle vapendragare, har inte givit ut något sedan 1988, men verkar vara på gång just nu. Dikterna i detta nummer är avskalade, klara och vardagliga. Debutanterna Jonna Ekdahl och Karin Wiklund bidrar också med
stark poesi.

Med andra ord: Lyrikvännens delvis nya besättning flyttar fram ställningarna. Det är glädjande. Utan en bred svensk lyriktidskrift blir världen lite tråkigare.

Petter Bengtsson

Publicerad: 2004-01-27

Köp Lyrikvännen
Läs mer om Lyrikvännen i katalogen
Fler artiklar knutna till Lyrikvännen
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR