Folkbildning för de intellektuella

Publicerad (i något förkortad version) på Aftonbladet Kultur den 17/12 2003


Ett stort tack till mina 84-åriga föräldrar, som gjorde det Statens kulturråd (eller Stockholms kulturråd, som det uppenbarligen borde kallas) inte gjorde: de hjälpte Tidningen Boken och ”värnade om mångfalden”, som det så vackert heter att Statens kulturråd ska göra.

Återigen har Statens kulturråd via sin så kallade referensgrupp delat ut produktionsstöd till kulturtidskrifter. Det innebär att man delar ut sisådär en halv miljon var till litteraturtidskrifter i Stockholm och sisådär en 100 000-150 000 kronor till de fattiga - de blir ju det till slut - kusinerna från landet. Tidningen Boken räddades ur en svår situation tack vare mina föräldrar under hösten 2003. På bara några år har vi nu pumpat in 300 000 privata kronor i företaget - nu blir det inte mer. Vi hade inte behövt vidta dessa åtgärder om inte Statens kulturråd sänkt vårt redan låga stöd för några år sedan. Och hade vi haft ett stöd i nivå
med våra kolleger i Stockholm hade vi klarat oss finfint! Det bör poängteras att Kulturrådet hela tiden fått full information om vår situation.

Fram till december 2003 fanns det endast två renodlade litteraturtidskrifter av större format på det skönlitterära området i Sverige. Allt om Böcker/Parnass med 400 000 kronor i stöd och Tidningen Boken med 150 000 kronor i stöd. Allt om Böcker utkommer med sitt sista nummer nu i december eftersom pengarna har tagit slut.

Allt om Böckers död är djupt allvarlig. Tidskrifter som recenserar litteratur och presenterar författarskap är oerhört viktiga i ett samhälle där litteraturbevakningen är på väg att få stryka på foten. Tidningen Boken presenterar eliten av våra svenska författare och en rad av dem - Kerstin Ekman, Gabriela Melinescu och många andra - har på senaste tiden personligen ringt upp våra reportrar och tackat för att de på detta sätt kommit i kontakt med sina läsare. Vi tror att vi har en viktig uppgift.

Men tror Statens kulturråd att Tidningen Boken ska kunna överleva på 150 000
kronor när Allt om Böcker inte kan det på sina 400 000? Så dumt är väl ändå inte Kulturrådet? I sådana fall måste vi kanske dra slutsatsen att Kulturrådet inte vill att Tidningen Boken ska överleva. Så är det nog.

Efter Allt om Böckers död finns nu en enda renodlad skönlitterär tidskrift av någorlunda storlek kvar i Sverige och det är Tidningen Boken. De andra större kulturtidskrifterna har ett blandat material. Vore det då inte viktigt att värna om denna tidskrift? Om nu en av två litteraturtidskrifter försvinner, ska man inte då satsa några kronor på den enda som finns kvar? Så här står det ju faktiskt i Kulturrådets informationsblad "Information om produktionsstöd för kulturtidskrifter år 2004" under rubriken Allmänna förutsättningar:

"Produktionsstöd ges till tidskrifter vars kostnader överstiger intäkterna och som inte har eller borde ha förutsättningar att med egna medel eller med stöd från annat håll kunna finansiera utgivningen."

Men denna paragraf gäller uppenbarligen inte tidskrifter i "landsorten" - tack än en gång mamma och pappa!

Hur försvarar då Statens kulturråd detta agerande? Man säger ju inte rent ut att "vi ger pengarna till våra kompisar här i Stockholm". Nej, man hävdar att man gör en rent kvalitetsmässig bedömning. Då råkar det bli så att alla litteraturtidskrifter i Stockholm håller
högre kvalitet och ska högre stöd. Visst är det konstigt!

För det förhåller sig verkligen så. I en artikel i Sydsvenska Dagbladet nyligen redogjorde jag för fördelningen mellan Stockholm och den så kallade landsorten. Den fördelningen gör att man ovillkorligen måste dra slutsatsen att litteraturtidskrifterna i Stockholm är cirka tre gånger bättre än de i landsorten.

För några år sedan hade Tidningen Boken 200 000 kronor i årligt stöd, vilket redan det var ungefär hälften eller mindre än hälften av vad våra stockholmskolleger hade. Det unika inträffade att vi fick sänkt stöd efter att mannen som byggde upp systemet med produktionsstöd, den legendariske folkbildaren Erik Östling, avled.

Erik Östling, referensgruppens handläggare, ansåg att Tidningen Boken med sin folkliga profil hade en viktig roll att spela för folkbildningen och vi vet att han propagerade för ett högre stöd till oss. Erik Östling ersattes av en mycket ung handläggare, som i samarbete med referensgruppen alltså vidtog den unika åtgärden att sänka stödet för Tidningen Boken. Detta följdes av ytterligare en unik åtgärd - styrelsen tog referensgruppen i örat och vi fick tillbaka 50 000 kronor sedan 80 av landets ledande författare och intellektuella skrivit på ett upprop för att rädda Tidningen Boken.

Men snart var det dags för ny utdelning av produktionsstöd och då tog referensgruppen återigen ifrån oss de 50 000 kronorna och så har det varit sedan dess. År efter år sitter nu i stort sett samma referensgrupp och fäller sina domar.

Skrota denna prestigehungriga och enväldiga grupp av subjektiva smakdomare! Det krävde Jan Myrdal i Aftonbladet för flera år sedan då uppropet för Tidningen Boken var aktuellt. Tidningen Boken har en mycket stark ställning på Sveriges bibliotek och vi har massor av vittnesbörd från bibliotekarier om att Tidningen Boken är den litteraturtidskrift som är mest populär och mest läst bland vanligt folk.

Men så vill inte Statens kulturråd att det ska vara. Om inte Agda Svensson i kassan på Konsum vill läsa BLM, så ska hon ta mig fan inte ha någon litteraturtidskrift alls. Folkbildning - det är ju bara för de intellektuella!

Bo Axelsson
chefredaktör, Tidningen Boken

Publicerad: 2003-12-18


Läs mer om Boken, Tidningen (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till Boken, Tidningen (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA