För dyrt att tänka?

Ur Biblis nr 24/03


Statens Kulturråd ligger på Skeppsholmen i Stockholm och skapades i linje med den europeiska, kurfurstliga traditionen. De sköna konsterna skulle befrias från att vara handelsvaror och nationens andliga mål lyftas över marknadsplatsen.

Men myndigheten befinner sig i djupaste vånda. Från att under t ex Göran Löfdahls tid ha varit fylld av idéer och djärva utspel plågas den nu av en förtärande tystnad. Sällan eller aldrig hör man något därifrån. När drömmarna försvinner återstår ruinen av det som en gång byggdes.

Kultur är dyrt. Särskilt dyrt har det blivit att tänka. Sålunda beslöt myndigheten att dra ner stödet till kulturtidskrifter. Idag är det 15 miljoner kronor och har under tio år minskat med 3.7 miljoner kronor.

Den referensgrupp, som i realiteten avgör vilka tidskrifter som är värda stöd, föreslog därför förra året att stödet till fem ledande kulturtidskrifter skulle upphöra: BLM, Artes, Arena, Ordfront och ETC. Också Biblis förlorade sitt ganska minimala stöd på 25 000 kronor.

Kulturrådets uppgift blev därmed, paradoxalt nog, att försöka förhindra utgivning av några av de bästa kulturtidskrifterna med motivering (från en författning SFS 1993:567) att de redan har starka ägare. Men någon självklar framtid för BLM finns inte, trots Bonniers ägarskap. Myndighetens åtgärd sågs som en tydlig markering att BLM och de andra tidskrifterna saknar allmänt intresse.

Av de 114 tidskrifter som fick stöd återfinns publikationer som Kapten Stofil, Bild & Bubbla, Träbiten samt Visslingar och Rop. Säkert är Kapten Stofil en utmärkt publikation, men kan knappast tillmätas samma betydelse som BLM och Artes.

För att ytterligare försvåra för allmänheten att ta del av de ledande tidskrifterna har Kulturrådet infört en regel som säger, att tidskrifter utan stöd inte heller kommer ifråga för bibliotekens prenumerationsstöd.

"Det här är ett sätt att döma tidskrifterna till en idealistisk fålla, ett eldsjälsghetto där svensk kultur anses ha sin plats", säger BLM:s redaktör, Kristoffer Leandoer.

Referensgruppen tycks ha drabbats av panikångest för när beslutet hade tagits vidtog den den unika och innovativa åtgärden att i en artikel protestera mot sitt eget beslut (AB 4.12.02).

Det var förstås fånigt att protestera mot sig själv och som rätt mycket annan fånighet i slutändan tragiskt. Referensgruppen borde istället ha krävt en översyn och omläggning av stödet till kulturtidskrifter. Kvalitet borde gå före målsättningen att alla tidskrifter ska bli lika dåliga. Det kostar nämligen pengar att tänka.

Kulturrådet har tystnat. Inga initativ tas. Inte ett ord hörs från Skeppsholmen. Kulturrådet är i det närmaste helt offside. Ingen utveckling kan skönjas. Vid sökning i Mediearkivet senaste året blir det fem träffar för generaldirektören, Kristina Rennerstedt. Två handlar om att hon var tänkt att utreda LVM, Lagen om vård av missbrukare, en är ett omnämnande i förbigående av hennes namn av justitieminister Tomas Bodström och en om hur mycket generaldirektörer tjänar.

Tystnaden är på väg att bli ett nationellt problem. Inom biblioteksvärlden är kritiken massiv. Kulturrådet (och kulturdepartementet) har gått in i en återvändsgränd, är den dominerande uppfattningen. Dagens folkbibliotek är så mycket mer än läsande och litteratur. Det krävs digitala satsningar – några sådana pengar har inte synts till – och insikt om att folkbiblioteken är på väg att förvandlas till medborgerliga torg för utbildning, social utveckling och redskap för demokratin.

Kulturrådet har ett bra tag fungerat som en våt filt över framtiden. Det är hög tid att vakna.

Gunnar Ohrlander

Publicerad: 2003-12-04

Köp Biblis
Läs mer om Biblis i katalogen
Fler artiklar knutna till Biblis
Fler tidskrifter i kategori BOK- & BIBLIOTEKSVÄSEN
Fler tidskrifter i kategori KONST & DESIGN