Barcelona 24 timmar

Text: Virpi Pahkinen

Ur Nutida Dans nr 19 (2003)


Dancing Cities är ett nätverk av dansfestivaler i Sydeuropa och Latinamerika. Grundtanken är att dansen ska framföras utomhus i stadsarkitektur och att arkitekturen i mötet med dansen ska bli synlig på ett nytt sätt. I sommar har jag medverkat på festivalerna Dies de Dansa i Spanien och Lugar à Dança i Portugal.

I Portugal har Dancing Cities spridit sig till flera städer. Jag fick förfrågan att delta i festivalen i Oeiras och Lissabon. Eftersom det var en veckas paus mellan uppträdandena blev det min morgonrutin att ta taxi kl. 06.15 till brandstationen i vars övervåning ashtanga yoga grupp höll en intensivkurs. Tur det, för i den lilla jungfrukammaren jag fick bo i kunde jag inte röra en fena, endast vandra med blicken längst stadens gator nedanför.

Jag hade sett bilder på nätet från palatsträdgården Marquês de Pombal i Oeiras. När jag på eftermiddagen kommer till platsen kan jag inte känna igen den. Det är någonting med dimensionerna som bilderna har förvrängt i förhållandet till verkligheten och jag inser genast att den förvalda platsen inte kommer att fungera. Efter ett desperat letande på det stora området får jag syn på en uttorkad fontän. I den krackelerande leran krälar tiotals halvdöda kräftor och i bottens mittpunkt ligger en grön kvadrat av orörligt vatten. Det väcker lusten att göra en galen dans, där framtiden klättrar mot det förflutna på nuets axlar. När jag återkommer till fontänen för att kolla solens vinkel kl.18, vilket skulle motsvara tidpunkten för mitt framträdande, får jag konstatera att allting ligger i en ointressant skugga, färgerna är borta, magin är släckt. I stället får det bli en tredje plats, i mitten av den låga labyrinten.

På Centro Culturel de Belém i Lissabon gör jag förberedelser för två danser på två olika platser. Den första stillsamma dansen skulle äga rum i vattenträdgården och den andra, Skorpionens bön, skulle ha en speglande glaskub som bakgrund. I trädgården flyttar vi några stenar för att göra en fri passage i vattnet. Vid kuben ser det perfekt ut med sneda solstrålar. Jag är nöjd med repetitionen. Det har inte regnat på flera veckor i Portugal och arrangörerna har inte räknat med något skyfall. På festivalmorgonen samlas molnen över Lissabon. Det råder en allmän oro, det blir ändringar i schemat hela tiden, vissa nummer faller bort helt och hållet, och man får nya besked var tjugonde minut. Jag insisterar att få göra dansen i trädgården då jag inte tycker att regnet skulle vara störande i sammanhanget. Det skulle bli fint med vatten på vattnet. Arrangören samtycker inte. De är rädda för publikens skull och ljudanläggningen har redan flyttats. Till slut beslutas det att jag gör båda danserna på ett och samma ställe.

Produktionsassistenten Sofia påpekar att de precis fått veta att Gay Pride-paraden kommer att ha ett partystopp i närheten och nu fruktar hon att musiken kommer att studsa hårt tillbaks från stenväggarna. Hon vrider sig i magkrämpor och ber att få gå hem. Jag förstår att hon inte orkar mer, men jag vill inte ha hjälp av assistentens assistent som får saker och ting att bli ännu snurrigare. Jag får klara av bytet själv och berättar nu en tredje gång för ännu en ny tekniker hur rörelsecuerna ser ut. Under framträdandet hör jag mer av Gay Pride technodunk än min musik, men jag lyckas ändå skapa koncentration och närmast omänsklig orubblighet. Efteråt är tröttnaden av det slag att jag vill vråla som ett djur, men i stället stoppar jag i mig de berömda kakorna, pasteis de Belém.

Som jag bodde i stadsdelen Graça i Lissabon så är jag inkvarterad i Gràcia i Barcelona. Det är de transinfinita och irrationella krafterna som gör att saker och ting går runt så som * gör cirkeln sann. Jag bor granne till Plaça del Sol där folk cirkulerar dag som natt.

Jag ska hålla en 9 dagars workshop för 18 elever. Första dagen kommer assistenten och visar vägen till en studio. För mig liknar det ett garage med sitt smutsiga cementgolv. Jag är förvånad att dansare ska behöva träna på ett så hårt underlag. Det går att göra undantag för en föreställning men för daglig träning… Ännu mer förvånad blir jag då mina elever inte verkar ett dugg förvånade över omständigheterna. Brist på träningslokaler berättar om dansens villkor. Jag ber om att få flytta till en annan plats.

Varje morgon före workshop sitter jag på Café Fragil på Plaça dels Àngels vid MACBA (Museu d´Art Contemporani de Barcelona). Sftigt försenade. Den eftermiddag då vi ska repetera inför visningen för publiken vid MACBAs fasad, är stenytan så uppvärmd att vi får skölja det med kallt vatten för att fötterna inte ska brännas. När jag sätter igång musiken med profetisk skrattkör av Philip Glass ser jag Familjens döttrar sitta i ett hörn och titta nyfiket på oss. När dansen blir vildare börjar döttrarna hoppa över den trötta hunden och till slut rida på den.

Den stora dagen för flera uppträdanden infaller lördagen den 26 juli. Till att börja med får jag ångra mig att jag inte varit min vana trogen och valt att ha frukost på Fragil, utan åkt tunnelbanan till Plaça Espanya. Ett grabbgäng sätter sig bredvid mig och börjar visa sitt intresse. Jag känner mig fullständigt oattraktiv, håller hårt i min vichy catalan och den torra croissanten och vet inte var mina ögon kommer ifrån eller vad mitt namn betyder. Jag förstår inte att de orkar flirta fast klockan inte ens slagit nio. Mitt fokus är högt uppe i parken Montjuïc, på den norra pation av Fundació Joan Miró med den makalösa utsikten som liknar den som de olympiska simhopparna blir fotograferade i. Trots att mitt framträdande ska äga rum mitt på dagen då solen står i zenit och värmen stiger mot 35°C, har jag av estetiska skäl valt att använda den långärmade tunga sammetsklänningen. Min svarta figur kommer att passa in i platsen med den svarta Miróskulpturen, vattenbassängen, och den rosafärgade stenytan. I bakgrunden ligger hela Barcelona vackert insvept i en grå luftföroreningarnas slöja. Mitt upphettade huvud sveper jag in i en vit och blöt handduk och jag plockar bort rostiga spikar och gem från dansytan före föreställningen. I dansen är jag genominspirerad och har ingenting med termodynamikens lagar att göra. Efteråt kommer en yngling fram och säger att han har sett en science fiction seriefigur, en äldre dam tackar för en helig dans.

På eftermiddagen blir lunchen lång och jag är tacksam för att Tanja har erbjudit sig att ta hand om den tekniska repetitionen för visningen av elevarbetet. Eftersom MACBA-området redan är fullt med folk får jag stå på tå för att kunna se hur eleverna klarar sig.

Inför nattens show visar det sig löjligt att repetera på utomhusscenen. Det är över en timme kvar till början, men redan har närmare tusen personer kommit till CCCB för att få bra platser. Jag ser två hip-hoppare från gruppen Union Dance köra sin show. Det är spännande och de verkar dansa fullt ut. Jag väljer att spara på krafterna och inte repetera alls. Den sneda glasfasaden speglar stadsljus och flygplan som passerar. När stunden är kommen är det som att dyka i ett svart varmt välkomnande hav. Till Roger Ludvigsens euforiska toner blir jag en magentafärgad raket riktad mot himlen och laddad med glädje.

Efter nattens show drar jag med mina vänner Dejan och Juschka mot Bar Marsella för att dricka absint. Årgångsdammet ligger tjockt på flaskhyllorna och fläkten surrar som den har surrat sedan Nerudas och Picassos tid. Vi silar vatten genom sockret som smälter ner i det gulgröna nervgiftet. Stimulerade av den grumliga drycken tror vi oss ha klara uppfattningar om det ena och det andra. Vi fortsätter till Pipa-klubben för lite cava. När den stänger vid fem har vi Plaça del Sol kvar att leta liv efter. Vi blir inbjudna att följa med till en bar som egentligen redan har stängt. Den berusade barägaren öppnar metalljalusin och ett rött svagt ljus strålar mot oss när vi stiger in. Ett par är igång med en sexuell akt uppe på balkongen. Jalusin går igen bakom oss. Man bör följa varje kota i den Barcelonska nattens ryggrad.


Publicerad: 2003-10-24

Köp Nutida Dans (Nedlagd)
Läs mer om Nutida Dans (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till Nutida Dans (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA