Ett svettigt arbete

Jerker Virdborg
SVART KRABBA

Ur Avsikter nr 11

I höst romandebuterar Jerker Virdborg med Svart Krabba. Jerker Virdborg är 31 år och uppvuxen i det lilla samhället Lindome utanför Göteborg. När han skriver drivs han av intuition och jobbar så hårt att han blir alldeles svettig.

På nittiotalet studerade Jerker Virdborg humaniora vid Göteborgs universitet. Han hade lämnat lilla Lindome och flyttat in till Göteborg. Han samlade på sig en fil kand och läste litteratur, film och konst. Det var dock inte akademikervärlden som hägrade utan skrivandet.

Jerkers läsvanor grundlades redan som barn. Mamma var bibliotekarie och pappa var en mycket litteraturintresserad civilingenjör, särskilt intresserade han sig för smal litteratur. Pappa började tidigt läsa högt för Jerker. Det började med Totte och Alfons för att gå via Barbro Lindgrens Sparvel-böcker och Rose Lagercrantz till Michael Endes Momo och Den oändliga historien. Högläsningen fortsatte upp till elvaårsåldern även om Jerker nu kunde läsa själv.
– Det var också ett sätt att umgås, berättar Jerker.

Litteraturintresset var väckt och Jerker läste Jules Vernes En världsomsegling över havet i tioårsåldern, en bok han fascinerades mycket av. Hemmet genomsyrades av kultur. Bokhyllorna var många och tog en stor fysisk plats. Föräldrarna introducerade sonen i den klassiska musiken. Familjen prenumererade på filmtidningen Chaplin och gick på smalare filmer som Ingmar Bergman. Och naturligtvis gjorde allt detta starkt intryck på Jerker.
– Mamma stack åt mig böcker att läsa och uppmanade mig att läsa kvalitativt.

Tidigt började Jerker skriva. Redan på lågstadiet fick han använda sin starka fantasi och skrev långa berättelser när det var dags för ”Egen bok”. Egen bok bestod av ett hopvikt A4-papper som blev till fyra sidor. Medan klasskamraterna kämpade med sina fyra sidor fortsatte Jerker att skriva längre berättelser. Redan då såddes ett frö till skrivandet som yrke.

På högstadiet avtog lusten att skriva en aning och han gjorde det han förväntades göra. Jerker intresserade sig mer för musiken. Spelade saxofon och var med i skolans orkester fyra, fem år. Han hade blivit påverkad av systern som spelade tvärflöjt och att det blev just sax var mer en slump.

Litterär gestaltning
Jerker avslutade kursen Litterär gestaltning i juni. Tidigare har han gått skrivarlinje både på Skurups folkhögskola och Nordiska folkhögskolan i Kungälv.
Det var på Skurup som skrivandet tog fart på allvar.
– Jag hade tid att skriva och skrev mycket. Korta noveller som var både absurdistiska och hotfulla. Jag började skicka in noveller och på hösten –98 debuterade jag med ett fiktivt reportage i tidningen Vi.

När Jerker gick i Kungälv började hans noveller att bli längre och längre. Våren –99 hade Jerker två novellsamlingar klara som han skickade till två olika förlag. Den ena var från Skuruptiden och den andra från Kungälv. Båda blev antagna. Jerker valde den senare novellsamlingen som kom förra året, Landhöjning två centimeter per natt. Boken består av sju noveller och fick utmärkta recensioner. Jerker berömdes för sitt sätt att skriva ”hotfulla” berättelser.
– Litterär gestaltning är en bra kurs för författare som är på väg att debutera., säger Jerker. Man har chansen att pröva en ny form, en ny genre. Och man får lära sig att läsa en text med största vinst.
När Jerker gick Litterär gestaltning hade de flesta liksom han tidigare gått andra skrivarlinjer på folkhögskolor. Något som Jerker tycker är bra för blivande författare.

Svart Krabba
I höst kom romanen Svart Krabba. På ett seminarium på Bokmässan i Göteborg i september, myntade Jerker ett nytt begrepp, ”hotberättelse”, som han tycker passar att kalla hans roman. Svart Krabba handlar om en kvartett militärer i ett okänt landskap och i okänd tid som får ett hemligt uppdrag. På skridskor skall de ta sig över isen med fyra kapslar vars innehåll är hemligt. Boken har sålt bra och har nu tryckts i en andra upplaga.

Arbetstider
Arbetstider har Jerker inga. Han arbetar intensivt i korta perioder. Men när han skriver lever han sig in i sin berättelse och skeendet så att han blir alldeles svettig! Jerkers skrivande drivs av hans intuition. Han bestämmer sig inte för att skriva en ”spännande bok” utan litar helt och fullt på sin intuition som får styra ända från början.
– Jag har fått höra att jag jobbar produktivt. Svart Krabba tog 500 dagar att skriva.
Jerker är redan i full färd med att skriva på sin nästa roman. Han påbörjade arbetet i vintras och beräknar vara färdig nästa år. Innehållet är förstås hemligt än så länge. Jerker antyder att han vill komplicera formen och tidsflödet i den nya romanen men hur och med vilka huvudpersoner får framtiden utvisa.

Yrkesval
– Jag har alltid haft lätt för språk, säger Jerker. Så det hade nog blivit något med språk. Kanske journalist eller något med reklam.
Visst hade han en dröm att jobba med film men upptäckte snart att regissörsyrket ändå inte var något för honom, det var för omständligt. Däremot kan han tänka sig att skriva filmmanus och att det finns sådana tendenser även i Svart Krabba, håller han själv med om.
– Musiken har också alltid funnits med som vän, men det är inte heller rätt väg för att uttrycka mig utan det blev skrivandet som är det rätta.

Intressen
– Jag gör nog inte så mycket. När jag gick Litterär gestaltning krävde kursen så mycket att jag inte hann med så mycket annat.
Film är ett stort intresse, även om det för Jerker är nästan som ett jobb. Musik, litteratur och resor är andra intressen.

Författare som inspirerar
Jerker Virdborg har jämförts med författare som Franz Kafka, Ernest Hemingway, Per Olof Sundman och Joseph Conrad. Men också författare som Alistair MacLean och Stephen King.
– Kafka och Hemingway har betytt mycket för mig. Kanske extra mycket i kombination. Andra favoritförfattare är Stig Dagerman , Torsten Jonsson, Tage Aurell och Per Olof Sundman.


Ett litet smakprov
”Ytterdörren öppnades och ett befäl steg in. Edh slog upp ögonen och reste sig hastigt. Mannen var lång och hade brunt skägg. På vapenrockens ärmar satt fanjunkares gradbeteckning.
”Det är du som kommit hit idag. Edh. Du kommer från norra sektorn. Jag vet redan det mesta om dig.”
Han räckte fram handen.
”Nylund.”
Han hade smala axlar och grova händer. Handslaget var hårt. Ögonbrynen var halvt ihopväxta och skägget kort och glest.
”Du ser inte så stark ut. Jag undrar om du räcker till.”
Rösten var hes. Edh lyfte sin packning.
”Jag vet inte vad det är jag ska göra. Eller hur stark man ska vara.”
De steg ut. Nylund spottade i snön medan de gick in bland tallarna bakom husen. Efter ett stycke passerade de flera kamouflerade fordon och luftvärnskanoner som stod utspridda på ojämna avstånd från varandra.
”Du måste lära dig några saker: det här är Tessenöy, det är inte som på andra ställen, här finns folk från många olika håll.”
De klev över ett par långa träspångar och vek in på en hårt upptrampad stig utan snö.
”Jag har varit här i över ett år nu, ändå kan jag bara gissa hur många det egentligen finns här ute, de kan förstärka med mycket kort varsel. Jag hoppas att du börjar begripa att det inte är normala krav som ställs här. Det är inget vanligt basområde. Och det är bara ett fåtal som har överblick. Kanske ingen har det. Kanske bara Radd.”
Mellan träden i en glänta låg ett grönt tält. Det var nedgrävt en bit i marken, ris och tallruskor stack fram under kanten. Nylund stannade och tittade på Edh.
”Du känner till det? Att överstelöjtnant Radd för befälet på Tessenöy?”
”Det har jag förstått ja.”
Nylund ryckte undan tältduken och såg in i dunklet. Edh kisade utan att kunna se något därinne.
”Ta en plats”, sa Nylund och pekade. ”Och en madrass. Och håll dig i tältet tills du får nya order. Du får inte elda. Jag har ingen mer information att ge.”
Edh ställde ifrån sig ryggsäcken och klev in i tältet. Där var lika kallt som utanför. Det låg ris på golvet, ute vid kanterna syntes rimfrost på duken.
”Får jag inte elda?”
”Nej. Från och med idag är det förbjudet på hela området.”
I en cirkel runt kaminen fanns madrasser, några av dem var tomma. Edh gick fram till en långt in.
”De platserna är upptagna”, sa Nylund. Han visade mot madrassen närmast ingången. ”Här är en ledig.”
Edh tittade upp
”Men, de här är ju också tomma?”
”Nej, alla utom den här är faktiskt upptagna.”
Edh klev bort till ingången, föste undan ett par kvistar från madrassen. Nylund stod kvar och la händerna över bröstet. Edh fortsatte att tiga.
”Jag rapporterar till Radd”, sa Nylund. ”Men jag anar redan. Han blir besviken. Du verkar inte räcka till.”
Edh tittade upp på honom.
”Vad vet du egentligen om vad jag räcker till?”
Han såg Nylund i ögonen. På långt avstånd hördes flera kommandorop. Ingen av dem rörde sig.”
Ur Svart Krabba

Inger Duberg

Publicerad: 2003-10-20


Läs mer om Avsikter (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till Avsikter (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA