Imponerande fynd efter 1500 år gamla risbönder

Unikt indiskt arkeologiskt material göms på Östasiatiska museet

Ur SYDASIEN nr 3/03


Östasiatiska museet i Stockholm ansvarar för stora samlingar av kulturföremål från framförallt Kina och Japan, men man har också föremål och samlingar från Sydasien, däribland sedan mitten av 1990-talet ett indiskt arkeologiskt material av betydande internationellt intresse.

Den svenska arkeologen Hanna Rydh grävde i samförstånd med den indiska antikvariska myndigheten på 1950-talet ut en boplats (ruinkulle) i norra Rajasthan. Fyndmaterialet delades upp mellan indiska och svenska institutioner och till Sverige togs ett hundratal mynt och drygt 500 föremål, vilket förefaller vara huvuddelen av de tillvaratagna fynden.

Platsen som grävdes ut kallas Rang Mahal och ligger invid en uttorkad flodbädd. När byn var bebodd mellan 200-talet och 500 talet e.Kr. fanns det vatten i floden. Naturförutsättningarna var därför helt annorlunda än de var för de boskapskötare som 1 500 år senare bodde grannar med utgrävningen på 1950-talet. Rang Mahals inbyggare odlade ris men var också boskapsskötare. Bland dem fanns krukmakare och andra hantverkare, exempelvis personer som tillverkade smycken av molluskskal.

I materialet finns en speciell sorts keramik; rödgods med svart dekor av blommor, växtslingor, fåglar och andra djur. Den har benämnts efter platsen och lämningar från ”Rang Mahal-kulturen” påträffas framförallt i västra Rajasthan i den numera uttorkade Sarasvatiflodens dalgång.

Internationellt intressant utgrävning

Ett 25-tal boplatser med sådan keramik är kända från inventeringar av ytfynd men Hanna Rydhs utgrävning är den enda större arkeologiska undersökningen. Det är därför till det material som nu finns i Sverige som man hänvisar i internationella arkeologiska publikationer då man diskuterar Rang Mahal-kulturen. Sedan materialet kom till Sverige på 1950-talet har det dock legat väl nerpackat, först i Lund och sedan i Stockholm. Resultatet av utgrävningen är publicerat på engelska, men materialet har aldrig varit utställt och det är inte heller katalogiserat på något museum.

Östasiatiska museet, där dessa Indien-samlingar finns, befinner sig sedan 1999 i en ny situation som ett av de fyra museerna inom Statens museer för världskultur. Tillgänglighet är ett centralt koncept, som är vägledande för både ombyggnader och för den omorientering som pågår.

Målet är ett mer aktivt utnyttjat museum, som bättre kan tillvarata den stora potential som finns i samlingarna för att berätta om ”Asien i världen” och på så vis fungera som en ”Mötesplats Asien.” En starkare internationalisering är likaså ett viktigt mål, inte minst i den nya globala situation där samlingarnas historia och status ofta (med rätta) ifrågasätts från ursprungskulturernas sida, särskilt då utifrån moraliskt-etiska utgångspunkter.

Samlingarna liksom museets resurser i sin helhet måste då katalogiseras och göras lätt tillgängliga för både forskare och andra, som kan hjälpa museet att utveckla deras potential, liksom för allmänheten och för den yngre publik som museet gärna vill nå ut till i större utsträckning än hittills.

Under våren 2003 har arbetet påbörjats för att på sikt göra Rang Mahal-materialet tillgängligt. Första steget är att föra in uppgifter om föremålen i Östasiatiska museets digitala databas. Målet är att göra museets hela digitala databas nåbar via Internet och att foga bilder av varje föremål till registreringsuppgifterna. På sikt kan förhoppningsvis delar av Rang Mahal-materialet presenteras för besökare också i museimontrar.

Inte bara kungars historia

Indiens historia berättas fortfarande ofta som vore den en historia om kungalängder och krig endast. Skulle vi titta på platsen Rang Mahal med dessa ögon skulle vi säga att detta var en del av Kushan-härskarnas område under deras nedgångsfas och att det var en del av Gupta-väldet under uppbyggnad.

Åt bylivet skulle vi rycka på axlarna och säga att det i Indien varit alltid oföränderligt detsamma. Att arkeologer grävt fram skäror, kokkärl, lersmycken och leksaker som använts, gått sönder och kastats i en by i Rajasthan för mer än 1500 år sedan leder oss dock fram till andra berättelser. Keramiken till exempel berättar om föränderliga vägar för kontakt och utbyte av idéer.

Medeltidsarkeologiska undersökningar i Sveriges skogsbygder av i dag hjälper oss vidare bakom de historiska källorna och ”befolkar” dåtiden med fler tänkande och med egen rätt kulturbärande människor än heliga Birgitta.

På samma sätt bidrar utgrävningar som den i Rang Mahal till att låta oss skymta till exempel keramiker som bär en estetisk tradition vid sidan av de beställare av monumentalarkitektur vi redan känner.

Eva Myrdal och Magnus Fiskesjö

Publicerad: 2003-10-20

Köp Sydasien
Läs mer om Sydasien i katalogen
Fler artiklar knutna till Sydasien
Fler tidskrifter i kategori GLOBALT
Fler tidskrifter i kategori ALLMÄNNA