Ytor som krymper och blir färre

Henriette Zorn

Artikeln är tidigare publicerad i Sydsvenska Dagbladet den 23 september 2003


I dagarna har ett nytt nummer av litteraturtidskriften Allt om Böcker utkommit. I vanlig ordning är det redaktionella materialet uppbyggt kring ett tema, denna gång under den lite kluriga rubriken ”Ofrivillig litteratur”. Som vanligt återfinns också den gedigna recensionsavdelningen som till omfånget väl numera endast bräcks av Bonnierägda BLM:s. Men till skillnad från BLM gör Allt om Böcker nu efter mer än tjugo år sin sista säsong. Nästa nummer blir det sista. Eva Johansson, tidningen redaktör sedan tio år, har beslutat sig för att lämna tidskriften. Allt om Böckers ägare sedan sexton år, Marianne von Baumgarten-Lindberg, lägger ned. Det är inte svårt att förstå varför. Annonsörerna är i princip obefintliga och prenumerationerna visar en vikande trend. Som bäst låg prenumerationsstocken på 3 500, idag ligger den under 2000. Något annonsstöd från förlagen som, kan man tycka, borde ha ett intresse av platser där ett fördjupande samtal om litteratur kan föras, har egentligen aldrig funnits. Lägg därtill avskaffandet av kulturportot och ett monopoliserat distributionsled och bilden klarnar. Det är inte hälften så svårt att producera kultur som att få den distribuerad. Det vet alla som sysslar med kulturtidskrifter.

Det statliga produktionsstödet är ett villkor för att överhuvudtaget överleva som kulturtidskrift. I år beviljade Kulturrådet 113 kulturtidskrifter produktionsstöd. Knappt 15 miljoner kronor fick de dela på. Allt om Böcker tillsammans med systertidningen Parnass (som antagligen kommer att drivas vidare) fick i år liksom tidigare år 400 000 kronor, en av de högre summorna som fördelades och ändå inte tillräckligt.

Det man kan fråga sig är vad denna vällovliga statliga satsning på kulturtidskrifterna ska tjäna till om man inte samtidigt förser den med en infrastruktur, det vill säga ser över porto- och distributionsfrågan? Det är som att satsa på bilproduktion i väglöst land. Från statligt håll har vissa försök ändå gjorts om än inte särskilt kraftfulla. 1999 infördes till exempel ett prenumerationsstöd på en halv miljon kronor till kommunbiblioteken som gav dem möjlighet att gratis prenumerera på fem statligt stödda kulturtidskrifter i ett år. Resultatet var nedslående. År 2001 hade endast 150 kommuner av 289 nappat på erbjudandet. För att få fart på ruljangsen modifieras nu stödet och nytt från och med 2004 är att biblioteken kan välja att hålla sina gratisprenumerationer inte i ett ur utan i tre år. Om det nu kommer att hjälpa återstår att se.

Kvar står det faktum att de etablerade ytorna för den fördjupade kulturjournalistiken blir allt färre. Dessa ytor krymper i samma takt som morgontidningarna blir tabloider. ”Kan du fördjupa och utveckla”, är numera uppmaningar som man som skribent sällan eller aldrig hör. Istället uppmanas man skriva kort men nischat, helst för att passa in i en färdig låda där alla texter kan stöpas i samma form. I det sammanhanget har kulturtidskrifterna länge varit en oas för alla de tankar som inte rymts i de stora sammanhangen. Det är i tidskrifterna många skribenter för första gången publicerar sig, det är där de får möjlighet att växa och utvecklas som skrivande personer innan de försvinner till större arenor. Det man kan beklaga är att dessa plantskolor på litteraturens område i framtiden ser ut att endast kunna drivas i hägnet av de penningstarka förlagen.

Publicerad: 2003-09-30


Läs mer om Allt om Böcker (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till Allt om Böcker (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA