Kvalitet – en gåta?

Simo Säätelä

Artes nr 1 2001

Kvalitet är den skärningspunkt där subjektet och objektet möts.

Robert M. Pirsig

Kvalitet i konst är ett svårfångat och mångfasetterat begrepp, lika svårgripbart som det klassiska problemet med skönhet inom konsten. Traditionellt har man ansett skönhet vara ett mått på konstens värde, men numera har hela skönhetsbegreppet något antikverat över sig, och den samtida debatten präglas överhuvud av en skepsis angående universella kriterier för konstens värde. Skönhetsbegreppets roll har kanske ändå delvis övertagits av kvalitetsbegreppet – ingen kan gärna vara emot kvalitet i konst. Men hur skall vi egentligen förstå detta med kvalitet?

Kvalitet har alltid varit ett omdebatterat ämne inom konst- och kulturliv, men den samtida kvalitetsdebatten inom konstvärlden har åtminstone delvis sitt upphov i allmänhetens besvikelse på och attacker mot samtidskonsten och dess institutioner, vilket i sin tur tyder på en legitimitetskris inom den samtida konsten. Uppkomsten av sponsringssystem, minskade offentliga anslag, en hårdnande konkurrens mellan museer, gallerier etc bidrar också till att upprätthålla en debatt om kvalitet. Diskussionen om kvalitet och kvalitetskriterier i konsten tar därför ofta sin utgångspunkt i kulturförvaltningens och kulturbyråkratins bekymmer. Hur skall de offentliga anslagen fördelas? Vad skall köpas in, vem skall understödjas? Det naturliga svaret är »kvalitetskonst« – men vad är det? Vem bestämmer om kvalitet i konsten? Vad innebär det att tala om kvalitet i samband med konst och kultur?

Kvalitet är överhuvud ett begrepp i tiden – ofta tycks man mena att en koncentration på kvalitet är något som skall känneteckna inte bara den postindustriella produktionen utan samhället överlag. Samtidigt råder en djup osäkerhet om vad man egentligen talar om då man talar om kvalitet eller vad som skall utmärka god kvalitet. Ett typiskt drag i den pågående debatten om kvalitet är att den mestadels hämtar sin modell från så kallat kvalitetstänkande inom det privata näringslivet. Detta kvalitetstänkande betyder i första hand att man stöder sig på olika system för kvalitetssäkring, särskilt den magiska men svårtillgängliga standarden ISO 9000, som utvecklats först och främst för kvalitetskontroll inom industrin, men i förlängningen skall kunna användas inom olika slags organisationer, oberoende av om de producerar varor eller tjänster. Denna teknisk-ekonomiska diskurs om kvalitet har sedan sakta men obevekligt inÞltrerat samhället i stort, där man försöker genomföra ett liknande tänkande genom en uppsjö av kvalitetsmässor, kvalitetskurser och kvalitetsutbildningar av olika slag. Man kan gott säga att »kvalitet« blivit ett mantra inom den offentliga sektorn i allmänhet och inom vården och utbildningen i synnerhet: »systematiskt kvalitetsarbete« och »offensiv kvalitetsutveckling« är
plattityder som duggar tätt i det konsultsnack som sägs utgöra debatten om förnyelsen av den offentliga sektorn. Problemet med denna diskurs är att den ofta förblir tom på innehåll: man reþekterar egentligen aldrig över vad kvalitet egentligen är utan nöjer sig med att hänvisa till vaga och allmänna idéer om effektivitet och »brahet«. Därmed blir den objektivitet som den tekniska deÞnitionen av kvalitet tycks erbjuda skenbar.

I och för sig är det inte konstigt att den teknisk-ekonomiska kvalitetsdiskursen också funnit en hemvist inom kulturpolitiken, och i kulturbyråkratens drömmar hägrar kanske ett eller annat slag av kvalitetsstandard i stil med den hemlighetsfulla ISO 9000. Varför skulle vi inte kunna ha något liknande då det gäller kulturens och konstens kvalitet – alltså något slag av »kvalitetssäkring« som kunde försäkra oss om att vi satsar våra knappa offentliga tillgångar på konst och kultur av hög kvalitet? Frågan har en absurd klang, men vari ligger i själva verket absurditeten? På ett plan faller det sig helt naturligt att tala om kvalitet i samband med konst och kultur. Det är självklart att vi kan tala om exempelvis kvalitetslitteratur i kontrast till skräplitteratur. Men vem är det som bestämmer om kvaliteten inom kulturen? Finns det en skillnad mellan bra konst och kvalitetskonst? Hur ser relationen mellan kvalitet och ekonomiskt värde ut? Kan vi överhuvudtaget tala om kvalitet i konsten på samma sätt som vi talar om kvaliteten på industriprodukter eller kvaliteten på service, vård eller utbildning? Hör kvalitetsbegreppet egentligen hemma i en diskussion om konst? Vad är då kvalitet, egentligen? Varför vållar detta
begrepp så mycket huvudbry?

Publicerad: 2001-03-02

Köp Artes (Nedlagd)
Läs mer om Artes (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till Artes (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA