Minnesord över Erik Östling

Erik Östling är död

Egentligen sa norra Europas mest kreativa administratör aldrig nej. Han var öppen för det mesta. Ville han säga nej så sa han istället ”det där verkar vara en bra idé, formulera den på en bit papper, så ska jag tänka på det”. Och så småningom kom det ”De tankarna har vi all anledning att komma tillbaka till”, innebärande att det mesta sjönk in i skuggorna. Nu har han själv gått in i skuggorna, innebärande att han själv har all anledning att komma tillbaka - åtminstone som tankar i sin omgivning.
Erik Östling blev drygt 62 år.

Leif Nelson


Minnesord över Erik Östling
2000-11-30
Tidskriftsmästers långa passning

Den fjärde juli i år satt jag på Söderstadion tillsammans med Erik Östling. Vi såg våra favoritlag spela upp i kvällssolen. Hammarby mot Elfsborg. Det var faktiskt Nalen-stämning, folkligt, festligt och fullspikat. Vi trängde oss ned på träbänken. Erik var min expertkommentator. ”Du skall titta på Elfsborgs mittfält. Där finns en stor spelare”.

Det stod 1-1 i halvtid. Erik hämtade öl i plastmuggar och så blev det halvtidsprat. Han berättade om sin egen kärlek till fotbollen, om hur han spelat i ett lokalt lag och om hur han blivit värvad till Elfsborg av själve ”Hövdingen” Einar Jonasson. Det blev juniorlagsspel för Erik, aldrig Allsvenskan. Men Elfsborg blev laget för livet.

Vi pratade om storklubbar och om småklubbar, om pengarna i idrotten, om värdet av rötter och lokal förankring. Han gladdes åt att Elfsborg nu äntligen var tillbaka i Allsvenskan och att laget efter en dålig start spelade bra. Vi var överens. Elfsborgs framgångar var bra både för Borås, Västergötland och Västsverige. Fotbollen måste leva i hela landet för att vi skall kunna ha ett bra landslag. Bredd och elit är odelbara.

Vi pratade också om bibliotek, kulturtidskrifter och massmedier. Erik var bestämd, en god kultur måste precis som fotbollen leva lokalt. Bibliotek, tidningar och tidskrifter har en självklar plats utanför storstäderna. Försvinner de utarmas vår demokrati.

Så startade andra halvlek. Hammarby tog ledningen, men Elfsborg spelade den fina fotbollen. Anders Svensson, dirigenten på Elfsborgs mittfält, sänkte rättvist Hammarby i den nittionde minuten. Det blev tyst på Söderstadion, men Erik smålog när vi gick mot tunnelbanan. Det hade varit en fin kväll för de gul-svarta. Anders Svensson hade öppnat upp Hammarby med sina långa skarpa passningar och avgjort matchen. Några veckor senare gjode han debut i landslaget.

Erik var kulturbyråkrat. Han hade tjänsterum och lampa utanför dörren. Men han lät sig aldrig byråkratiseras. Som tidskriftsredaktör mötte jag honom när tidskriftsstödet infördes. Det var korrespondens per formulär och per telefon. Artigt, men generöst beviljade och avslog han med samma fasta hand. Men tack vare hans klarsyn, uthållighet och humor förvandlades de flesta krävande tidskriftredaktörer till supporters och vänner. Visst hade han sina Elfsborg bland kulturtidskrifterna, men han värnade om dom alla och kände deras villkor mer än någon annan.

Erik stod också i centrum när Tidskriftsverkstäderna byggdes upp. Kanske tvekade han ibland inför den nya teknikens svåra sidor, men i sitt stöd till dom som ville pröva, som ville ta risker, tvekade han aldrig. Han lyckades på ett sällsamt sätt förena sin respekt för tradion och yrkeskunnande, för den tryckta boken och tidskriften, med en positiv nyfikenhet inför allt det nya.

Bakom en fotbollsspelares långa precisa passningar ser vi talang, men också träning, tålamod och goda lärare. Så når han sitt mästerskap.

Bakom Sveriges kulturtidskrifter ser vi Erik Östling. Han har uppmuntrat oss att lära, att kämpa och att våga se de stora linjerna. Det var hans mästerskap.

Tidskriftsmäster Erik har slagit sin sista långa passning. Vi tar emot den, går mot mål och gläds åt vad han lärt oss.

Olle af Geijerstam

Publicerad: 2001-01-12