Innehåll Cirkeln #3 2020

Medierna har i höst rapporterat om misstänkt fusk med statsbidrag till studieförbund. Det handlar om verksamhet på Järvafältet i Stockholm. Frågan utreds nu, och alla detaljer är inte klarlagda. Flera studieförbund är inblandade, även Studiefrämjandet.

Vi upptäckte redan förra året felaktigheter i vår interna granskning och offentliggjorde, som enda studieförbund, uppgifterna i februari. Då väckte de inget större medialt intresse, men nu har medierna vaknat. Bland annat har TV4 har rapporterat om händelsen.

Studieförbundens verksamhet är mycket stor och bygger på tanken om frihet under ansvar. Utgångspunkten är uppriktiga och tillitsfulla relationer mellan deltagare, grupper, ledare och studieförbund. Det är i grunden positivt, men tilliten får aldrig övergå i naiv blåögdhet inför det faktum att det finns människor som vill tänja på gränserna och även bryta dem.

I Studiefrämjandet genomför vi nu en omfattande intern granskning av hela verksamheten. Det är inte första gången oegentligheter upptäcks hos oss. Det får inte ske igen.

Det sägs ibland att systemet för att fördela bidrag mellan studieförbunden uppmuntrar till fusk. En ordning där ökad volym, i form av studietimmar och kulturprogram, ger mer pengar, leder till timjakt. I den hetsiga jakten är det lätt hänt att själva grundtanken med folkbildningen hamnar på efterkälken.

Jag är den förste att skriva under på fördelningssystemets brister. Det måste göras om. Men på en punkt måste vi vara glasklara. Ett dåligt fördelningssystem kan möjligen förklara oegentligheter. Men systemet, hur bristfälligt det än är, kan aldrig användas som ursäkt för fusk med våra gemensamma skattemedel.

Här vilar ett stort ansvar på studieförbunden för att vi – enskilt och tillsammans – minimerar riskerna. I ett samhälle där behoven växer och resurserna är begränsade, är det ingen självklarhet att studieförbunden ska få del av våra gemensamma skattepengar. Så har många kommuner redan resonerat. Staten har inte gjort det. Ännu.