Ingria

Sysslar man med tidskriftskultur händer det allt som oftast att man fastnar i till synes nästan okända identiteter som ger ut tidskrifter. I samband med att jag informerar om senaste numret av Tidningen Norden fanns däri en annons från Ingria vilket då "är en svenskspråkig tidskrift som har till uppgift att upprätthålla och sprida kunskap om ingermanländsk kultur till svenskspråkiga ättlingar, familjemedlemmar och andra intresserade."
Det var nu inte första gången, jag nosat på tidskriften och hemsidan men så mycket mer vart det inte då. Utöver att vara en tidskrift är det också givetvis en förening Ingria. I Sverige finns lokala föreningar i Göteborg, Borås, Eskilstuna, Värmland, Västerås och Örebro.

Vad är nu Ingria och vilka står bakom publikationen? Hemsidans krönika ger intressanta inblickar om ingermanländarnas identitet. Beteckningen Ingermanland sägs stamma från Ingegerd Olofsdotter, född omkring år 1000, död 10 februari 1050 och dotter till Olof Skötkonungs. Hon skall fått det i morgongåva när hon gifte sig med furst Jaroslav i Kiev år 1019, dvs hart när 1000 år sedan.

Vinjettbilden för artikeln visa på ett område runt Finska viken ska vara Ingermanland och infält tre flaggor, överst den ingermanländska, under den ingerska och nederst den voutiska. Och det är de här tillhörande grupperna som räknas som ingermanlänningar från ett kärnområde i de innersta delarna av finska viken. I början av 1930-talet utgjorde de med 110 000 personer 29% av områdets befolkning. Sovjettidens etniska rensningar, deportationer och folkmord fick till följd att ingermanländarna skingrades och deras kultur hotades. Endast en mindre spillra fanns kvar i Ingermanland. Ingermanland ska för övrigt inte sammanblandas med finsk-ryska gränskorridoren Ingenmansland.

Vill man veta mer om dessa grupper kan jag också hänvisa till boken och för den delen hemsidan The Peoples of the Red Book, ett fascinerande verk över hotade etniska grupper i forna Sovjet. I den här rödlistningen gäller till exempel att populationen ska vara mindre än 30.000 och att mindre än 70 procent ska tala modersmålet. De grupper som kommer ifråga här är Ingrians, Izhorians och Votes. Det finns också andra finsk-ugriska etniciteter men inte så starkt förknippade med Ingermanland.
Boken kanske inte passerat under alla svenskars radar? På svenska Wikipedian verkar inte registrerat boken/sidan annat som en extern länk under visa folkgrupper.

Ibland händer det att Ingermanländarna uppmärksammas, men antagligen sällsynt. De är ju inte en grupp som gör direkt något väsen av sig. Men här något:
2003 skrev Null Saxo eller Robert Dahlström om tidskriften och ingermanläningarnas öden i artikeln Ingermanlänningarna – en glömd minoritet, Kristianstadsbladet.
Journalisten Magnus Gustafson ger i artikeln "När ingermanlänningarna spreds över världen" inblickar i hur knöligt det kunde vara för den här identiteten i Sverige.

tidskrift.nu får helt enkelt lägga in Ingria i katalogregistret så får de ändå viss uppmärksamhet.

Bo Pettersson

Publicerad: 2018-05-04