Temanummer kring sociala frågor

Några frågor till och svar från Anders Erkeus, boende i Maria-Gamla Stans stadsdelsgrupp, ledamot i Stockholmshem.

Den viktigaste frågan att driva just nu för mp?
- Det viktigaste vore att hela tiden söka visa en positiv framtidsbild bortom dagens strävanden mot ökad tillväxt av vad som helst, ökad automatisering och manipulation av liv och natur. Att framtiden fortfarande går att välja, att den inte handlar om anpassning till Utvecklingen. Att erkänna oss som aktiva subjekt, förmögna att tillsammans bygga en tillvaro, där produktion och konsumtion är medel, inte mål i sej! Att hitta konkreta förslag som visar på lösningar i den riktningen, och ger möjlighet till en offentlig debatt om vart vi vill vara på väg.

Har du annan åsikt, eller tycker du mp handlat fel i någon fråga?
- Jag tycker inte att de centralaste politikerna i dagens mp Stockholm förmått förhålla sej som jag beskrivit ovan i någon större utsträckning. Bland förslag i den riktningen, som jag själv puffat för men inte vunnit gehör finns t.ex. ideer om att verka för en öppen stad, som inte låses, övervakas och renrakas från uppehållsplatser och mötesplatser av så kallade trygghetsskäl. Ett annat har handlat om att politiskt ekonomiskt stödja olika former av samverkan mellan människor i grannskap eller intressegemenskap, som på sikt sänker "normala" sociala kostnader för staden.

Henrik Mannerstråle f.d ersättare Bromma stadsdelsnämnd
HAR DU NÅGRA KRONOR TILL MAT OCH NATTHÄRBÄRGE...?

En fråga som knappast undgår någon nu för tiden? Har socialtjänsten helt lagt ner verksamheten undrar många? Enligt socialborgarrådet Kristina Axen Olin är så inte fallet och det är inte heller någon som behöver tigga, menar hon. Det är nog en sanning med modifikation. Hemlösa utan fast adress kan ha svårt att få socialhjälp. En del människor med drogmissbruk och psykiska problem misstror också myndigheter och drar sig undan kontakt. Men det är sant att man på en del härbärgen kan få både mat och uppehälle även om man saknar medel att betala med. Så i teorin skulle ingen behöva tigga till detta. Men det är inte lätt att reda ut ett sånt här problem på en kafferast. Vi gör emellertid ett försök och beger oss ut i verkligheten, som Kurt Ohlsson brukar säga. Verkligheten utanför de gyllene salarna i stadshuset där Kristina Axen Olin håller hov. Ty, som Lagerkvist skriver; ... utanför stadshusets varma guld står likväl kölden stel och stum.

Vi kontaktar Ingegerd von Malmborg som arbetar med hemlösa och utslagna sedan lång tid vid sidan av sitt ordinarie arbete. Hon är dessutom socionom och miljöpartist och en extremt trevlig person som gärna delar med sig av sina erfarenheter. Vi bestämmer träff med Ingegerd på hennes "arbetsplats" på Kammakargatan 36 där föreningen "Ny Gemenskap" huserar i gamla lokaler som tidigare varit en polisstation. Här är det öppet hus för utslagna och hemlösa. Ingegerd är lite orolig att vi ska chockas av upplevelsen men "Kammis", som stället allmänt kallas, uppvisar många likheter med miljöpartiets gamla lokaler på Pipersgatan och ett liknande persongalleri. Men det går lugnare till på Kammis. Vi känner oss genast hemma och hälsar på volontärerna och personalen som liksom Ingegerd jobbar där på mer eller mindre ideell basis. Men "gästerna" vågar vi inte dyka på och intervjua så där på en gång. Ingen är förresten anställd i vanlig mening, så ingen är egentligen värd och ingen "gäst". Ny Gemenskap är en fristående rörelse där "personal" och "gäster" gemensamt beslutar verksamheten på stormöten en gång i månaden. I övrigt finansieras driften genom anslag från Stockholms socialförvaltning, (som betalar hyran), Stockholms stift, fonder, olika kyrkor, samt gåvor av allehanda slag. Ekonomiska rådet, som väljs på årsmötet i mars, är ansvarig för föreningens ekonomi.

När vi kommer till Kammis är det söndag och man har musikun-derhållning. Ibland kommer kända artister som ställer upp gratis. Ett 20-tal "gäster" finns i lokalerna då vi är där. I genomsnitt har man ett 80 besök per kväll, säger Ingegerd. Mat serveras , även vegetarisk, för 10:-. Har man inga pengar går det bra ändå.

Det finns också möjlighet att duscha, få hjälp med att tvätta kläderna mm. Ny Gemenskap vänder sig särskilt till ensamma, hemlösa och missbrukare men vem som helst kan gå med i föreningen. Man har heller inga krav på gästernas när det gäller nykterhet, drogfrihet osv för att få komma in. Men man får givetvis inte använda droger i lokalen.

Upprinnelsen till föreningen står att finna i alternativjulen 1967 på Konstfack då ungdomar ville protestera mot helgfrosseriet och bjuda in hemlösa och utslagna till en Ny Gemenskap bortom alla sociala skrankor. Sedan dess har man funnits och huserat på olika ställen på stan tills man hamnat på Kammakargatan. Det finns olika projekt och aktiviteter som gästerna kan anmäla sig till. Ett projekt kan t ex gå ut på att försöka hitta lösningar på ekonomiska problem, skaffa en bostad, förbereda sig för att komma in på arbetslivet. Man kan också gå studiecirklar och lära sig lite data, snickeri, sömnad, foto, klädvård, matlagning osv. Ett par gånger om året kommer ”Paradoxen” som är Ny Gemenskaps tidning.

Vi pratar med Ingegerd om hemlösheten och hon tycker att man vräker folk alldeles för lättvindigt. Störande individer borde inte kastas ut direkt på gatan utan kanske kunna slussas in på lite mindre känsliga bostadsområden där toleransen är lite större mot avvikande individer. Sedan kunde de få kvala in i mera normala bostäder igen då de lärt sig leva ett vanligt svenssonliv. Verksamheten på kammakargatan är politiskt och religiöst obunden, men har en lätt slagsida åt det religiösa hållet. Kvällen avslutas med att man håller varann i händerna, läser en bön och sjunger en sång ur sångboken.

Det är bra att det finns sådana ställen som Kammis. Det är ingen som avvisas utan det finns plats för alla. Man har höga ambitioner för verksamheten som redovisas i broschyrer och tidningen Paradoxen. Liksom i miljöpartiets partiprogram så är diskrepansen mellan de goda förutsatserna och verkligheten ibland ganska stor, men det är väl som det ska vara. Vi vill slutligen tacka Ingegerd för hjälpen med artikeln och besök på Kammis. Det är tur att sådana som Ingegärd finns , även om hon själv sade sig hysa närmast en hatkärlek till Ny Gemenskap som hon jobbat med de senaste tio åren. Vi hade inte tid att reda ut begreppet hatkärlek, men hoppas att Ingegerd kan skriva själv i PGK i något kommande nummer och berätta om sin syn på problemet med utslagning, hemlöshet och missbruk och hennes arbete på Kammis.

Publicerad: 2001-01-12


Läs mer om På Grön Kvist (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till På Grön Kvist (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA