En tidning som heter Slynglar

En tidning som heter Slynglar
Ett år sedan nästan. Sedan jag skrev i Slynglar. Det har varit ett minst sagt intensivt och hektiskt år på alla sätt men jag tror och hoppas att jag kan ta mig tillbaka till ett slags normaltillstånd av skrivande nu efter att stormen kanske bedarrat en aning.

Nu synes mig och Slyngeln ur ett nytt ljus, Ett nytt Svenskt ljus. Finanskvinnan eller finansmannen som vill bli konstnär. Vad är en finanshen och vad är en konstnär? En finanshen idag kan lika gärna vara en ivrig och målmedveten bostadsrättsköpare som en ekonom eller historiker som arbetar med snabba finansiella köp och sälj på en snabb spekulativ marknadsplats.

Vi definierar denne finanshen brett, kort och gott en person som medvetet fokuserar på ekonomisk vinst och som mer eller mindre lyckats skapa sig en viss buffert.

Men som det visat sig ger inte ekonomisk vinst över en viss punkt mer lycka. Eller med ekonomiska termer, marginallyckan minskar över en viss rikedom. Den kanske ibland till och med kan minska lyckan? Ny stress skapas kring hur kapitalet skall förvaltas, livet handlar plötsligt mer om tingen än om själen.

Det är här slynglar kommer in i bilden. Själen. Konsten. Så vad är det exakt?

Helt kort och enkelt kan vi ju lite inspirerade av existentialisterna sortera allting i universum som tillhörandes tre kategorier: Människan, konsten och allt annat som är mer eller mindre fungerar som medel för människan, med måtta så klart.

Så för en människa är andra människor samt konsten det som är värdefullt i sig självt utan nyttoaspekt. Resten av allt som finns upplever vi som medel för olika syften. Låter det trovärdigt? Naturen, djuren, himlavalvet, skulle de vara våra verktyg? Njaej… Inte på riktigt. Inte för en imaginär gud. Men låt oss bara anta att det är så människan generellt i slutändan agerar.

Så vad är då konsten? Enligt vår definition kanske vi kan se nästan vad som helst som inte är direkt skadligt som konst? Om så bara en människa ser detta något som ett mål i sig självt?

En konsekvens tycks vara att alla kan vara konstnärer och skapa konst bara genom att betrakta något annat som värdefullt i sig självt? Låter det rimligt? För enkelhetens skull brukar så kallade konstnärer av olika slag skapa fenomen i tid och rum som låter andra människor få lite hjälp på traven att se konsten i allting. Detta kallar vi konst. Mer exakt än så behöver jag inte definiera konst just nu.

Så vad vill och tror Slynglar?

Läs vidare



Publicerad: 2016-01-04

Köp Slynglar
Läs mer om Slynglar i katalogen
Fler artiklar knutna till Slynglar
Fler tidskrifter i kategori DANS, FILM, TEATER & UTSTÄLLNINGAR
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR