Tema Irak

FLYKTENS TRÄDGÅRDAR
Ett citatcollage om tillhörighet, flykt och exil

POETISK NOMAD MED VÄRLDEN SOM ARBETSFÄLT
Möte med Luisa Futoransky

MITT HJÄRTA HAR BETAT GRÄS ÖVER HELA VÄRLDEN
Dikter av Luisa Futoransky

"ALLA TYCKS SKRIVA DIKTER"
Resebrev från Lasse Söderberg i Oaxaca

TEMA IRAK
"KRIGET ÄR ALLA DE DRÖMMAR SOM ALDRIG KAN FÖRVERKLIGAS"
Intervju med Rasha al-Qasim

DU VISSNAR BORT OCH DINA DAGLIGA SYSSLOR FALLER SÖNDER
Dikt av Rasha al-Qasim

BAGDADS BULBYL LEVER
Reportage från al-Mutanabbigatan av Jasim Mohamed

FLYGVÄRDINNAN KOMMER ALDRIG MER ATT LE
Dikter av Dunya Mikhail

JAG VET ATT TÅRAR ÄR SALTA LIV
Dikter av Au Wajih

"DET ÄR SOM EN ELD SOM BRINNER I MIG"
Intervju med Hassan Blasim

LIKUTSTÄLLNINGEN
Novell av Hassan Blasim

EN TRÄDGÅRD SOM DOFTAR MAN
Dikter av Dhuna Ghali

FRANKENSTEIN I BAGDAD
Ur en roman av Ahmed Saadawi

TORONTOS SJU DAGAR
En diktsvit av Saadi Yusuf

SKRIVANDETS TROTS Birgitta Wallin
Hur kan litteraturen leva i krigens och attentatens spår? Den frågan undersöker vi i det här numrets Iraktema. Landet kommer högst upp i en av de mest sorgsna statistiktabeller någonsin - den över
antalet terrordåd. I år, och vi befinner oss nu i december 2015, har 6362 människor dött till följd av olika attentat i Irak.

2007 exploderade en bilbomb på Bagdads välkända bokhandlarstråk, al-Mutanabbigatan, som mördade 72 människor och ödelade gatan. Vår utsände Jasim Mohamed har skrivit ett reportage från denna gata, som
likt fågel Fenix har återuppstått ur askan. Nu är bokhandlarna tillbaka, på fredagar är hela gatan kantad av bokbord, kafélivet pågår. Mohamed undrar om det kanske är så att gatan inom sig bär "en oåtkomlig lågmäld
livsnerv som får oss att höra annat än enfaldens läten och gör oss medvetna om varje människas stora betydelse". I Bagdad möter han också en grupp unga poeter som läser sin poesi på de mest underliga ställen, som minfält och en sönderbombad kärnreaktor. Kanske ett av de mer rimliga sätten att förhålla sig till att leva i ett samhälle där vardagen är fylld av våldsam död.

I sin novellkonst drar också den uppmärksammade Hassan Blasim krigets absurditet och vansinne till sin spets. Missa inte hans novell "Likutställningen", som översatts speciellt för Karavan. En obskyr organisation
ser dödandet som en konstform och vill skapa de perfekta liken. Fängslande och utmanande läsning, ett slag i solar plexus.

Jag lyssnade till Blasim på ett seminarium under bokmässan i Göteborg i höstas. Det mest minnesvärda av alla framträdanden: roligt, levande, upp- fordrande. Han menar att västvärlden måste lära känna resten avvärlden på riktigt, den kan inte leva i sin bubbla längre. "Europa är som Gud. Ni kan resa hur ni vill, inga gränser är stängda. Men Europa är inte världen." Och hans bästa tips var: "Läs, läs skönlitteratur, se till att den blir översatt! Att bara se på nyheter på tv räcker inte för att förstå det som händer i världen." Detta åter-
kommer han till i den fina intervju som Marie Anell hargjort med honom, där han också berättar om alla de projekt han har på gång, och om mycket annat.


Den irakiska poesitraditionen är outsägligt rik. På dess grenar växer ständigt nya blad, också i den mörka samtidens skugga. "Hur flitigt I hur energiskt/hur påhittigt är inte kriget" börjar Dunya Mikhails dikt om krigets arbetsmoral som "inspirerar tyranner till att hålla långa tal / dekorerar generaler/och inspirerar poeter/utvecklar protesindustrin" med mera. På de många diktsidorna häri numret presenteras nestorn Saadi Yusuf, Duna Ghali och Dunya Mikhail från mellangenerationen, Wajih Ali och Rasha al-Qasim från den unga. al-Qasim beskriver ofta vardagsliv i sin poesi, men hon menar att all dikt har en politisk dimension. "Om jag
skriver om hur jag saknar mina bröder så är det politiskt. För det finns en politisk orsak till att mina bröder inte kan komma hem."

Som så många irakiska författare befinner sig Rasha al-Qasim i exil, hon bor i Göteborg. Just nu handlar allt för henne om uppehållstillståndet, om hon får det eller ej. Utan det vågar hon inte göra upp planer inför framtiden.

Om inte den rika världens länder kan ge människor som flytt undan krig en fristad, vilka kan då göra det? Vår nya medlem i tidskriftsrådet, Roza Ghaleh Dar, har gjort ett collage av citat på temat tillhörighet, flykt och exil. I numret finns också en intervju med den nomadiska poeten Luisa Futoransk vars "hjärta har betat gräs över hela världen", och ett resebrev från Lasse Söderberg.

Till sist - varmaste tack till Örjan Sjögren som har lämnat vårt tidskriftsråd. Under åren har vi haft glädjen att få ta del av hans stora kunskap om portugisiskspråkig, speciellt brasiliansk, litteratur.




Publicerad: 2015-12-30

Köp Karavan
Läs mer om Karavan i katalogen
Fler artiklar knutna till Karavan
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR
Fler tidskrifter i kategori GLOBALT