Tema: BARN

INNEHÅLL #35-36

REDAKTIONELLT

En liten bit bort, på den upplysta slänten, står ett träd. Trädkronan smälter samman med halvdagern och kastar en mörk skugga i backen. Längs med trädets stam har någon eller några byggt en koja. Ingen är där, kojan är tom. Vem har byggt den?
Det händer att vuxna bygger kojor åt barn. Ibland för att återuppleva en tid ur sitt förflutna, andra gånger för att få möjlighet att uppleva en tid som de aldrig har haft, men saknat. Någon gång bygger vuxna kojor för barns egen skull, för att en rättighet som barn har är att få utvecklas genom lek. Det finns också vuxna som har möjlighet att skapa rum åt sig själva som liknar kojans. Kanske för att ”fortsätta att vara barn” även då åldern rusar fram.
Men, kan man fråga sig, vad är detta ”barn” vi talar om? Vem är det?
Och vem får vara det?

I Europa kom begreppet ”barndom” att stabiliseras under 1700-talet genom filosofen Jean Jacques Rousseaus beskrivningar av barn/barndom och vuxna/vuxenhet som direkta motsatser till varandra. Idén växte fram i protest mot filosofen John Lockes syn på barn som oskrivna blad, vilka successivt ska utvecklas till vuxna genom skolning. Till skillnad från Locke menade Rousseau att människor föds med eftersträvansvärda egenskaper som en civilisationsprocess tar död på, varpå ”barn” kom att kunna urskiljas som en stabil identitet.
Inom litteraturens område var det först i slutet av1900-talet som barndomsbegreppet problematiserades jämsides en ökad medvetenhet om identiteter som sociala konstruktioner. I spetsen för det forskningsfältet gick den amerikanska litteraturvetaren Jacqueline Rose med tesen att barn i litteraturen endast existerar som en bild för den vuxna författarens begär. Att definiera en litterär genre efter dess tänkta mottagare är därför en orimlig idé, menade Rose.
Såhär närmare fyrtio år senare består dock uppdelningen mellan ”barn- och ungdomslitteratur” och det som rätt och slätt kallas ”litteratur”. Marknaden tycks kräva litteratur som kan fästas vid en specifik identitet, en väl avgränsad genre eller författarpersona. Den samtida synen på barn förefaller i sin tur hålla kvar vid såväl Rousseaus romantisering av barn som Lockes idealisering av vuxenhet. Resultatet ger en motstridig bild av barn som, dels visare och godare varelser, dels i ett större behov av kunskap och en moral än vuxna.

I detta nummer av Kritiker utforskar vi ur flera perspektiv barn- och litteraturbegreppet och hur de hänger samman. På vilka sätt, frågar vi oss, finns barn i litteraturen? Och vilka barn menar vi, när vi talar om dessa barn? Vad innebär det att skapa berättelser för barn och vad händer då vi (åter) träder in i barndomen, vår egen och andras?
Frågorna har resulterat i ett nummer om läsande och skrivande av, med och för barn, om bilder av barn i litteraturen, villkoren för att skriva och teckna för barn och minnenas roll i det litterära gestaltandet. Flera av bidragen diskuterar barn som del av ett klassamhälle med rasism och sexism. Genreindelningarnas inverkan och marknadens krav på skapandet samt litteraturens plats i skolan utgör också ingångar till temat.
Numret är med avsikt spretigt. Barnfiguren undersöks från olika vinklar genom essäer, samtal, kollage, skönlitterära alster och illustrationer av en rad aktuella författare och konstnärer.

En trädkoja kan vara mjukt inbäddad i grönska, eller ett ensligt mörkt rum – en plats som skjuter rakt ut i luften. Hur den än ser ut finns barndomen där som en utsiktsplats för tanken. Den öppnande texten av Malin Axelsson inleds med ett citat av Simone de Beauvoir, med vars ord vi låter numret ta avstamp:
Vad är en vuxen? Ett barn uppblåst av ålder.

Elin Cullhed, Ylva Gripfelt, Jenny Holmqvist & Sanne Näsling


BARN
Malin Axelsson Den barnsliga teatern - lekens estetik och föraktet för det barnsliga

Elin Cullhed, Ylva Gripfelt & Magnus William-Olsson Om barn och litteratur. Illustration: Siri Ahmed Backström

Jesper Brygger Vold og latter

Kristin Hallberg Barnlitteraturens spegel

Ylva Gripfelt Vitare kan ingen vara

Judith Kiros & Matilda Ruta Tio små nästanbarn

Dimen Abdulla Någon, kanske jag

Vendela Fredricson Dialogerna med J.

Anna Höglund & Sara Stridsberg Valen

Ann Forslind & Emelie Östergren Om bilden och barnet - samtal mellan två illustratörer

Anna Sigvardsson Jag hoppas du blir möjlig, lilla vän. Illustration: Peter Tillberg

Jessica Schiefauer Muren

Viktor Johansson Gottsunda fantasy

Hassan Loo Sattarvandi Räv eller räv

Sara Abdollahi (Vi)ssa barn

Gro Dahle Mørke kott, låste rom, kjellere

Maja Lee Langvad Ur: Find Holger Danske Appendix

Khashayar Naderehvandi Verkligen borta

Annika Korpi & Moa Schulman Ur: Merkurius Måne

8B, Kulturama i Hallonbergen Rader ur projektet »Barndom«

Selene Hellström Den förlorade barndomen - att skriva sin utplåning

Tone Schunnesson Framtiden slutar här

Stian Hole Å se verden som et barn igjen

Release Kritiker #35-36

För beställning av lösnummer eller prenumeration, kontakta oss på info@kritiker.nu

Publicerad: 2015-06-03

Köp Kritiker
Läs mer om Kritiker i katalogen
Fler artiklar knutna till Kritiker
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR