OS – organisatörerna, byggarna, värdarna

Restaurant Grand Stadion kunde ta 1 500 gäster inomhus, medan 4 000 besökare samtidigt kunde slå sig ned i kaféet bredvid. De olympiska spelen i Stockholm 1912 var inte bara en idrottslig höjdpunkt, de utgjorde en avstamp för huvudstadens besöksnäring. Och de omvandlade svensk idrott från ett elitfenomen till en folkrörelse.

I Företagsminnen nr 3/2012 skildrar Edward Blom & Christer Isaksson olympiaden ur ett samhällsperspektiv. Leif Yttergren ger ett porträtt av spelens nydanande organisatör, företagsledaren Sigfrid Edström & Olof Stenhammar undrar hundra år senare varför vi inte kallar den Stockholms Olympiska Stadion.

Vi möter även dem som byggde Stockholms stadion, dem som graverade och göt medaljerna, liksom företaget som försåg fotograferna med film.

Du även artiklar om

Gotlandsbolaget, rederiet som också är en folkrörelse

Svensken som startade Greyhoundbussarna

... och Du kan fundera över om man egentligen bör rykta hästar med dammsugare.

Ledare: Nu blir det byte!
Krönika av Olof Stenhammar: Stockholms olympiastadion är unik!
Ögonblicket
Noterat
Sommar-OS med överlägsen segrare: Stockholm
Sigfrid Edström: en modern olympisk organisatör
Kreuger & Toll byggde Stadion
Vad man egentligen ägnade sig åt under OS 1912
Ur arkivet
Inga Kodak Moments i London i år
Utan medlajer inget OS
Gotlandsbolaget-rederi och folkrörelse
Svenskarna bakom Greyhound och Radisson
Framgång i stormig skogsbransch
Recensioner i urval
Aktuell forskning
Fråga Företagsminnen
Edwards hörna
Korsord


Publicerad: 2013-06-09

Köp Företagshistoria
Läs mer om Företagshistoria i katalogen
Fler artiklar knutna till Företagshistoria
Fler tidskrifter i kategori HISTORIA
Fler tidskrifter i kategori ARBETS- & NÄRINGSLIV