du har alltid frukt hemma

fikssion har gått på alltihop. Vi har låtit oss köpas. Producerar poesi på beställning. Ni stoppar in en slant och så börjar hjulen av fantasmer att snurra. Den här inledaren är skriven för att ni ville ha den. Tillgång och efterfrågan. Det är så det fungerar. Ett plastkort, några papperslappar, metallrundlar. Vi accepterar allt detta i utbyte mot att presentera en livfull upplevelse av världen. Precis som alla som säljer saker så försöker vi glorifiera vad vi får. Godtar att du ger mig en liten lapp med en gammal sexistisk naturvetare på för att få en skål med haloumisallad tillbaka. Tar emot ett fönsterkuvert med ett dammigt readymade, ett så kallat \"lönebesked\", som enda tack för vårt samhällsbyggande arbete. Hoppas att det kan symbolisera nåt större. Och så vidare. Det känns faktiskt inte så konstigt när man väl har kommit in i det.

Masspsykos är väl det enda rimliga ordet jag kan hitta. Kontinuerligt intalar man sig att samlandet av dessa struntsaker bör strukturera ens liv. Att ensam avsvära sig denna trosövertygelse är inte lätt. Man blir förföljd och hotad, det är verkligen tråkigt. Redaktionen hälsar att vi jobbar på det och återkommer så snart vi har hittat en utväg. Tills vidare finns okej substitut. Som Valerie Solanas så riktigt säger: \"Having stripped the world of conversation, friendship and love, the male offers us these paltry substitutes: `Great Art\' and `Culture\'\". Ja, ingen kärlek, inga kompisar, det återstår väl inget annat än att göra konst. Så tänker vi. Pengar är en störd och bisarr sortering av människor, och därför lämpar den sig bra för det gränsland av samhälle och fiktion som vi kallar fikssion.

För poeten är bristen på samband mellan liv och pengar extra lätt att upptäcka. När man verkligen anstränger sig, och får en djup känsla av något meningsfullt, ska man inte förvänta sig att det förbättrar ens chanser att överleva. Om man istället vore tråkig, trög, upprepande och enkel skulle det genast löna sig mycket bättre. fikssion vill understryka denna löjlighet. Vi ger er extra mycket betalt för era dikter och illustrationer bara för att de låter sig sorteras in under temat pengar. En bild på en slant är mer värd än en bild på en hund, så att säga. Hannah Brännström har målat in redaktionen i en sedel. Köp. Frank Berglund skriver om att vara kompis med Sofi och att ha eller inte ha pengar. Köp. Freja Höjeberg kallar sin text för slant och upprepar också detta ord flera gånger i texten. Köp. Johanna Karlsson har tagit fasta på stadig inkomst. Köp. Tina Karlström har ritat en tjej med dollartecken. Köp. Erik Bertilsson tänker sig marknaden. Köp. Hannes Lundberg har tonsatt en annan av hans dikter om pengar. Köp. Anna Nygren skriver \"pengar för ingenting pengar för ingenting\". Köp. Hanna Rajs Lundström kränger utropstecken. Köp. Lyra Ekström Lindbäck skriver en inledare om om alla andra andra som skriver om pengar i det här numret. Köp. Elis Burrau försöker betala ut ett skäligt arvode till Svenska Akademien och deras kanslipersonal. Köp?

Egentligen är det inte vi som har köpt allt detta, utan ni och staten. Tack vare Crowdfunding har vi fått demokratiskt understöd för att genomföra projektet. Konsumentmakt, kallas det. Kulturrådet har pungat ut med resten av vår årsbudget, och vi rör ihop allt till en underbar blandekonomi och låter er smaka av. Kära skattebetalare och crowndfundare. Det ska kryddas lite extra när man arbetar med det kapitalistiska systemet som tema, menar vi. Om man inte ens kan få skäligt betalt för en dikt om pengar i en obskyr nättidskrift för oetablerade poeter har det verkligen gått för långt. Lyckligtvis är vi inte riktigt där ännu. Ni kan fortfarande räkna med fikssion.

Så många frågor, så liten budget. Det är hänförande egentligen. Om pengar inte är vad det ger sig ut för att vara, d.v.s. åkrar, kor, skyskrapor, espressobönor, motorfordon, kompisar, halsband och så vidare, hur kommer det sig då att vi bryr oss om dem? Har dessa löjliga små siffror något lyriskt över sig? Är hela kapitalismen en stor dikt som alla egentligen genomskådar och skrattar åt, men ändå låtsas respektera, för att någon stor, manlig, vit heterosexuell poet ligger bakom den? Hur tänker läsarna i de här frågorna? Varför vill Svenska Akademien inte ha våra pengar? Dessa frågor och många fler försöker fikssion med flera ta ställning till i detta nummer. Att ta del av det material vi presenterar är helt gratis. Men om det känns viktigt för en på något sätt kan man sätta in en slant på plusgirokonto 61 17 08-9. Trevlig nummerkonsumtion.

red genom L.E.L

PS. Temat för nästa nummer är (fikssion) in the city. Ja, jag vet. Det var sent på mötet när vi bestämde det, alla började filma varandra med sina mobiltelefoner och mariekexen var slut. Signe skickade konstiga sms. Niko skrev \"låt stå\" på TVSs (Text Visuell Studio) whiteboard. fikssion in the city. Men man ska faktiskt hålla fast vid vad man har bestämt. Maila era tolkningar i text, bild, ljud och film till red@fikssion.se senast den 14/5.

Lyra Ekström Lindbäck

Publicerad: 2013-03-28

Köp fikssion
Läs mer om fikssion i katalogen
Fler artiklar knutna till fikssion
Fler tidskrifter i kategori ODÖDINGAR
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA