Cultura animi och upprörda känslor

Den nu flitigt citerade delen ur kulturpropositionen Tid för kultur lyder: "I samband med att en ny gemensam förordning för stödet till litteratur och till tidskrifter tas fram avser regeringen att i särskild ordning överväga om den mycket breda definition av begreppet kulturtidskrift som i dag används bör förtydligas. Vi anser att stödet i första hand bör gå till att främja utgivning av tidskrifter vars huvudsakliga inriktning är kulturell debatt samt analys och presentation inom de skilda konstarternas områden."


Marcus Hartmann politiskt sakkunnige på Kulturdepartementet säger i en intervju av Axel Andén, MedieVärlden "Vi vill att det ska vara mer inriktat på konst och mindre på samhällsfrågor, idag är det saker som ekonomi och liknande". I en annan intervju av Erik Wiklund, Second opinion säger Hartmann, att förslaget inte är särskilt dramatiskt och resultatet av att Statens Kulturråd bett om en genomlysning av reglerna. Detta ganska så franka förslag betecknas alltså som en genomlysning. Eller är det som så att man vill provocera fram en reaktion och därigenom få reglerna genomlysta eftersom dom i själva verket inte vet vad kultur- eller kulturtidskriftsbegreppet omfattar?

I samma artikel tycks det ju som man avböjer "Han betonar att det i slutändan är Statens kulturråd som ska tolka riktlinjerna /.../". Så kan det ju vara och visst i deras perspektiv både smart och ekonomiskt, man behöver inte besvära sig nämnvärt för att argument skall levereras. Samtidigt är det anmärkningsvärt, Sverige verkar sakna både ett Kulturdepartement och Kulturråd som vet vad kultur är. Men man behöver inte bli chockad. Dom är ju i själva verket bara ödmjuka och väntar på svar från någon som vet bättre. Det kanske heller inte är så lyckat att utgå från en innehållsdefinition när man ska bestämma vilka som skall ha stöd eller inte, bättre att nöja sig med att det är ett eget specifikt media, så som TV, radio eller press? Kulturrådet kanske inte skall kalla sig Kulturrådet ifall det nu bara är konst som ska komma ifråga! Sanna Rayman på SVD ledarblogg menar att det är helt fel att försöka definiera om begreppet men säger "alltför många politiska blad går under kulturtidskriftens flagg".

Om Kulturrådet önskat en belysning av stödet visavi begreppet, som säkerligen innebär en massa avgränsningsproblem även i dess nuvarande form så känns det omvänt, dom borde vara specialisterna. Kanske ser de helst att begreppet bantas, så att kultur i det här specifika fallet avgränsas till att bara gälla de sköna konsterna. Att det i teorin låter sig göras är inte konstigt, det talas ju så ofta med kluven tunga, Siri Reuterstrand säger i MedieVärlden "kultur- och samhällsdebatt" det vill säga inte bara kulturdebatten. Hon säger också att begreppet kulturtidskrift är lite olyckligt. Var och varannan säger just kultur- och samhällsdebatten.
Innefattar inte kulturbegreppet samhällsdebatt på ett relativt naturligt sätt? Kultur handlar och beskriver bruk, odling, hantering, relationer och kanske massa andra saker. Finns i ord som företagskultur, politisk kultur, idrottskultur och i stort sätt kan det petas in varhelst det finns anledning. Då skulle det gå att förfäkta att just därför så måste det till en avgränsning eller just därför så ska man låta bli för att svara upp mot innovationer etc.

Många menar att Kulturrådet får, om förslaget vinner gehör ett kulturtidskriftsbegrepp som utesluter tidskrifter med fokus på samhällspolitiska och sociala frågor eller kort sagt det som befinner sig utanför ovan nämnda. Vilka är då problemen med den nuvarande skrivelse:
"Med kulturtidskrift avses en tidskrift som med sitt huvudsakliga innehåll vänder sig till en allmän publik med samhällsinformation eller med ekonomisk, social eller kulturell debatt eller som huvudsakligen ger utrymme för analys och presentation inom de skilda konstarternas områden." Definitionen känns otymplig på det sätt att regleringen delar upp "samhällsinformation" och "ekonomisk, social eller kulturell debatt". Om man vänder på steken, samhällsdebatt och ekonomisk, social eller kulturell information skulle då vara undantaget möjligheterna till stöd, eller? Måste tillstå att jag funderar i termerna över huruvida det är ett skämt. Enkom samhällsinformation, som det står känns ytterst tveksamt att det skall gå att erhålla stöd för. Det känns väl avlägset från betydelser som att odla åtminstone. Men visst information som leder till diskussion och debatt, det går kanske med lite god vilja att kalla för förädling. Men att kopiera och förvisso sammanställa känns ytterst tveksamt. Skulle det uppstå någon form av interkonceptuellt sammanhang så visst, kör i vind. "analys och presentation inom de skilda konstarternas områden" kan till del godkännas men det handlar om fler aspekter, till exempel att tidskrifter uppträder med helt eget unikt utvecklat material. "inom de skilda" bör sen strykas, det känns bara fel. Jag har stor förståelse för dom som vill skriva om stycket men det verkar inte vara på de grunder jag pekat på och Heli Hirsch, handläggare på Kulturrådet säger att dom inte begärt att departementet skulle titta på just definitionen. Men det har dom gjort.

Jan Emanuel Johansson skriver i motionen Stöd till kulturtidskrifter att "det vore djupt olyckligt om dessa nya direktiv skulle leda till en snävare definition av vad en kulturtidskrift är". Och vidare säger han "En snävare definition av vad en kulturtidskrift är vore också olyckligt därför att det inte ligger inom regeringens kompetensområde att dra upp skarpa gränser mellan kulturella uttryck och samhälls- eller vetenskaplig debatt" och det skall han ha all heder av att han är så pass fördragsam.

Björn Wiman i Expressen säger att det finns "ett missförstånd om vad både kultur och samhälle är. /.../ Att tro att det går att dra en gräns mellan kultur och samhälle är att avväpna både kultur och samhälle." Eftersom samhälle och politik per definition är kultur är den oro Björn med många visar befogad. Ska reformeringen sprida sig och vad händer då?

Vilka anledningar finns det att bidraget sätter fokus på estetiskt orienterade tidskrifter (från ett radikalt perspektiv borde man snarare tänka sig att konsttidskrifterna skulle bort från kulturen, märk väl)? Kulturrådet upplever kanske att de inte har kompetens för de samhällsorienterade på samma sätt som för estetiskt orienterade tidskrifterna! Olle Lidbom, Vassa eggen föreslår att samhällstidskrifterna till och med skall inordnas under public service. Vad nu detta skulle innebära för dessa bidragsberoende tidskrifter, presstöd eller? I princip är det mediet som sådant, inte innehållet specifikt annat än på övergripande plan som skall svara upp mot ett bidrag.

På ledarredaktionen SVD ser Johan Wennström ogärna en förändring av stödet eftersom det leder till en fattigare kulturdebatt. Kan hända ser man också i förlängning konkurrerande publikationer som de skall dela presstödet med. Christer Nylander, tillträdande vice ordförande i Kulturutskottet hävdar att förändringarna inte skall leda till att obekväma tidskrifter tystas.

Borde inte restriktionen också gälla alla annan form av media med statligt stöd som SR, SVT, tidningar, drama och film med socialt och politiskt innehåll? Att statliga bidragsgivare helt enkelt ålades att inte tilldela sådana programinslag statligt stöd. Att mediakultur behandlas jämbördigt och rättvist.

Kritiken har ofta riktat in sig på gränsdragningsproblematiken och Copyriot tar propositonens egna ord till intäkt att det inte kommer att vara lätt "Är det inte bara att bläddra tillbaka till sidan 12 i definitionen, där det konstateras att kultur kan inbegripa 'alla aspekter av det mänskliga livet', inklusive 'värderingar, ritualer, traditioner och livsmönster'. Medan ekonomi och samhällsfrågor då skulle höra till en avskild sfär?" Men ska ekonomiska frågor och samhällsfrågor uteslutas ur "kulturell debatt"? Eller ska förslaget tolkas som en uppmaning att sätta fokus på konstarterna, att konsten är förbisedd och därför markeras det med "samt analys och presentation inom de skilda konstarternas områden"?

Hur kommer tidskrifterna att agera om propositionen går igenom? Göran Dahlberg, Glänta och Martin Engberg, Ord&Bild skriver avslutningsvis i artikeln "Till försvar för kulturtidskrifternas frihet" "Staten bör inte diktera vad kulturtidskrifterna skall skriva om" men innebär det att man är beredda att ändra profilen till förmån för konst om man blir nöd och tvungna. Kanske får vi se en mängd tidskrifter som profilerar om sig? Samtidigt är det svårt att se varför ovan nämnda tidskrifter skulle befinna sig i någon som helst farozon, med essäistik som framträdande litterär genre och producenter av kulturdebatt. Martin Engberg säger i artikel Den nya kulturproppen att essän är skönlitterär och att den nya definitionen kommer att göra Ord&Bild "ekonomiskt omöjlig".

Visst är det tidskrifter som skall känna sig hotade och två betydelsefulla som nämns i det gemensamma upprop chefsredaktörer/kulturchefer låtit publicera är Expo och Bang (Uppropet, Aftonbladet, DN. Men sen formuleringarna "Inskränkningen avspeglar inte bara en föråldrad kultursyn. Den är också provinsiell" och längre ner i uppropet "Den gränsdragning mellan konst och samhälle som den nya skrivningen implicerar är passé". Vadå föråldrad, passé och provinsiell!? Provinsiell i vilken bemärkelse då, få om några länder klarar av att uppvisa det stödsystem – som ändå borde vara långt mer generöst utfomat – som ändå finns för tidskrifter, är det det som åsyftas? Vadå föråldrad och passé, det är snarare frågan om ett innovativt grepp som saknar egentlig historisk förankring om det är frågan om en definition.

Eftersom några har tolka proppen som att den innehåller två olika definitioner/förtydliganden över vad kultur är så ringde jag upp Hartmann. En definition för tidskrifterna och en som utgår från den generella definitionen och skulle gälla de övriga publicistiska och konstnärliga verksamheterna.
– Nej, det finns bara en definition, säger Hartman.
Det skulle då innebära att det som kan specificeras som "kulturell debatt" innehåller "alla aspekter av det mänskliga livet", inklusive "värderingar, ritualer, traditioner och livsmönster" (sida tolv) och därmed kommer naturligtvis tidskrifter som Bang, Expo, Mana och alla andra samhällsorienterade tidskrifter vara med i stödsammanhangen. Kulturrådet ska inte exkludera dessa men visst, det känns som om fokus flyttats.

Ytterligare inlägg
Kritiska röster mot stödet:
Staffan Ovedsson anser att eftersom en regering med så enkla medel kan exkludera en grupp till exempel meningsmotståndare med i detta fallet "en till synes neutral passus" så är det dumt att man gjort sig beroende och därför så ska staten inte stödja kulturen.
Fritidspolitikern Rickard Wendel anser "att man borde gå vidare och ifrågasätta om det ska finnas något statligt stöd överhuvudtaget till kulturtidskrifter". Och vidare "Det har inget med demokrati att göra att bidragsfinansiera tidskrifter som inte är tillräckligt läsvärda för att överleva på en fri marknad". Dessutom inlägget Minska kulturens bidragsberoende.

Yttrandefriheten och ideologiska aspekter:
Gabriel Byström på Göteborgs Posten anser i artikeln "Så tystas obekväma röster" "Samhällsfrågor har länge varit en av de viktigaste beståndsdelarna i svenska och internationella kulturtidskrifter. Samhällsdebatt är numera en av de mest avgörande ingredienserna i de flesta av dagens kultursidor." och kanske just därför så bör fokus sättas på de tidskrifter som är förbisedda.
Liv Beckström anför en rad konkreta exempel på betydelsen av de samhälleligt, socialt och politiskt orienterade tidskrifter. Kommunalarbetaren

Definitionen
Malin Clausson har i artikeln Hårdare tider för tidskrifter Hårdare tider för tidskrifter intervjuat Marcus Hartmann, Arne Ruth och Lawen Mohtadie, Bang. Marcus Hartman säger att "opinionsbildande tidskrifter av annat slag kan söka andra stödformer", utan närmare precisering på vilka stödformer. Lawen Mohtadi tycker att regeringen är otydlig och motsägelsefull och säger att kultur handlar om alla mänskliga uttryck och hur skall de kunna stimulera mångfalden med en snävare definition, det förstår hon inte. Men det var dock inte frågan om att de skulle upphöra och mångfalden skulle visst kunna öka ifall andra tidskrifter skulle komma ifråga.

Philip Teir säger i Hufvudstadsbladet "Kan man syssla med kultur utan att syssla med politik? Kan kulturskribenter lämna samhället utanför sina texter? Svaret känns uppenbart: det kan de inte".

Listan på relevanta länkar kan komma att kompletteras vid senare tillfälle.

Bo Pettersson

Publicerad: 2009-10-08