300 år utan problem

Flera svenska forskare har regelbundet och mer eller mindre i hemlighet mottagit betalning för tjänster åt tobaksindustrin. Professor John Wahren vid Karolinska institutets Nobelförsamling, som under 1990-talet mottagit minst 1,4 miljoner kronor är ett exempel. Andra svenskar på Philip Morris utbetalningslistor var Torbjörn Malmfors, docent i toxikologi, och Lars Werkö, framstående kardiolog. Malmfors blev Philip Morris samordnare för EGIL, ett nordiskt nätverk av forskare som arbetade åt industrin.

Ur artikeln
"Konsensus och kanariefåglar: Om den medicinska forskningen och dess lojaliteter"
av Karl-Erik Tallmo

från nummer 23 av The Art Bin

Just tobaksbranschens infiltration av forskningen kring tobakens skadeverkningar är ett av de tydligaste och mest belysta områdena, där kommersiella intressen köpt forskare, förfalskat forskningsresultat och försökt manipulera den allmänna opinionen. De cirka 40 miljoner dokumentsidor som tobaksindustrin tvingats offentliggöra i samband med de stora amerikanska rättegångarna i slutet av 1990-talet är en svårgenomtränglig men belysande källa, som visar hur mäktiga affärsintressen inte skyr några som helst medel när det gäller att tumma på sanningen för att säkerställa vinsterna. När man läser dessa dokument får man inblick i en kallhamrat systematisk desinformation som man inte trodde hörde hemma i den kapitalistiska sfären utan snarare i den kommunistiska. Se t.ex. Philip Morris Document Site, eller den mycket användbara metasökmotorn på Tobacco Documents Online
Industrins motoffensiv började på allvar sedan Richard Doll och Bradford Hill publicerat en artikel i British Medical Journal 1952, där man på epidemiologiska grunder kunde påvisa ett "verkligt samband mellan lungkarcinom och rökning". Ungefär vid samma tid förekom också en del laboratoriestudier, bl.a. en av Ernst Wynder m.fl., som visade att 44 procent av de 81 möss som påstrukits på huden med tjärkoncentrat framställt ur tobaksrök utvecklade cancertumörer. (Detta var inte det första experimentet av den typen. Redan på 30-talet hade den argentinske forskaren Angel Roffo framkallat cancer hos kaniner med en liknande metod.)

Tobaksbranschen svarade nu med att starta TIRC, Tobacco Industry Research Committee, som i januari 1954 annonserade i 400 amerikanska tidningar. Budskapet till allmänheten var att inga bevis finns för några risker, ingen konsensus råder, att människor har njutit av rökning i 300 år utan problem o.s.v. I juni 1955 intervjuades chefen för TIRC:s vetenskapliga rådgivargrupp, dr Clarence Cook Little, i TV:

Fråga: Dr Little, har man identifierat några cancerframkallande ämnen i cigarretter?
Dr Little: Nej. Inga alls, varken i cigarretter eller i något som bildas i röken ...

Men redan två år tidigare hade forskaren C.A. Teague vid RJ Reynolds Tobacco Co sammanställt en konfidentiell rapport om det aktuella forskningsläget, som givetvis TIRC kände till. Under rubriken "Slutsatser" står följande:

Den ökade förekomst av lungcancer hos människan som har inträffat under de senaste femtio åren, beror troligen på ny eller ökad kontakt med carcinogena stimuli. Att cigarrettrökningen har ökat parallellt på samma sätt, har lett till misstanken att tobaksrökning är en viktig etiologisk faktor för primär lungcancerinduktion. Studier av kliniska data tycks bekräfta relationen mellan omfattande och långvarig tobaksrökning och förekomst av lungcancer. Omfattande men inte avgörande tester av tobakssubstanser på djur tyder på att det troligen finns carcinogena ämnen i dessa substanser.

Åter till intervjun med TIRC:s chef Clarence Cook Little 1955:

Fråga: Anta att den oerhörda mängd forskning som pågår, inklusive TIRC:s, skulle avslöja att det finns ett cancerframkallande ämne i cigarretter, vad händer då?
Dr Little: Tja, om det upptäcktes av någon som arbetar med hjälp av forskningsanslag från tobaksindustrin, så skulle det offentliggöras omedelbart, så brett vi kan, och sedan skulle man göra ansträngningar för att ta bort ämnet eller ämnena ifråga.

I en intern rapport 1961 skröt Philip Morris med att man identifierat 50 nya ämnen förutom de övriga 350 som redan var kända beståndsdelar i tobaksrök. "Carcinogener förekommer i praktiskt taget varje klass av föreningar i rök", skriver man och publicerar en tabell över 48 carcinogena ämnen (t.ex benspyren och bensantracen), vilket anges som blott en "ofullständig lista", och man ger också exempel på 12 "cancer promoting agents" (ung. "cancerbefrämjande" ämnen), t.ex. fenoler. Men dessa fynd offentliggjordes inte, trots Littles löfte.
TIRC sponsrade forskare som skrev vetenskapliga artiklar med "rätt" innehåll. Fram till och med år 1961 hade 197 sådana artiklar av TIRC-betalda forskare publicerats, enligt vad forskningschefen Alan Rodgman vid RJ Reynolds Tobacco Co skrev i ett internt, konfidentiellt meddelande 1962.
[...]

Advokatfirman Covington & Burling arbetade för British American Tobacco Company (BAT) och utarbetade 1990 en ambitiös plan för hur industrins s.k. konsulter (mer eller mindre hemligt avlönade forskare) skulle arbeta på effektivast möjliga sätt i USA, Europa, Australien, Fjärran östern och Latinamerika. I England hade man lyckats värva en mycket prominent redaktör:

Lancet. En av våra konsulter är redaktör för denna mycket inflytelserika brittiska medicinska tidskrift, och fortsätter att publicera mängder av artiklar, ledare och kommentarer om passiv rökning och andra frågor.

Just problemet med passiv rökning hade vid den här tiden blivit en mycket het fråga för industrin. På alltfler offentliga platser infördes rökförbud. Man försökte nu lansera alternativa förklaringar till att icke-rökare fick lungcancer i rökiga miljöer:

Innehav av burfåglar tycks vara en betydande riskfaktor när det gäller lungcancer - en mycket allvarligare faktor än vad någon någonsin har påstått att passiv rökning skulle vara. Två konsulter har lett forskningsarbete på området, som utförts av andra i Holland. En viktig vetenskaplig artikel blev resultatet.

I en studie 1998 undersökte Deborah Barnes och Lisa Bero från University of California 106 vetenskapliga artiklar, från bl.a. databasen Medline, som innehöll bedömningar (reviews) av studier om passiv rökning gjorda 1980-1995. Man fann att 39 av de 106 artiklarna drog slutsatsen att passiv rökning inte var skadligt, och av dessa 39 hade 29 skrivits av personer med anknytning till tobaksindustrin.
Flera svenska forskare har regelbundet mottagit betalning för tjänster åt tobaksindustrin. Aftonbladet skrev i december 2001 om professorn vid Karolinska institutet, tillika ledamoten av institutets Nobelförsamling, John Wahren, som under 1990-talet mottagit minst 1,4 miljoner kronor för att rapportera om vad en kollega i samma korridor på institutet hade för sig. Kollegan ifråga forskade om passiv rökning och Philip Morris ville förstås få s.k. "early warnings" om några sensationella forskningsresultat var på gång.

Några andra svenskar som fanns med på Philip Morris utbetalningslistor är Torbjörn Malmfors, docent i toxikologi, och Lars Werkö, framstående kardiolog. Malmfors blev Philip Morris samordnare för EGIL (Expertgruppen för inomhusluft), ett nordiskt nätverk av välrenommerade forskare. Liknande grupper fanns också i t.ex. England (ARIA) och Asien (ARTIST). I slutet av 80-talet och början av 90-talet var man på PM mycket angelägen om att amerikanska Surgeon generals (chefen för hälsovården), och EPA:s (miljöskyddsmyndigheten) uppfattningar om den passiva rökningens skadlighet inte skulle sprida sig till Europa. "Bryssel är definitivt 'lobbyeringsbart'. Det lobbas inte så ofta på ett bra sätt, dock", skrev advokatfirman Gold and Liebengood i ett brev 1991 om möjligheterna att manipulera europeisk lagstiftning. I arbetet att påverka politiker gällde det att ha folk från två andra viktiga yrkesgrupper med sig. Man knöt kontakter med forskare som skulle kunna "korrigera missuppfattningen bland såväl vetenskapsmän som allmänhet att passiv rökning är skadligt". Och man inriktade sig även på journalister, för att "kasta en tvivlets skugga i mediernas medvetande". Det nordiska EGIL igångsattes 1988 och bestod då av sju svenska, en norsk och så småningom även två finska forskare.

Som exempel på konsultarvodenas storlek kan nämnas att Malmfors i januari 1992 sände en faktura till PM:s advokatbyrå Covington & Burling på beloppet 120 320 kr (19 725 USD) avseende EGIL-arbete för december månad 1991. En av de konsulter Malmfors värvade åt PM var Lars Werkö, som han var bekant med sedan de båda arbetat inom forskningen på Astra under 70-talet. Werkö hade för övrigt haft kontakt med industrin redan 1957 som medlem av det svenska Tobaksbolagets Medicinska Expertråd.

Under år 2002 skrev Werkö några artiklar i svensk press om vikten av att forskningen står fri från kommersiella intressen. Men artiklarna behandlade främst läkemedelsindustrin och öppet finansierade professurer t.ex. Han nämnde inte hemliga konsultuppdrag utförda vid sidan om institutionsarbetet - framför allt förstås inte sina egna. Under den debatt om tobakspengar till forskningen som flammade upp under sommaren 2002 sade Werkö till Upsala Nya Tidning: "Att passiv rökning har direkta negativa effekter är helt klart." Två år tidigare - när det ännu inte var någon större debatt om saken - hade han sagt till Aftonbladet: "Jag ansåg och anser att vi inte vet om passiv rökning är farligt eller inte."

I debatten sommaren 2002 sade både Werkö och försäkringsläkaren, socialmedicinaren Bo Mikaelsson (som också värvades till EGIL av Malmfors) att meningen med konsulttjänsterna bara varit att man skulle utföra litteraturstudier, "gå igenom den vetenskapliga litteraturen kring miljötobaksrök" (Werkö), "kritiskt granska vetenskapliga artiklar" (Mikaelsson). I ett dokument från november 1987 framgår vilket mål PM hade med detta, hur man ville stödja de nordiska forskarkonsulternas "ansträngningar att styra sina kollegers tänkande med hjälp av artiklar och kommentarer i den vetenskapliga litteraturen och genom presentationer vid symposier. Utveckla deras förmåga att vittna på ett övertygande sätt i offentliga förhör och generera positiva artiklar i populärpressen." Svenska EGIL-medlemmar sattes bl.a. in i kampen mot den s.k. Magnussonkommissionen, som på regeringens uppdrag utredde tobaksreklam, beskattning m.m.

Idag försvarar sig många av de här konsulterna med att det då, i slutet av 80-talet och början av 90-talet, ansågs okontroversiellt att arbeta för tobaksindustrin. Men det stämmer inte. Ingemo Bonnier på Philip Morris AB i Sverige skriver 1992 att EGIL inte kunnat verka som man hoppats, "eftersom klimatet varit alltför fientligt vilket har fått gruppen att tappa modet när det gäller att uppträda offentligt".

"Jag frågade många gånger Torbjörn [Malmfors] vem som stod bakom EGIL, men fick bara svaret att det var en uppdragsgivare med intresse för frågor kring inomhusluften", säger Bo Mikaelsson i Upsala Nya Tidning 13 juni 2002. "Det är klart att jag hade en misstanke om att tobaksindustrin kunde vara uppdragsgivare, men tanken föll också på att det kunde vara den amerikanska hälsovårdsmyndigheten som var det", säger han vidare i artikeln. Varför amerikanska hälsovårdmyndigheter skulle arbeta i lönndom kan man ju undra. Liksom varför en välrenommerad forskare som han skulle vilja arbeta åt någon han inte ens får veta namnet på.

Men Mikaelsson visste nog. I en månadsrapport från oktober 1988 berättar PM:s forskningschef i Europa, Helmut Gaisch, att han tillsammans med två andra forskningsledare inom PM Europa, Helmut Reif och Peter Martin, sammanträffat med Mikaelsson. Vid mötet medverkade även Jean Besques från PM:s EEMA-region (Eastern Europe, Middle East & Asia). Och i ett dokument från augusti 1990 får Stig Carlson (vid Philip Morris AB i Sverige) instruktioner att tala med juristen David Morse "om möjligheten att få ytterligare en undertecknare till Mikaelssons Gun Palm-artikel". Mikaelsson hade alltså med mer eller mindre assistans från PM skrivit en artikel om det uppmärksammade försäkringsrättsfallet Gun Palm som fått lungcancer och avlidit, enligt kärandesidan p.g.a. att hon utsatts för andras tobaksrök på arbetsplatsen, ett mål, som tilldrog sig stor uppmärksamhet hos tobaksbolagen. Mikaelssons artikel skulle visa "varför dessa bidrag [försäkringspengarna till Gun Palms efterlevande/KET] inte borde ha beviljats och varför systemet borde ändras". I december 1991 fick Mikaelsson 82 172 belgiska franc och i februari 1992 fick han 75 774 belgiska franc av PM (via Covington & Burling) insatta på ett konto i Luxemburg.

Forskarna Rune Cederlöf och Lars Friberg som byggde upp det världsberömda tvillingregistret, som varit värdefullt för många epidemiologiska studier, lät sig också utnyttjas av Philip Morris - redan på 60-talet. 1968 vittnade Cederlöf inför amerikanska senaten i samband med diskussionerna om varningstexter på cigarrettpaket. Ett dokument hos PM visar hur Cederlöf fick "bakläxa" på ett av sina utkast till detta vittnesmål: "... jag tror verkligen att Cederlöf är kapabel att åstadkomma ett bättre uttalande", skriver en av PM:s jurister i ett brev 14 december 1967. På PM blev man tydligen nöjd till sist och Cederlöf vittnade 1969 även i representanthuset. Efter detta framträdande skrev PM i ett pressmeddelande att Cederlöfs och Fribergs tvillingstudie visat att sambandet mellan rökning och angina pectoris (kärlkramp) troligen inte är ett orsakssamband, och att hosta hos rökare i minst lika hög grad beror på "genetiska faktorer" som på rökningen.

1969 inbjöds Rune Cederlöf och Lars Friberg av Philip Morris (med universitetet i Melbourne som bulvan) till Australien för att delta i ett par PM-arrangerade symposier. Tobaksbolaget ordnade via sina kontakter så att Cederlöf och Friberg lockades med att de skulle få hedersdocenturer vid Melbournes universitet. Enligt ett dokument från 1975 mottog Friberg anslag från Council for Tobacco Research (CTR) på 40 095 dollar under 1973/74 och 43 923 dollar under åren 1975/77.

Den som har spelat den viktigaste rollen av dem alla är dock Ragnar Rylander, numera professor emeritus i miljömedicin vid Göteborgs universitet och dessutom forskningsledare på IMSP (Institut de Médecine Sociale et Préventive) vid medicinska fakulteten vid universitetet i Genève. I en rapport om just tobaksindustrins inflytande på forskning och lagstiftning i Schweiz, skriver Chung-Yol Lee och Stanton A. Glantz vid medicinska fakulteten vid University of California i San Francisco:

Rylander [...] är en av de mest aktiva av tobaksindustrins vetenskapliga konsulter i Europa. Den budget som 1992 tilldelades honom av Philip Morris uppgick till "60 000 dollar/år i ovillkorligt forskningsanslag och 90 000 dollar/år i konsultarvode" och Rylander arbetade senare som medlem av Philip Morris arbetsgrupp IARC Task Force som grundades för att stoppa eller motarbeta en studie som International Agency for Research on Cancer [Internationella Centret förCancerforskning, ett WHO-organ/KET] utförde i Europa om kopplingen mellan passiv rökning och lungcancer.

Rylanders nyckelroll i det världsomfattande spelet om tobakens skadeverkningar sträcker sig 30 år bakåt i tiden. Rylander hade redan 1974 med hjälp av pengar från Philip Morris arrangerat en workshop om passiv rökning som "siktade på att visa fakta i det rätta perspektivet", som Helmut Wakeham beskrev saken i ett brev till en av företagets många jurister Alex Holtzman i juli 1973. Wakeham rekommenderade att Philip Morris och den övriga branschen omedelbart skulle betala ut ett bidrag på 30 000 dollar till Universitetet i Genève.

Året därpå lånade Rylander också sitt namn till en vetenskaplig artikel som folk från Philip Morris skrev åt honom:

Bifogat finns ett utkast till en rapport från ett symposium skriven för att publiceras i Science i den avdelning i tidskriften som heter "Konferenser". Utkastet har gjorts i ordning vid Philip Morris forskningscenter med Nick Fina som spökskrivare, och det är meningen att det ska publiceras ovanför Ragnar Rylanders namn ...

I ett brev till Philip Morris vetenskapschef Richard Carchman den 23 juni 1997 skrev Rylander om hur han undvikit att alltför öppet frottera sig med tobaksbolagets ledning:

Jag har aldrig umgåtts med någon Philip Morris-chef vid möten eller kontakter med utomstående personer, för att så mycket som möjligt upprätthålla profilen som oberoende vetenskapsman.

En annan vetenskapsman, som precis som professor Rylander i decennier arbetat för tobaksindustrin, är dr Gary Huber som forskade om bl.a. emfysem på Harvard University. Han har sedermera brutit banden med industrin och vittnat mot den i flera rättegångar. Huber menar att genom att stödja hans forskning köpte sig branschen tid:

De hade information i sina interna dokument och interna forskningslaboratorier som låg 15 år före världen utanför, och de lät oss och andra, den federala regeringen, fortsätta att satsa flera hundra miljoner dollar, och oräkneliga timmar på forskning som inte skulle ha behövt utföras om de hade öppnat dörrarna. Och det tragiska i detta är en massa pengar och en massa bortslösad forskartid och yrkesbanor. Men det verkligt tragiska är alla liv som gått till spillo.

I juni 2002 offentliggjorde WHO en undersökning av tillgänglig forskning om tobakens skadeverkningar, som omfattade över 3 000 studier gjorda sedan 1986. Man kom fram till att de cancerrisker man redan känner till i samband med rökning är större än man tidigare trott. Dessutom anser man sig ha fått helt säkra bevis på att passiv rökning är cancerframkallande. Cancertyper som tidigare inte förbundits med rökning men som nu visat sig ha tydligt samband är cancer i magen, levern, livmodern, livmoderhalsen, njurarna, näsans bihålor samt myeloisk leukemi (den leukemivariant som främst drabbar blodets granulocyter, inte lymfocyterna).

Ironiskt nog genomfördes ungefär samtidigt en undersökning av huruvida de amerikanska tobaksbolagen ändrat sina ståndpunkter som en följd av de stora rättegångarna. Denna rapport, som tillkommit på förslag av representanthusmedlemmen Henry Waxman, visade att fyra av fem tobaksbolag fortfarande anser att tobaksrökning inte orsakar sjukdom, att alla fem förnekar passiv rökning som orsak till sjukdom bland icke-rökare, och att fyra av fem bolag inte anser att nikotin är vanebildande.

Läs mer om forskningen kring läkemedel, PVC, amalgam, elektromagnetisk strålning m.m. i artikeln Konsensus och kanariefåglar: Om den medicinska forskningen och dess lojaliteter. Där finns också fotnoter med källhänvisningar som inte medtagits i detta smakprov.

Detta nummer av Art Bin innehåller också andra artiklar om medicin plus en virtuell utställning av historiska medicinska bilder.

Se http://art-bin.com/aashome.html

Publicerad: 2003-02-13

Läs mer om Art Bin (nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till Art Bin (nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori ODÖDINGAR
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA