Kulturrådet skjuter skarpt

Tidskriften Mana riskerar att mista sitt statliga stöd och Dilsa Demirbag-Sten i Kulturrådets referensgrupp motiverar sitt ställningstagande med att "tidskriften inte har tillräckligt hög kvalité då den innehåller en skruvad retorik och glider mellan Israelkritik och antisemitism."

Anmärkningsvärt är att kvalitéer som skruvat och glidningar skall motivera hennes reservation att ge Mana stöd. Att vara retorisk är en stilistisk kvalité men om retoriken blir skruvad så är det tydligen inte bra. Politiker med skruvad retorik brukar vara de som uppmärksammas och ofta brukar de personligheterna sätta dagordningen. Här ogillas det. Utan större svårigheter går det att betrakta egenskapen, den stilistiska figuren, som positiv så därför måste Dilsa Demirbag-Stens resonemang förtydligas för att det skall vara en bedömning av kvalité hon gör, vilket är hennes uppdrag.

Jag antar att retorik, kritik mot israeler eller antisemitism som sådan, inte kan utgöra någon grund för bedömning av kvalité annat än i ett övergripande tidskriftsperspektiv. Typ, retoriska tidskrifter kan inte/kan erhålla produktionsstöd. Det är egenskaperna i hur något är gjort som utgör kvalité, inte varför eller avsikter. Avsikter och syften kan vara positiva eller negativa, men enskilt är de inga kvalitéer. Sen kan det också vara så att den antisemitism som här avses kan vara frågan om hets mot folkgrupp och/eller rasism. Med andra ord något som bör prövas rättsligt och Kulturrådet är ingen rättsinstans, än mindre referensgruppen.

Efter referensgruppens behandling av Mana är det styrelsens tur att fatta beslut. Här kommer beslutet att stoppas av en oenig styrelse. Sture Carlsson, Ljiljana Dufgran, Karin Helander, Lars Hjertén och Thomas Millroth reserverar sig mot vad majoriteten i referengruppen anser med motiveringen:

"För deras nedvärderande syn på kvinnor, för onyanserad politisk analys och debatt och ofta bristande faktakunskap som leder till en förvrängd tolkning av verkligheten. För de antidemokratiska, antisemitiska och intoleranta, på gränsen till rasistiska, toner och undertoner som ofta återkommer i deras texter."

Kritiken är skarp, i viss utsträckning har ytterligare punkter lagts till och i vissa avseenden har kritiken mildrats, Mana är inte längre uttalat rasistisk utan det finns nu bara toner och undertoner av rasism etc?! Hur lyckat är det att använda sig av metaforer i ett sådant här sammanhang? Varför inte konkretisera? Varför besvärar man sig inte med att citera och ge belägg för påståenden och då från den senaste årgången av Mana vilken man har att besluta om? Anklagelserna är ganska så grova!

Bör inte mänska av något slags form av elementärt civilcurage stämma tidskriften? Eller så bör kanske Mana stämma ovanstående personer för förtal! Låt säga att det inte stämmer, det som ovan nämnda styrelseledamöter och Dilsa Demirbag-Sten påstår. Personligen, om anklagelserna var riktade mot mig själv skulle jag inte vilja ha dylikt stadfäst. Kan det vara rätt att få uttala sig såpass frankt om sakernas tillstånd och bör ett protokoll från en myndighet se ut på det sättet?

Jag menar att om "man har rent mjöl i påsen" och om man är seriös så fastställer man dessa förhållanden rättsligt – annars kan det tyckas som om Kulturrådet utmanar om inte kvalité så ändå yttrandefrihet och mångfald här i landet, vilket man väl ska värna istället för att sätta krokben för!

Bo Pettersson

Publicerad: 2008-01-15

Köp Mana
Läs mer om Mana i katalogen
Fler artiklar knutna till Mana
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK