”Jag är stolt över att de hatar oss”

Det är tidig tisdagsmorgon. Kylan och fukten får torget i Stockholmsförorten Årsta att kännas alldeles för stort. I busskuren på andra sidan gatan står tre personer tätt intill varandra. Bakom dem smälter husväggarna samman i det tjocka diset, sväljer de förbirinnande bussljusen.

På dörren in till bottenvåningen på Årstavägen 26 sitter ett vitt A4-ark upptejpat: Underground Productions. Bakom de gallerförsedda fönstren är det fortfarande släckt.

Det går bara att se några få meter, diset gör allting plötsligt. Tobias Barenthin Lindblad hoppar av cykeln, hälsar och drar fram nycklarna.

– Välkommen, säger han, låser upp dörren och går snabbt in till skrivbordet längst in i lokalen.

Vid soffbordet ligger en halvfärdig pappersmodell av en AK-47, staplar av nyinkomna böcker och senaste numret av tidskriften Underground Productions - UP. På framsidan står en ung kille lutad mot en tunnelbanevägg. Det är december 1972 i New York.

– Slå dig ner, sätt dig, jag kommer. Vänta. Alldeles strax.

Ytterdörren öppnas igen och Jacob Kimvall kommer in i lokalen. Han vinkar mot Tobias och slår sig ner framför ett skrivbord några meter bort.

Tobias och Jacob startade tidskriften Underground Productions för femton år sedan. Vid sidan av holländska Bomber är det den graffititidskrift som funnits längst i Europa. Fylld med utförligt bildmaterial och artiklar på engelska, varav Tobias själv skriver en majoritet, är UP idag en självklar referenspunkt i svensk graffiti.

– Vi har fostrat en hel generation svenska graffare, säger Tobias och lutar sig tillbaks i den slitna kontorssoffan.

Han gnuggar sig i ögonen, glider ännu längre ner i soffan och fortsätter:

– Men UP är viktig i hela Europa, jag märker det allt mer. Vi har distribution i Tyskland, Frankrike, USA; vi har varit med väldigt länge nu – alla som sysslar med graffiti känner till oss.

Tobias berättar att han och Jacob hade hållit på med graffiti i fyra, fem år när de bestämde sig för att starta tidskriften. Han beskriver det som att de ville göra någonting mer, att de ville visa upp graffitin för fler personer. Framförallt i sin egen rätt som målningar, men även genom intervjuer med målarna själva.

Sedan år 2000 ges UP ut av förlaget Dokument, som startades i samband med utgivningen av Malcolm Jacobsons uppmärksammade bok Dom kallar oss klottrare. Tre år senare började Tobias och Jacob ge ut fler böcker på förlaget och nu kommer de i en ganska jämn ström, med särskilt fokus på fotoböcker om subkulturer.

UP kommer ut två gånger per år, har en upplaga på omkring 5.000 ex och har de senaste åren sett ungefär likadan ut. Det senaste numret, 36 i ordningen, fylls av intervjuer och bilder på exempelvis svenska Assma och Shake, men även utblickar mot danska Tony 2 Finger och engelska Kid Acne, som nyligen börjat med graffitiinspirerade stickade koftor.

– UP ger en konkret och tydlig bild av dagens graffiti, med särskilt fokus på Sverige. Vi visar vad som händer just nu. På det sättet är vi ett fundament för fortsatt diskussion, någonting att ta avstamp mot – oavsett om man är för eller emot.

Även om graffiti har utvecklats i rad olika riktningar, mot gatukonst i form av pärlplattor, affischer och stickers eller mot stickade koftor i vintermörkret, fortlever det estetiska idealet från 70-talets New York. Så även i Sverige. Vad som enligt Tobias däremot har förändrats är UP:s läsare, graffitimålarna.

– För tjugo år sedan, när jag och Jacob började graffa, då var det en salig soppa av folk. Vi kom överallt ifrån och samlades runt graffitin som självklar och sammanhållande kraft. Nu är det helt annorlunda. Det har blivit en medelklassgrej att graffa, och förmodligen är även UP en del i den utvecklingen. Vi skriver ju om graffiti, vi intellektualiserar den, säger Tobias.

– I andra städer som Paris eller Berlin är det fortfarande mycket mer blandat. Om jag åker till stadsdelen Kreuzberg för att göra en målning dyker det genast upp ett gäng småkillar som vill prova. Om jag åker till Rinkeby tycker de flesta att jag är dum i huvudet som graffar… Jag tycker det är oroväckande när graffiti inte längre är coolt.

Parallellt med att allt fler medelklassungdomar börjat graffa har även den breda allmänhetens syn på graffiti börjat förändras. Ett tydligt exempel är Stadsmuseets lika populära som omdiskuterade stadsvandringar på temat gatukonst, där Tobias också varit guide – och som ännu en gång sparkat liv i debatten om graffiti som konst eller skadegörelse.

Tobias menar att den vanligaste inställningen är att det är helt ok med gatukonst i form av utsmyckade lyktstolpsfodral, konstfärdiga fågelholkar eller leksakshus i hårt trafikerade miljöer. Det är ganska ok med graffiti, i alla fall så länge det är mycket färg och stora mönster. Men vid tags, ornamenterade namnteckningar, där går sannerligen gränsen: skadegörelse!

– De röster som kommer till uttryck genom exempelvis tags är helt förträngda. Färgglada målningar… för allmänheten har vi bara färglagt en liten bit av deras stad, men de förstår fortfarande inte vad graffiti är för något.

– För mig är det så uppenbart att det handlar om kunskap. Om jag går in på moderna museet fullkomligt ovetandes om de senaste tvåtusen årens västerländska konsthistoria, givetvis kommer bilderna att vara helt ointressanta – en get med en ring runt magen, vad är det här? En pissoar? Jag kan ställa min tandborste där bredvid, det är på samma nivå.

– På samma sätt är det givetvis med graffiti. Jag kan stanna upp framför en tag på vägen hem härifrån och känna: Shit! Det här är bra grejer, det här är djupt, det här är riktigt jävla bra.

Tobias menar att graffiti från 1995 och ungefär tio år framåt varit en karriärväg för flera politiker. Han kallar dem för ”moraliska entreprenörer” och menar att de använt graffitifrågan för att profilera sig som godhjärtade och ansvarstagande, och nämner personer som före detta kulturborgarrådet Birgitta Rydell, tidigare SL-chefen Kjell Hultman och trafikborgarrådet Mikael Söderlund. Enligt Tobias är det i hög grad deras idéer som ligger till grund för dagens politik i frågan. För det första föreställningen att graffare tröttnar om inte deras målningar syns, vilket inneburit massiva satsningar på att omedelbart tvätta bort all graffiti. Och för det andra att målare ska gripas. Tobias berättar flera historier om hur väktare följt efter graffare, men väntat med att gripa dem tills målningarna varit nästan färdiga, för att brottet, och därmed straffet, ska bli större.

– Precis som övriga graffitivärlden har även UP motarbetats, och de använder sig av skrämmande metoder. Vi blev utkickade från Lavas Distromarknad. Två snutar marscherade in på Press Stop och hotade inköparna, ”ni borde verkligen inte hålla på med sånt här”. Listan kan göras lång, och det är allvarliga grejer. Ändå är det ingen som skriver om det. Inte ett ord.

– Men successivt har vi på UP och andra i samma krets börjat få allt större inflytande. Vi är ständigt med i debatter, tv-soffor och intervjuer, vilket resulterat i att alla politiker eller kritiker slutat dyka upp. De vet att de inte kan vinna en jämlik argumentation och när debatten inte längre är på deras villkor är de inte intresserade.

Tobias halvligger fortfarande i den slitna soffan. Han formulerar sig självklart och snabbt och levererar räckor av slagkraftiga punchlines. Som han själv säger, ”vi har alla här blivit jäkligt vassa debattörer”. Hela hans sätt att prata är polemiskt och tydligt polariserande. På ena sidan graffitin, på den andra myndigheterna. På den ena sidan en unik röst, på den andra sidan etablissemangets kuvande likformighet. Återigen: på ena sidan graffiti som konst, på den andra sidan graffiti som skadegörelse.

I samma utsträckning som politiker profilerat sig som graffitimotståndare har förmodligen graffitin skapat sin självbild i motsats till dem. I gränslandet mellan de två strikt åtskilda positionerna växer det som Tobias kallar för medelklassgraffitin. Eller med andra ord: graffiti som en möjlig livsstil bland andra, som en identitet som kan väljas eller väljas bort av dem som har råd och möjlighet att göra sådana val. Det är under stadsvandringar i innerstan graffiti är coolt – inte i Rinkeby.

Men medan argumenten fortfarande är låsta i en komplementär retorik av motsatser, för eller emot, fortsätter graffitin att förändras. UP är i första hand en skildrande graffititidskrift, inte en argumenterande; UP rör sig med graffitin, inte med dess omgivande retorik. Och det är just därför tidskriften är en viktig del i graffitins förändring.

I likhet med många andra kulturtidskrifter får UP tidskriftsstöd från Statens Kulturråd, 50.000 per år. Det samtidigt som krutröken i Klotterkriget knappast lättat.

– Jag vet faktiskt inte hur de tänker, säger Tobias och låter för första gången under intervjun lite svävande. De har jävligt märkliga kriterier… De vill till exempel att vi ska skriva mer, trots att vi vet att de som köper UP gör det för bildernas skull. Graffiti handlar om målningar, inte om text.

– I Sverige är det sån extrem noja kring allt som är kontroversiellt. Det är den här konsensusgrejen som kväver allting. Det handlar om yttrandefrihet! Då finns det inga undantagsfall, inga ”men inte det där”. Det är så jävla godtyckligt vad som är accepterat och vad som fördöms. Graffiti har något slags märkligt tabu över sig.

Fler personer har kommit in i Underground Productions lokaler i Årsta. Skrivbordslampor tänds och laptops surrar svagt. Utanför fönstret är diset fortfarande omfamnande, sluter in byggnader och förbiglidande bussar, bara de skarpaste kanterna syns. Härinne har arbetsdagen just börjat. Om en liten stund är det morgonmöte i köket.

– Vi är ganska stolta över att vi blivit utsatta för hatpolitik, fortsätter Tobias.

Varför är ni stolta?

– Det handlar om demokrati. En kampsportssnubbe måste stretcha varje dag. På samma sätt måste vi träna yttrandefriheten varje dag. Av den anledningen tror jag det är viktigt att vi gör UP. Yttrande- och tryckfriheten måste respekteras, där gör vi en insats.

– Jag är stolt över att folk blir upprörda över graffiti. Jag är stolt över att de faktiskt hatar oss.

Jonas Lennermo

Publicerad: 2007-11-26

Köp Underground Productions (nedlagd)
Läs mer om Underground Productions (nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till Underground Productions (nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA