Operan åt folket

Intervju med Bengt Hall, Stockholmsoperans chef

ur MusikDramatik nr 1/02

– Det kallar jag tillgänglighet!

Sedan 1 januari är Bengt Hall både teater- och operachef. På morgonen den 12 februari, när MD träffar honom, har han just på bordet förutom Kungliga Operans Wozzeck på CD också verksamhetsrapporten med fjolårets publiksiffror. Vi börjar där.

MD: Under de senaste åren har en del svårsålda föreställningar ställts in och ersatts av säkra kort som Carmen och Trollflöjten. För visst har det ibland varit glest besatt i salongen?
– Snittet bör ligga över 80% i stora salongen. 1999 års nivå, 76%, var icke acceptabel. Våren 2000 var vi inne i fel trend. Det resulterade i att kommande generalprogram gjordes om vilket i sin tur genererade mer publik. 2001 hade vi 85%:s beläggning, 1% mer än under kulturhuvudstadsåret 1998.
– Fjolårets beläggning var 220.796 jämfört med 199.000 året innan. Skillnaden motsvarar 22 fullsatta salonger. Visst, till resultatet bidrog att det var något fler föreställningar 2001 plus tre Vasan-produktioner.

MD: Men, fjolårets totala publiksiffra säger ingenting om antalet fribiljetter alternativt sålda till reducerat pris?
– Då ger intäkterna en mer tydlig bild. I fjol fick vi in 41,5 milj kr mot 38,1 milj kr år 2000. Även om vi höjde priserna så var det bara marginellt – i fjol drygt 1% vilket motsvarade det totala statsanslagets uppräkning.

MD: I statens färska regleringsbrev – det som anger riktlinjer för er verksamhet – heter det bl a att "Operans publik ska återspegla befolkningens sammansättning vad gäller kön, klass och kulturell bakgrund." Vad ska Operan göra för att uppnå dessa mål?
– Regleringsbreven har alltid betonat nationalscenernas tillgänglighet. Men det är första gången det skrivs på detta sätt. Med över 80% av verksamheten finansierad via statliga medel är det naturligtvis politiskt korrekt att ställa kravet. Alla ska få tillgång till oss – så läser jag brevet.
Rent konkret innebär det alltså att ni kan tvingas säga nej till stampublik?
– Vi kan komma att behöva göra avvägningar om vi uppnår 99%:s beläggning, och det blir naturligtvis en knepig situation. Vi är inte där ännu. Men vi ska värna om den publik som finns. Det gäller inte att skifta publik, utan istället utöka den genom att göra oss mer tillgängliga.

MD: Men är Operan riktigt tillgänglig?
– Numera bedriver vi nära samarbeten med både Sveriges Radio och Sveriges Television. Jag önskar att vi också kunde upprätta samarbeten med Riksteatern, men det har vi inte ekonomi till idag. För trots allt är det direkta mötet det allra viktigaste. Goda exempel på samarbeten har vi sen några år med Norrköpings symfoniorkester, med vilka vi gör operor konsertant eller halvkonsertant; kalenderåret 2001 både HP och Rigoletto. Andra bra exempel är Dalhalla och Vadstena-Akademien.
– Dessvärre har GöteborgsOperan backat ur vårens gästspelsutbyte [med Operans Clara i Göteborg och Göteborgs Macbeth i Stockholm]. Eftersom avtalet byggde på ömsesidighet så ställs utbytet in. Istället återkommer Clara hos oss i maj.
– Om Operan ska göra internationella gästspel är det nödvändigt att vi får finansiering utifrån. Tack vare operahuset i Wiesbaden kan vi gästspela där med två föreställningar av Lohengrin, med Gösta Winbergh i titelrollen, och två Svansjön; turnékostnaden exklusive grundlöner ligger på 6 miljoner kr. Det har krävts bra fotarbete för att det ska gå i lås.
– Ersättningar för radioutsändningar ryms numera i de anställdas löner; Operans avtal med radion inbegriper att vi efter sändning och eventuell repris erhåller rätten till masterbanden. I dagarna kommer Operans Wozzeck world wide på Naxos; jag fick f ö CD:n på mitt bord i morse. I samband med Naxos tioårsjubileum kom Die tote Stadt. Även några andra produktioner ligger och väntar. Ett bolag som har 35% av världsmarknaden och dessutom låga priser som ett snitt av kön, klass och social bakgrund kan betala – det kallar jag tillgänglighet!

MD: Artur Lundkvist lär ha sagt, apropå Astrid Lindgren som aldrig fick Nobelpriset, att det inte behövs någon barnlitteratur. Det intressanta är att det sa egentligen också Astrid Lindgren, dvs det behövs inget speciellt tilltal för att nå barn. Vad säger du? Behövs barnopera?
– Vi måste bli mycket bättre på att nå barn, ungdom och familjer. De ska få uppleva huset som helhet, inte bara genom föreställningar utan också genom visningar; idag förekommer vuxenvisningar i stor utsträckning.
– Nästa säsong kommer en ny barnopera, Stackars mej med musik av Catharina Backman. Men visst, även Trollflöjten och t o m Carmen kan fungera för en yngre publik om uppsättningarna kommunicerar på rätt sätt. Det handlar mycket om att avdramatisera formen, få den unga publiken att känna sig hemma i husets guld.

MD: Under inte minst det senaste året har det riktats en hel del kritik mot Operans konstnärliga standard. Din kommentar?
– Det primära är alltid att kvällens föreställning ska bli den bästa. Alla inom huset arbetar för detta, törs jag påstå. Publiken har svikit. Men vi har ändrat profilen i programsammansättningen och satsar nu på fler publika operor. Men samtidigt måste vi ha bredd och mångfald, nutida- och svenska operor. Vi hade god beläggning när Clara återkom i januari.
MD: Men härom veckan var Clara inställd?
– Det berodde på sjukdom... För sex år sen genomgick Operan en gigantisk ekonomisk omorganisation som innebar nedskärning på alla områden, inklusive scenbunden personal. Flera scenbyggen, som lagrats i verkstäderna i Gäddviken, blev inte längre spelbara eftersom vi inte längre kunde hantera dem på scenen. Vi var nu tvungna att bygga upp en grundrepertoar.
– Efter Walton Grönroos era, som framförallt profilerade sångaren och artisten, breddades vi åt fransk repertoar och åt öst på ett sätt som inte direkt var kopplat till artisterna men som ändå visade på ett spännande utbud som var och är viktigt för nationalscenen. Det har riktats kritik mot att resultatet inte var tillräckligt, vilket kan diskuteras.
– Nu vill jag sätta partituret och artisterna i centrum. För att uppnå högsta nivå fordras ett spännande samspel.
– Claes-Håkan Ahnsjö hade uppdraget att spela med en ensemble på ca 50 sångare, idag har vi ca 40. För närvarande är vi mitt uppe i överläggningar med ett antal svensk-internationella sångare. Jag ser gärna att sångare som t ex Peter Mattei återkommer till oss med viss regelbundenhet. Visst, många är bokade år framöver. Men nu har vi åtminstone börjat dialogen.
Såvitt jag förstår kommer Operan att arbeta för att återta sin position som ett nordiskt och i förlängningen internationellt ledande operahus. Det är givetvis en god ambition. Men hur når ni dit? Ta bara en sån sak som att sångarlönerna är högre på t ex Det Kongelige i Köpenhamn?
– Det är sant. Men å andra sidan ger danska staten ca 50 miljoner mer, hyran ej inberäknad. Ändå har vi, efter styrelsebeslut och om man jämför med svenska förhållanden i stort, höjt konstnärslönerna ganska hyfsat under den senaste förhandlingen.
– Men det gäller också inte minst att knyta till sig goda operadirigenter och fråga dem vad de skulle vilja göra just i Stockholm.

MD: Vad innebär det att Gösta Winbergh knutits som din konstnärlige rådgivare?
– Det är, i den position han har, ett uppdrag att ge nationalscenen och svenska folket något tillbaka förutom sången. Så vid sidan av att han ska sjunga här med större kontinuitet och i roller som han gör bäst i världen [en ny Tristan våren –04 med Nina Stemme som Isolde] ska han till vårt förfogande också ställa sitt nätverk och sin konstnärliga kompetens.
– Dessutom har det inrättats ett konstnärligt råd som rådgivande forum för teaterchefen, dvs en icke beslutande intern enhet för diskussioner av konstnärliga frågor. Tidigare har det enbart funnits möjligheter inom respektive yrkeskategori.

MD: Fast ensemble eller gästensemble?
– En kombination. Det måste till en genomströmning av svenska sångare så att de upplevs som en del av en ensemble.

MD: Stagione eller repertoarpolitik?
– Bredd och mångfald är ett signum. Men också profilering! Arbetar du med gästande dirigenter och sångare blir det stagione per automatik. Annars säger man nej till möjligheten man först sagt ja till. Rent allmänt tycker jag att det är bra med koncentrerade spelperioder. Det är både en konstnärlig och en teknisk fråga.

MD: Opera på svenska eller i original?
– Vare sig det ena eller det andra är givet. Det måste vara en vettig balans. Spelar vi t ex italienska, tyska och franska operor så blir det nog på originalspråk. Samtidigt ska vi behålla vår befintliga Barberare på svenska. Det är primärt en konstnärlig fråga, men också en driftsäkerhetsfråga.

MD: Din vision för Operan?
– Att nationalscenen både för befintlig och ny publik, såväl nationellt som internationellt, blir en omistlig konstnärlig smältdegel där publiken av känslomässig nyfikenhet och på andra sätt kan få uppleva oväntade möten.

Intervju:
Torbjörn Eriksson

Publicerad: 2002-03-19

Köp Opera
Läs mer om Opera i katalogen
Fler artiklar knutna till Opera
Fler tidskrifter i kategori MUSIK