Cora #04 2005

I slutet av 70-talet skapade Gittan Jönsson Diskkasterskan som enligt egen utsago är hennes enda kända målning. Tavlan föreställer en kvinna som med ett leende på läpparna kastar disken över axeln. Hon spelar på sina kvinnoattribut men det feminint mjuka i volanger och rosetter har stelnat och blivit krigiskt. Hennes spetsigt, konstgjorda bröstformer är snarare en amazons rustning.
För drygt ett år sedan skapade Gunilla Sköld Feiler tillsammans med maken och musikern Dror Feiler verket Snövit och Sanningens Vansinne. Israels dåvarande ambassadör i Stockholm förorsakade en världsskandal när han försökte förstöra verket.
Snövit symboliserades av en palestinsk självmordsbombare som drev omkring i en ynkligt liten båt på ett stort hav av blod.
I Cora #04 2005 chattar konstnärerna Gittan Jönsson och Gunilla Sköld Feiler om KONSTEN och (att kasta) DISKEN, om prinsessor, kvinnoroller och avsaknaden av jämställdhet inom konstlivet.


Die Küchenschürze – Köksförklädet eller Womans work is never done

1975 spände den österrikiska konstnärinnan Birgit Jürgenssen på sig en pappmodell av en gasspis, modell var en tidig Austria i emalj, med en färdiggräddad brödlimpa i ugnen.
Trettio år senare tycks Köksförklädet (Die Küchenschürze), fortfarande vara lika aktuell. Denna gång på tekniska museet (Technisches Museum), i Wien.
Mitt i en permanent utställning om teknik i vardagen, accentuerad av en lång rad spisar i olika modeller, återfinns bilden av den unga välfriserade kvinnan i blommig klänning och högklackade pumps, som ett eko från anno dazumal.

I videon KÖKET (1987) dricker Carin Ellberg och Katarina Callin Lindberg kaffe i köket, målar naglarna och röker. Eller skalar potatis och river morötter till ABBA:s gamla slagdänga I do, I do, I do…. Videon berättar om kvinnliga levnadsvillkor som en återspegling av samma gamla vanliga ansikte, som man ser varje morgon i spegeln, men som kan förbättras med ny make up, skrev konstkritikern Mats Stjernstedt i en presentation av verket.

I Nostalgi för en sömnlös natt ger psykoanalytikern Louise Ramsby recept på sömnbrygd och den äventyrliga författarinnan Pirkko Lindberg som rest jorden runt flera gånger om, kåserar kring maten hon ätit på sina resor.

Fotografen Kay Cuthbert porträtteras i Coras miniutställning. Hennes sensuella, nästan glänsande bildserie Vardagsmadonna föreställer sju kvinnor och deras små bebisar, och är gjorda i protest mot det ofta förekommande påståendet i media om att landsbygden håller på att dö ut.
- Det kändes som om våra liv förminskades och bortförklarades och då ville jag visa att vi som bor ute på landsbygden lever och frodas i allra högsta grad.
Kay Cuthbert kommer ursprungligen från Skottland men kom till Sverige och Stockholm på julafton 1969. I Sverige skulle hon arbeta som au pair i Södertälje, men det fanns annat som drog. Jean Tinguelys roterande metallskulpturer och Niki de Saint Phalles stora kvinnor vältrade sig utanför Moderna Museet.
- Jag var hänförd. Strax därpå mötte jag elever som gick på Christer Strömholms fotoskola. Vi gick på vernissage och tittade på Anders petersens bilder från Reeperbahn. Jag kom i kontakt med en annan bildvärld, skaffade en kamera och började fotografera själv.
Kay Cuthbert är utbildad i Christer Strömholms anda men har utvecklat ett eget bildspråk som grundar sig just i vardagen. Tillsammans med maken Staffan Jofjell lever och arbetar Kay i Ransäter i hjärtat av Värmland.

Mats Utbult, arbetslivsjournalist, har två kök men ändå mindre köksslaveri. Han propagerar för en nygammal idé- det kollektiva köket, enligt honom ett lysande påfund. Med rötter I Alva och Gunnar Myrdals ideér om det kollektiva som hemmafruns befriare finns fortfarande väl fungerande kollektivhus eller hyreslägenheter med kollektiva kök. Minireportage från cuisinets kollektiv med text av Mats Utbult och foto av Maria Liljeblad.

- När jag står på scénen känns det som att kasta stenar, Vi tänker inte låta ockupationen hålla oss kvar i rännstenen. Att uppträda är för mig som att kasta molotovcoctail. På scénen känner jag mig stark levande och fri! (Ashraf)
Ashraf är en av pojkarna i dokumentärfilmen Arnas Children som nyligen visades på olika ställen i Stockholm bl a ABF, Stockholms universitet och Teater Tribunalen.
Läs Jonatan Stanczaks berättelse om Arna Mer och hennes teater för barn i det palestinska flyktinglägret Jenin på Västbanken. Arna Mer belönades 1993 med Alternativa fredspriset eller det sk alternativa Nobelpriset, och ägnade hela sitt liv åt att arbeta för fred och rättigheter för det palestinska folket. Hennes teater var ett försök att återupprätta självkänsla och ingjuta mod hos palestinska barn. 2002, under den israeliska invasionen av Västbanken, sprängdes teatern i luften. Jonatan Stanczak, barnskötare, är en av grundarna till organisationen Arna Free Theater, som beslutat sig för att återuppbygga teatern i samma anda som dess grundare, bara denna gång mycket större.
Mer finns att läsa på www.arna.info och www.arnafreetheater.org

Cora/Yvonne Ihmels

Publicerad: 2006-01-04

Köp Cora
Läs mer om Cora i katalogen
Fler artiklar knutna till Cora
Fler tidskrifter i kategori KONST & DESIGN
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR