Vitryssland och Burma

En nedlagd Fordverkstad och en konkursfärdig McDonalds restaurang

Jag växte upp i det bostadsområde i Sverige som (i mitten av åttiotalet) hade den högsta andelen vpk-sympatisörer. När det var val 1988 så skulle naturligtvis vi barn få prova på att rösta - av klassens 25 röster tillföll 10 miljöpartiet och 14 kommunisterna. Ja, och så var det ju en sosseröst också.

På lågstadiet läste vi barnböcker om hur bra barnen hade det på Kuba (ni vet dravlet om den goda sjukvården och den höga läskunnigheten). Vi gjorde projektarbete om Sandinisterna, deras goda ledare Daniel Ortega och den ondskefulla oppositionen. Mellan kommunisthyllningarna hann vi också att äta en och annan enchilada under tonerna till quanta-la-mera.

Berättelserna om det goda Kuba och Nicaragua var ju naturligtvis bara nonsens och när folket i Nicaragua tillslut fick utöva sin rösträtt så röstades Sandinisterna bort från makten (och Daniel Ortega sattes i fängelse efter att det avslöjats att han utöver att vara en diktator också var en våldtäktsman). Tragiskt nog finns det fortfarande de i Sverige som (läs: Svensk-Kubanska Föreningen med diktaturkramaren och vänsterpartisten Eva Björklund i spetsen) som tror på sagorna om Kuba.

Ok, vad är min poäng. Det finns ingen poäng - bortsett från det faktum att jag är övertygad om att hade Luka varit verksam för tjugo år sedan så hade jag suttit på lågstadiet, läst mina hyllningsböcker om det framgångsrika Vitryssland, tvingats göra projektarbete om den ondskefulla oppositionen och ätit min borsjtj under tonerna från en balalajka.

Aktiv i Vitrysslandsutskottets arbete
Jag hade själv förmånen att som relativt ny s-student få delta i Vitrysslandsutskottets arbete. Det blev en resa till Minsks tillsammans med bland andra Åsa Westlund (som då var nyvald ordförande för s-studenter).

En av de saker som etsat sig fast i mitt minne från besöket var en redogörelse av de utländska investeringar som hade gjorts under de senaste åren i Minsk. Investeringarna inskränkte sig till en Fordverkstad samt en McDonalds-restaurang. Verkstaden hade dock lagts ner på grund av olönsamhet och McDonalds restaurangen var konkursfärdig. Det illustrerar ganska tydligt hur oerhört isolerat Vitryssland är från det övriga Europa.

Till sist, 80-talets sossehat är tillbaka
Efter att vår partisekreterare Marita Ulvskog påpekade att det socialdemokratiska partiet naturligtvis inte tänker finansiera Länsförsäkringar - ett företag som jobbar för en borgerlig valseger - då fullständigt exploderade sossehatet.

Reinfeldt orerade om maktmissbruk, Göran Hägglund ville KU-anmäla och på tidningarnas hemsidor postades inlägg som fullständigt spydde ner den svenska arbetarrörelsen. Jag bjuder här på några "åsikter" från Dagens Industris läsare

- Köp inte varor producerade av sossejobbare! Jag köper så lite svenskproducerade varor som möjligt. Vet jag med säkerhet att en producent domineras av sossearbetare så köper jag inte deras produkter. Att köpa svenskt är att stödja socialismen. Dessa sossearbetare förtjänar inte att ha ett arbete.
Kickan

- det finns väl inga sossar som jobbar...alla som röstar på sossarna är väl med i något arbetsmarknadsprogram eller liknande. Det är ju bara att kolla på Uppdrag Granskning så inser man det.
Sosse-ialbidrag...

-Om Länsförsäkringar kan garantera att bolaget är sossefritt så lovar jag att flytta över alla mina försäkringar till LF. Garanterat,
Plato

Eder Redaktör
Torbjörn Hållö

---------------------------------------------
Internationalismen gör politiken exotisk, viktig och lockande

Efterhandskonstruktioner är alltid svåra men det jag minns bäst av Olof Palmes tal i Solna under valrörelsen 1985 var den bekymmerslösa blandningen av internationell solidaritet och inrikespolitik. Samt att morfar bjöd på konditori efteråt, läsk och arraksboll.

Den internationella dimensionen är en av socialdemokratins grundbultar. En avgörande orsak till att bänkarna i Solna centrum blev välfyllda var just engagemanget för världen långt bort. Att byggkranarna som Palme pekade mot under talet byggde vidare på Per-Albins folkhem var naturligtvis utmärkt, men den glödande internationalismen gjorde att politiken kändes exotisk och viktig – även för en elvaåring.

Senare på senhösten höll Olof Palme ett fantastiskt tal på ANC-galan i Göteborg. I talet berättar Palme om hans första politiska aktion: Tillsammans med studentkompisarna ordnades blodgivning till förmån för några sydafrikanska studenter. Och genom historien löper studentengagemanget i befrielse- och motståndsrörelser som en röd tråd. Det har handlat om motstånd mot nazism och kommunism, motståndsgrupper vid universitet världen över. Svensk socialdemokrati har funnits med förvånansvärt ofta och idag förvaltar S-studenter en del av traditionen genom projekt i bland annat Vitryssland, Sydafrika och Burma.

S-studenters stöd till studentoppositionen i Burma har ungefär tio år på nacken och en av mina allra bästa vänner påpekade under tiden i förbundsstyrelsen att ”Burma ligger väldigt långt bort”. Uttalandet kan låta drastiskt men rymmer ett korn av sanning: Att arbeta med ett projekt på andra sidan jordklotet vid gränsen till en militärdiktatur är inte helt enkelt. Jag har alltid ansett att arbetet med Burma är en viktig del av förbundets traditionella arbete, men samtidigt har jag kanske aldrig riktigt förstått vad projektet långt där borta egentligen innebär.

Allt detta förändrades under en IUSY-kurs om utbildning på kursgården i Werftpfuhl öster om Berlin. Jag sitter på innergårdens gräsmatta och pratar med min vän Kim om hans hemland Burma. De mest hemska historier om tortyr blandas med en lågmäld, skarp analys av det politiska läget. Jag lyssnar, frågar något och när jag tittar upp för att möta Kims blick inser jag att några andra kursdeltagare har satt sig på huk bredvid oss. De kommer från Nepal och Bhutan, de har liknande hemska historier men förklarar vad de saknar: ”The support and solidarity from you in Sweden”.

Knappt 20 år efter skotten på Sveavägen pratar många om att den internationella glöden har svalnat inom arbetarrörelsen. Jag tror att engagemanget är precis lika stort som tidigare, det visade inte minst protesterna mot kriget i Irak. Men ansvaret vilar tungt på alla ledande socialdemokrater. Vet väljarna att biståndet snart spräcker enprocentsvallen, samtidigt som de nya schyssta moderaterna vill sänka biståndet med åtta miljarder?

Härvidlag har S-studenter en dubbel uppgift. Vi måste ha en omfattande verksamhet som gör att landets studenter vet att det är hos oss som den internationella solidariteten blir verklighet och jag konstaterar med stolthet att flera nya projekt planeras. För det andra måste vi kräva att den internationella politiken får en naturlig plats integrerat med inrikesfrågorna samt att socialdemokratin ska vara en levande del av det civila samhällets solidaritetsarbete – som när Palme talade på ANC-galan. Visst har världspolitiken förändrats och visst måste vi använda de nya verktyg som EU ger. Men i grunden har socialdemokratin samma uppgift: Det handlar inte bara om att bygga vidare på vad som förhoppningsvis blir en grön version av Per-Albins folkhem. Det handlar också om en glödande solidaritet med alla de människor, i Burma och andra länder, som inte får sitta på en bänk i ett välfärdssamhälle, vänta på landets demokratiskt valda ledare och hoppas att dagen avslutas med läsk och arraksboll.


Eric Sundström
Ordförande s-studenter

-----------------------------------------------
Bistånd till demokrati

Demokratirörelsen i Vitryssland kommer en dag byta diktatur mot frihet. Men utan vårt aktiva stöd blir deras viktiga arbete tyngre, svårare och ensammare. Biståndsminister Carin Jämtin berättar om en resa till Vitryssland och om hur det svenska biståndet till landet ser ut. Biståndet måste koncentreras till stöd för det civila samhället, och inte gå till projekt som har med regimen att göra. Bara på detta sätt kan demokratin främjas.

Kort efter att jag blivit biståndschef på Palmecentret gjorde jag min första och hittills enda resa till Vitryssland. Jag var bjuden dit för att hålla ett möte om jämställdhet. Genom mun-till-mun-metoden hade oppositionella spridit informationen om var och när mötet skulle hållas. Men trots alla försök att hålla mötet hemligt för regimen, följde KGB efter mig från det att jag kom till det att jag åkte därifrån.

Mötet hölls på ett café. Lokala aktivister från oppositionen, fria fackföreningsrörelsen och andra intresserade trängdes vid borden. Vi hade ett mycket bra möte, och intresset för jämställdhet gick inte att ta miste på. Vi diskuterade allt från vikten av förskola till den ständiga kampen för kvinnors lika rättigheter och möjligheter.

I ett auktoritärt styrt land där oppositionella för en hård kamp och där till och med fall av "försvinnanden" av oliktänkande skett, där regimen tvingar medier och enskilda organisationer att lägga ner sin verksamhet, där all makt är samlad hos en person - där växer frustrationen och gror en demokratirörelse. Denna rörelse kommer en dag byta diktatur mot frihet; om detta tvekar jag inte en sekund. Men utan vårt aktiva stöd blir deras viktiga arbete tyngre, svårare och ensammare.

Svensk Vitrysslandpolicy
Den svenska regeringen vill naturligtvis se, och arbetar för, en demokratisering av Vitryssland. Det vi kan försöka göra är att se till att när vitryssarna går till val är dessa fria och rättvisa, deras valhandling baserad på kunskap om demokratins valmöjligheter och marknadsekonomins fördelar. Det kan vi göra. Och det ska vi göra. Omvärlden kan inte göra vitryssarnas val åt dem; men vi kan arbeta för att förbättra demokratins förutsättningar.

Kärnan i vår uppfattning om hur Vitryssland kan demokratiseras är att landet inte får isoleras. Tvärtom ska det vitryska folket, i så stor utsträckning som möjligt, erbjudas att ta del av världen utanför sitt lands gränser. På så sätt kan deras egna intryck och erfarenheter av demokrati och frihet utanför Vitryssland bli ett stöd i det nationella demokratiarbetet. Vitrysslands grannar, EU-medlemmarna Litauen och Polen, och deras snabba och framgångsrika demokratiska och ekonomiska framgångar utgör goda exempel på nära håll. Även demokratins nyvunna seger i Ukraina kan tjäna som exempel. Det vitryska folket har också en naturlig plats i den europeiska gemenskapen.

På EU-nivå har Sverige tagit initiativ till en djupare policydialog om Vitryssland. Denna dialog började 2003 och är inte avslutad. Sverige anser fortfarande att Vitryssland måste ges ännu större uppmärksamhet i EU liksom att EU:s kontakter med det vitryska samhället måste breddas. Inte minst anser vi att EU bör bli mer synligt i vardagen för den vitryska befolkningen i allmänhet. Sverige har också arbetat för att EU ska inkludera Vitryssland i sin grannskapspolitik.

När det gäller utvecklingssamarbetet är Sveriges generella hållning att det ska koncentreras till projekt som inte är beroende av centrala ministerier eller myndigheter. Men för att bland annat motverka klyftor i samhället finns anledning att, förutom enskilda organisationer, även involvera statstjänstemän i vårt samarbete. Detta är viktigt då det är mycket troligt att morgondagens ledare finns bland dagens statstjänstemän. Det är därför av stor betydelse att inte heller de isoleras, utan kommer i kontakt med den europeiska värdegemenskapen.

Svenskt bistånd till Vitryssland
Det svenska stödet till demokratirörelsen i Vitryssland sker i dag genom utvecklingssamarbete. Förra året avsatte vi drygt 40 miljoner svenska kronor till Vitryssland från det så kallade Östanslaget (som är ett separat anslag vid sidan av det traditionella biståndsanslaget till fattiga människor i fattiga länder). Det gör Sverige till en av de allra största bilaterala biståndsgivarna i landet. Pengarna går via UD, Sida och Svenska Institutet.

År 1997 antog EU riktlinjer för sin relation till Vitryssland som bland annat går ut på att man avråder från bilaterala ministerkontakter och uppmanar medlemsstaterna att inrikta biståndet på humanitära, regionala och demokratistödjande projekt. Dessa riktlinjer återbekräftades i fjol då man dessutom fastslog EU:s ambition att öka sitt engagemang för Vitryssland inom de befintliga ramarna och då särskilt stödet till det civila samhället. Den vitryska regimen å sin sida vill gärna ha en fullskalig dialog med EU. Svaret från EU är alltid en uppmaning om demokratiska reformer. Först därefter kan en närmare relation diskuteras. Det svenska utvecklingssamarbetets långsiktiga syfte är att Vitryssland moderniseras och blir ett demokratiskt samhälle. Det konkreta samarbetet är främst inriktat på projekt som stödjer just framväxten av ett pluralistiskt samhälle, och det civila samhället i stort. Några exempel bland årets samarbeten kan ge en lite tydligare bild av hur utvecklingssamarbetet fungerar.

Sedan 1999 har Sverige stött vidareutbildning av vitryska journalister. Det är journalistutbildningen på högskolan i Kalmar som samarbetar med dels en vitrysk journalistorganisation (Belarusian Association of Journalists) dels med fakulteten för journalistik vid Minsk universitet. Syftet med samarbetet är att vitryska journalister, såväl från oberoende media som från statskontrollerad sådan, bland annat ska få utbildning i undersökande journalistik, praktik på svenska tidningar och rådgivning.

Ett annat exempel på samarbete är studiereseprogram för vitryska politiker. I det projektet är det utrikesdepartementet i Vitryssland som genom sin ambassad här i Sverige samarbetar med SIPU i Stockholm. Mellan åren 2004 och 2006 är tio studieresor inplanerade för att ge vitryska politiker en konkret bild av hur svenska politiker arbetar inom olika områden. De två första resorna handlar om så vitt skilda områden som hur man kontrollerar smittsamma sjukdomar respektive hur man bedriver politik för att öka investeringar.

Hopp inför framtiden
Det vitryska folket har självklart samma rätt som alla andra att gå med i fackföreningar, läsa ocensurerade tidningar och rösta i fria val. Dessutom är Vitryssland numera ett grannland till EU. Det vitryska folkets rättigheter och det faktiska grannskapet ställer krav på oss - i Sverige såväl som i EU - att öka vårt engagemang för landet. Vi måste från regeringens sida fortsätta lyfta frågan om en demokratisering av Vitryssland i EU och i andra internationella sammanhang. Partiorganisationer, enskilda organisationer liksom kommuner och län måste fortsätta sitt viktiga arbete i landet, och även försöka sprida kunskap om och intresse för Vitryssland här i Sverige. På intet sätt får vi glömma det land i Europa där demokratin är satt på undantag. Alla hot mot demokratin och respekten för mänskliga rättigheter måste istället fram i ljuset för att kunna besegras.

I dag är Polen och Litauen centrala parter i diskussionen med Vitryssland, kanske kommer även Ukraina nu att kunna axla en viktig roll. I de samtal den svenska regeringen har med Ukraina framöver kommer frågan om ett fritt och demokratiskt Vitryssland ligga högt på agendan. Den senaste tidens mycket positiva utveckling i östra Europa är hoppingivande. Det vitryska folkets frihet borde inte vara långt borta.

Carin Jämtin
Biståndsminister

------------------------------------------------------

Det burmesiska folkets kamp
- mer sprängstoff än den burmesiska arméns vapenarsenal

Den svenska arbetarrörelsen har en viktig uppgift för att sätta fokus på situationen i Burma. Det menar utrikesminister Laila Freivalds.

Många socialdemokratiska studenter har mött dem: de burmesiska studenterna från de svårtillgängliga gränstrakterna mellan Burma och Thailand. Många s-studenter har också rest dit och lyssnat på deras omtumlande berättelse om hur de som unga studenter i Rangoon gick i spetsen för demokratirörelsen under Aung San Suu Kyi. En rörelse som svepte bort den militärdiktatur som styrt Burma i decennier. Precis som i Ukraina röstades de gamla korrupta förtryckarna bort när folket till sist fick säga sitt i fria val. Men tvärtom mot i Ukraina vägrade diktaturen att erkänna sig besegrad. Militären krossade demokratirörelsen som på Himmelska Fridens Torg. Många dödades. Man införde undantagstillstånd, skingrade och fängslade det nyvalda parlamentet. Aung San Suu Kyi sattes i husarrest. Studenterna flydde ut i djungeln där många tog till väpnad kamp mot militären. En kamp som nu sedan flera år helt och hållet sker med politiska medel. En hel del studenter tvingades i exil, några till Sverige där en radiostation startades och fick stöd. Under den borgerliga regeringen flyttade den till Norge varifrån den fortsatt sänder. I USA finns en exilregering. Många av studenterna har valt att fortsätta kampen för demokrati från gränsområdena där de kan stödja de andra flyktingarna och ge stöd till de demokratiska underjordiska krafter som trots allt fortsatt verkar inne i Burma.

Tänk om detta skulle ske idag i Ukraina – att hela den oranga revolutionen skulle rullas tillbaka med militära medel: Yushenko fängslas, parlamentet upplösas, demokratirörelsen drivas på flykt och i exil. Det känns otänkbart – det skulle leda till en internationell kris. Men i Burma har det skett och det fortsätter att ske.

Bushadministrationen har en förkärlek för att sätta slagkraftiga etiketter: många reagerade på ”ondskans axelmakter” som syftade på Irak, Iran och Nordkorea. Vi vet vad som följde: ett krig som inte stöddes av FN:s säkerhetsråd mot det land som inte hade massförstörelsevapen. Under tiden har ett av de andra har tillkännagivit att det innehar kärnvapen, och det tredje kan vara på väg att skaffa sig. Det är fortfarande oklart vad begreppet egentligen stod för. Nu har utrikesminister Condoleezza Rice benämnt Burma, Zimbabwe och Vitryssland ”tyranniets utposter”. Även det är oklart vad det ska innebära i praktiken. Men om det innebär att USA är berett att öka insatserna för att stödja en demokratisk utveckling i dessa tre länder – så säger vi välkommen. Vi måste göra allt vi kan för att vända utvecklingen i Burma, Zimbabwe och Vitryssland mot demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.

Vad kan vi då göra för att stödja demokratikrafterna i Burma?

Sverige har nu i snart tjugo år satt tryck på militärjuntan i Burma. Sanktioner - ekonomiska och politiska –upprättades av Sverige och EU 1996. Dessa förlängs varje år och kan skärpas eller lindras beroende på den politiska utvecklingen i Burma. Senast skärptes sanktionerna i oktober 2004 när militärjuntan i Burma inte tillmötesgått de krav som EU ställde för att Burma skulle upptas i Asia-Europe Meeting (ASEM). Den senaste skärpningen av sanktionerna innebar att den förteckning över personer som omfattades av visumförbud till EU och frysning av tillgångar, löpande kommer att utökas till att även omfatta tjänstgörande militärer av brigadgenerals rang och däröver samt deras familjemedlemmar, samt ett förbud mot finansiering till burmesiska statsägda företag.

Vidare framför Sverige och EU flera gånger per år bristen på demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter i landet i kontakter med den burmesiska regimen. Senast i februari uttalade vi genom EU vår besvikelse över att Aung San Suu Kyi fortfarande sitter i husarrest och att hennes partis National League for Democracy (NLD) kontor på landsbygden är stängda samt NLD inte inbjudits till Nationalkonventet. Burma är också föremål för resolutioner i FN:s generalförsamling och i FN:s kommission för mänskliga rättigheter i Genève. Dessa resolutioner läggs fram av EU med Sverige har i många fall varit ansvariga för resolutionens framtagande.

Utöver den svenska regeringens arbete med Burma i FN och EU sammanhang tar Sverige själv upp bristen på demokratisk utveckling i Burma vid diverse politiska samtal och besök på hög nivå. Exempelvis stod Burma stod på dagordningen vid statsminister Göran Perssons besök i Thailand 16-18 januari, då bl.a. burmesiska illegala gästarbetare som omkommit i samband med flodvågskatastrofen diskuterades med Thailands premiärminister Thaksin. På utrikesministermötet i Singapore mellan EU och ASEAN i mars tog jag upp frågan med mina kollegor från Malaysia, Singapore och Indonesien. Det är intressant att de alltmer delar synen om att Burma är ett problem. Det är viktigt att fortsätta hålla burmafrågan högt på agendan i samtal med länderna i regionen, och även i samtal med Kina och Indien.

Utöver politiskt stöd för demokratirörelsen ger Sverige ekonomiskt stöd i form av bistånd till burmesiska flyktingar i Thailand. Sverige är med ett bistånd på ca 30 miljoner kronor per år en av de största bidragsgivarna till de flyktinglägren längs den thailändska gränsen. Vidare ges också stöd direkt till Burma. Detta kanaliseras via enskilda organisationer (DIAKONIA) och FN-organ och har utformats så att det inte ska gynna militärregimen. Främst handlar det svenska biståndet om stöd till HIV/Aids insatser och humanitära insatser. Bland annat ges stöd till Internationella Röda Korsets i Burma, vars arbete haft en stor betydelse för det internationella samfundets möjlighet att skydda och bistå civilbefolkningen, samt sprida respekt för den humanitära rätten. Det svenska biståndet för att främja mänskliga rättigheter och demokrati har bl.a. gått till stöd till radion i Norge, samt stöd för organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter i regionen, vilka har en viktig uppgift i att försöka påverka ASEAN-länderna att sätta större tryck på den burmesiska regimen.

Sveriges och EU:s bistånd är viktigt, men minst lika viktigt är det stöd som organisationer och närverk som arbetar med burmafrågan utför. Den internationella burmarörelsen har spelat en viktig roll för att rapportera om bl.a. slavarbete i Burma och sätta press på internationella företag att leva upp till löften om ansvarstagande företagande. Vidare är de demokratiinsatser som bedrivs i flyktingläger på den thailändska gränsen viktiga för ett framtida demokratiskt Burma. S-studenters 10-åriga burmaprojekt är ett gott exempel på det långsiktiga samarbete och stöd som vi vet är angeläget för de demokratirörelser som omvärlden riskerar glömma bort när nya konflikter och revolutioner toppar den världspolitiska agendan.

Fokus måste fortsätta sättas på situationen i Burma. Det måste tydliggöras för den burmesiska befolkningen att omvärldens engagemang fortfarande finns kvar. Trots att det är år 43 år sedan militärdiktaturen slog rot i Burma, femton år sedan National League for Democracy vann en jordskredsseger och två år sedan Aung San Suu Kyis senaste husarrest inleddes. Här kan den svenska arbetarrörelsen agera genom s-studenter, LO och socialdemokratiska partiet och jag ser fram emot en ökad dialog om hur den svenska regeringen kan flytta fram positionerna för att stödja ett demokratiskt Burma.

Fredspristagaren Aung San Suu Kyi har sagt: ”The struggle for democracy and human rights in Burma is a struggle for life and dignity. It is a struggle that encompasses our political, social and economic aspirations. The people of my country want the two freedoms that spell security: freedom from want and freedom from fear”

Aug San Suu Kyis formulering av det burmesiska folkets kamp innehåller mer sprängstoff än den burmesiska arméns vapenarsenal. Därför placeras hon gång på gång i husarrest. Senast i november mottog jag med bestörtning nyheten om att Aug San Suu Kyis fångenskap förlängs ytterligare minst ett år. Men drömmen om demokrati i Burma kan inte stängas in i husarrest. Den kunde inte sättas i husarrest i Sydafrika, i Polen, i Ukraina, i Chile, och den kan heller inte fängslas i Burma. Med historiens erfarenheter i åtanke vet vi att demokratin en dag kommer att också nå Burma och att omvärldens agerande påverkar när detta kommer att inträffa. Med fokus på alla människors rätt till frihet har vi som socialdemokrater en skyldighet att vara en påskyndande kraft i detta.


Laila Freivalds
Utrikesminister



Publicerad: 2005-05-22

Köp Libertas
Läs mer om Libertas i katalogen
Fler artiklar knutna till Libertas
Fler tidskrifter i kategori FÖR BARN & UNGDOM
Fler tidskrifter i kategori ALLMÄNNA