Kräv Pagrotskys huvud på ett fat!

Ur Ikoner nr 1/05


I förra numret av Ikoner utförde Bertil R Widerberg en sifferkonst som uppenbarade en lika avsevärd som förbryllande diskrepans mellan de statliga slantar som tillfaller dagpressen och de som svenska tidskrifter undfägnas med. 80 dagstidningar delar på nästan en halv miljard kronor medan i år 118 kulturtidskrifter får tillsammans 15,7 miljoner utportionerat på allt mellan 20 000 kronor och 555 000. Sammanlagt hade 162 tidskrifter ansökt om bidrag till sin utgivning alltmedan totalt ca 400 på mer eller mindre eget initiativ ingick i Kulturtidskriften 2004 : katalogen över Sveriges kulturtidskrifter. Enligt myndighetsprosan ”avses med kulturtidskrift en tidskrift som med sitt huvudsakliga innehåll vänder sig till en allmän publik med samhällsinformation eller med ekonomisk, social eller kulturell debatt eller som huvudsakligen ger utrymme för analys och presentation inom de särskilda konstarternas områden.” Här följer ett inlägg!

Vi borde kräva Leif Pagrotskys huvud på ett fat. Vi kommer nämligen inte att få någon rätsida på de problem som Bertil R Widerberg tog upp i förra numret av Ikoner, så länge Sverige inte ens har en särskild minister för kulturen. De missförhållanden som rådde då vi hade en kulturminister kommer att bestå – och kanske även fördjupas – nu när det inte ens finns en minister för kulturen.

Leif Pagrotsky har, som bekant, fått kultursektorn som en bisyssla. När jag först hörde detta blev jag rejält chockad; jag trodde inte det var sant.

Men min bestörtning blev ännu större när jag märkte att detta illdåd mot kulturen bara väckte enstaka protester.

Min förvåning inför regeringens beslut är inte lika stor. När Göran Persson offentligt förklarar (apropå tillsättandet av den nya finansministern) att ekonomisk utbildning inte är något plus, då anar man vad klockan är slagen.

Ett dråpslag

Men hur kan kultursverige stillatigande (näst intill) acceptera det här dråpslaget mot kulturen? Det är svårare att förstå.

Kan det vara så att den totala resignationen har brett ut sig över kultursverige? Jag är rädd för att det är så.

Jag skulle skämmas att berätta om dessa svenska missförhållanden för vänner i andra kulturländer, ja, jag menar vänner i kulturländer.

Men de skulle inte tro mig. En fransman, exempelvis, skulle definitivt inte tro mig. Tänk tanken att Frankrike skulle tillsätta en kulturminister, som inte är en kulturpersonlighet eller en del av landets kultur.

Tanken är orimlig!

Tänk också tanken att denne minister inte skulle ha kulturen som ett eget departement, utan som en bisyssla.

Den tanken är ännu mer orimlig!

Bertil Widerberg har gjort ett gediget mullvadsarbete och presenterar siffror om snedvridningen inom kultursektorn som skrämmer.

Vi som arbetar med kulturtidskrifter har ju i och för sig anat att det förhöll sig så här – men att det var så illa hade vi nog inte kunnat föreställa oss.

Kulturtidskrifterna får bara en spottstyver jämfört med det stöd som utgår till kultursidorna i dagspressen.

Nu ska alltså regeringen tillsätta en utredning för att eventuellt höja stödet till dagspressen.

Lame duck

Vem bryr sig om kulturtidskrifterna? Det totala stödet till dem har inte höjts på säkert 10 år. Det innebär förstås att stödet i realiteten minskat kraftigt.

Vad gör då Statens kulturråd? Ja, vi kan ju konstatera att rådet i detta sammanhang framstår som en osedvanligt "lame duck". Det har inte lyckats få regeringen att höja stödet till kulturtid¬skrifterna med ett enda öre under de senaste tio åren.

Under det senaste året har två av de större litteraturtidskrifterna försvunnit från marknaden – BLM och Allt om Böcker. Det tycks inte bekymra varken Kulturrådet eller kulturdepartementet. Ja, förlåt – något departement har vi väl knappast längre.

Vad gäller BLM har väl Kulturrådet räknat med att Bonniers skulle ha råd att driva tidskriften och det är väl i och för sig en riktig bedömning.

Det är ju viktigare att man stödjer de tidskrifter, som inte har kapitalstarka ägare.

Vad gäller Allt om Böcker så kunde man inte driva tidskriften vidare med det stöd man hade på 400.000 kr om året. Som en jämförelse kan jag nämna att Tidningen Boken förväntas klara sig (om nu Kulturrådet vill att vi ska klara oss) på 150.000 kr i årligt stöd.

Cementhäckar

Situationen blir inte bättre av att ett antal cementhäckar sitter i den s.k. referensgrupp, som ska bestämma fördelningen av stödet till de olika kulturtidskrifterna.

År efter år sitter i stort sett samma personer i denna grupp och bara vid enstaka tillfällen byts någon medlem ut. Det innebär att medlemmarnas subjektiva värderingar (de ska bedöma tidskrifternas kvalitet) cementeras och går i arv år efter år.

Dessa smakdomares maktposition är unik!

För några år sedan protesterade ett 80-tal ledande kulturpersonligheter, författare, bibliotekarier m.fl., mot att stödet till Tidningen Boken, som redan låg på en låg nivå, hade sänkts. Det ledde till att Kulturrådets styrelse gav oss pengarna tillbaka.

Vid nästa utdelningstillfälle såg referensgruppen till att vi förlorade pengarna igen.
Men inte nog med det! Man såg till att nya bestämmelser infördes, så att ingen längre skulle kunna överklaga eller begära omprövning av ett beslut. Ett slags "Lex Tidningen Boken".
Detta innebär att inte en enda tidskrift längre kan ifrågasätta smakdomarnas diktat.

Just när detta skrives dyker listan över Kulturrådets produktionsstöd för 2005 upp. Tendensen är den vanliga. Det strömmar pengar över kulturtidskrifter i Stockholm och tidskrifter på Kulturrådets egen verkstad i Göteborg. I de sammanhangen är inte summor på ca en halv miljon ovanliga.

En grävande journalist skulle uppleva ett eldorado om hon eller han började röja i detta träsk. Hela systemet borde revideras, vilket för övrigt Jan Myrdal krävde i Aftonbladet för flera år sedan. Men det stora problemet är förstås att det totala stödet till kulturtidskrifterna är på tok för litet.

Vi borde göra som så många andra – tåga till Stockholm med plakat. Men vi är ju så snälla!


Publicerad: 2005-03-20

Köp IKONER (Nedlagd)
Läs mer om IKONER (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till IKONER (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA



Annons:

Senaste nummer:

2025-11-15
Ekonomisk Debatt 6 2025

2025-11-04
CBA 69 2025

2025-10-23
Tidig Musik 3 2025

2025-10-21
Konstperspektiv 4

2025-10-17
Signum 6

2025-10-09
Hjärnstorm 160 2025

2025-09-27
Medusa 3 2025

2025-09-20
Parnass 3 2025

2025-09-19
Signum 5

2025-09-17
Opera 4 2025

2025-09-04
Konstperspektiv 3

2025-08-25
Glänta 1 2025

2025-08-22
Fjärde Världen 2 2025

2025-08-17
Utställningskritik 3 2025

2025-07-25
Haimdagar 1-2 2025

2025-07-21
Tidig Musik 2 2025

2025-07-20
Opera 3 2025

2025-07-07
Hjärnstorm 158-159 2025

2025-07-02
Medusa 2 2025

2025-06-28
Sydasien Vår 2025

2025-06-23
Signum 4

2025-06-15
Omkonst Vår 2025

2025-06-09
Filmrutan 1 2025

2025-06-03
Parnass 2 2025

2025-05-24
CBA 68 2025

2025-05-14
Utställningskritik 2 2025

2025-05-08
Tidig Musik 1 2025

2025-05-07
OEI 106-107

2025-05-02
Signum 3

2025-04-25
Populär Astronomi 1 2025

2025-04-24
Medusa 1 2025

2025-04-19
Opera 2 2025

2025-04-12
Fjärde Världen 1 2024

2025-04-10
Glänta 3-4 2024

2025-04-09
Amnesty Press 1 2025

2025-03-21
Signum 2

2025-03-08
Hjärnstorm 157 2024

2025-03-04
Utställningskritik 1 2025

2025-03-03
Akvarellen 1 2025

2025-02-18
Opera 1 2025

2025-02-11
Tidig Musik 4 2024

2025-02-10
Sydasien 2024

2025-02-07
Signum 1
Haimdagar 5-6 2024

2025-02-02
Medusa 4 2024

2025-01-25
Utställningskritik 5 2024

2025-01-24
Amnesty Press 4 2024

2025-01-15
Populär Astronomi 4 2024

2025-01-08
20TAL 12 2024

2025-01-07
Akvarellen 4 2024

Äldre resuméer