Det handlar om kulturjournalistiken

Ur Ikoner 6/04


I det vi brukar kalla kulturlivet spelar ju kulturjournalistiken en självklar och viktig roll. Den ser till att vi har en ständigt pågående debatt och analys och att vi för en fortlöpande presentation och kritik av de olika konstarterna och kulturformerna.

Ordet ”journal” i kulturjournalistik är franska och kan betyda både tidning och tidskrift. Och den tryckta kulturjournalistiken (den finns ju numera i etern också) hittar vi följaktligen både i dagstidningar och kulturtidskrifter. Produktionssättet och distributionen är olika, men egentligen är ju kultursidorna i dagstidningen bara en kulturtidskrift i annan form. Man kan rycka ur kultursidorna i t ex Dagens Nyheter eller Sydsvenskan, samla dem månadsvis med ett snyggt omslag och kalla det en kulturtidskrift. Med egen redaktör eller redaktion, samma ämnesinriktning som vanliga kulturtidskrifter, men producerade och distribuerade tillsammans med dagstidningarna.

Så kan läsarna och journalisterna se på kulturjournalistiken, men inte riksdag och regering.

Presstödet
I år får dagstidningarna 450 miljoner kronor i statligt presstöd. Det fördelas på 80 dagstidningar. Eftersom man brukar uppskatta kulturmaterialet till ca 15 % av tidningarnas totala textmängd (exklusive annonserna) innebär detta att ca 67 miljoner kronor av presstödet är stöd till kultursidorna. I snitt 840 000 kr per dagstidning. Större tidningar, som t ex Svenska Dagbladet, tar emot nästan 7 miljoner kronor i statligt stöd till sin kulturavdelning. Till detta kommer ett statligt distributionsstöd på 73 miljoner kronor fördelat på ca 140 dagstidningar.

Kulturtidskriftsstödet
112 kulturtidskrifter fick vid den senaste fördelningen dela på drygt 15 miljoner kronor, vilket ger ett genomsnitt på 134 000 kronor. Något distributionsstöd utgår inte till tidskrifterna som helt är beroende av posten för sin distribution. Fram till härom året var dagstidningarna helt befriade från moms, medan kulturtidskrifterna betalade 25 %.

Man kan fundera över varför samhället ger dessa båda former av kulturjournalistik så olika ekonomiska villkor. Dagstidningarna – även de största – är lokaltidningar, medan även de minsta kulturtidskrifterna måste vända sig till läsare i hela landet (ofta också till läsare i Norden och den övriga världen), med allt vad detta innebär i form av kostnader för distribution och marknadsföring.

Det statliga presstödet syftar till att stärka mångfalden på dagspressområdet, men det är ju ingen hemlighet att dagspressens – och deras kultursidors – ägare blir allt färre och allt större. Det lär vara svårt att hitta två svenska kulturtidskrifter med samma ägare.

Den enda rimliga förklaringen till skillnaden i ekonomiska villkor för kulturtidskrifterna och dagstidningarna är de senares nära bindning till den politiska makten. Kulturtidskrifterna är – nästan undantagslöst – helt fristående från de politiska partierna.

Dagstidningarna har starka lobbygrupper för sina intressen långt in i riksdag och regering – kulturtidskrifterna har fått hoppas på en uppvaktningstid hos ministern på det departement, som haft regeringens minsta budget.

Idag har dagspressen – bl a på grund av de nya gratistidningarnas inbrott å annonsmarknaden – stora problem. Det är då självklart för regeringen att tillsätta en ny pressutredning för att se över – och höja? – presstödet.

Det borde vara lika självklart att den nya utredningen också fick i uppdrag att se över kulturjournalistikens villkor. Självklart inte bara för kulturtidskrifterna och dagstidningarnas kultursidor utan för hela det svenska kulturlivet.

Men är det lika självklart för något politiskt parti att känna ansvar för kulturjournalistiken?

Bertil R Widerberg

Publicerad: 2004-12-15

Köp IKONER (Nedlagd)
Läs mer om IKONER (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till IKONER (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA