Makten över ordet

Om Lyrikvännen och dess sparkade redaktör Boel Schenlaer

På bilden: Lyrikvännens redaktör, poeten och dramatikern Boel Schenlaer, på Södermalms Poesifestival 2004. Fotograf: Bengt O. Björklund.


Litteratur handlar bara om litteratur, skulle man i dessa dagar kunna förledas att tro. Men så är det ju inte; både dunkla och dolska krafter församlas där striden gäller makten över ordet och problemformuleringsprivilegiet.

Ju mer opolitisk och språkexperimenterande (i gamla hjulspår) poesin blir, desto mer politisk blir i själva verket striden om den. I språkmaterialistiska tider visar det sig vara långtifrån ofarligt att stå för en annan linje och faktiskt vilja göra poesin till en angelägenhet utanför de rent formdiskuterande seminarierummen.

För att vara konkret: man kan bli av med sitt jobb, ett av de största och mest verkningsfulla hoten man kan rikta mot någon människa, för i alla samhällen måste man ju försörja sig på något sätt. Detta har nu hänt Boel Schenlaer, sedan i höstas redaktör för Lyrikvännen, sedan nr 1/04 ensamredaktör.

Hon har stått för en annan linje än den språkmaterialistiska; hon har anknutit till Lyrikvännens ursprungligen folkbildande linje och lyft fram poesi skriven i andra traditioner och av poeter i olika generationer. På ett sätt kan man säga att hon har anknutit till den stora traditionen, den där poesi fortfarande handlar om att gestalta livserfarenheter, gärna i en språkligt avancerad form.

Hon har också vänt upplagan för tidskriften, som varit i stadigt sjunkande under åren närmast före hennes tillträde. Uppenbarligen har många av läsarna gillat den mer utåtriktade hållningen från redaktörens sida, medan den däremot har väckt ont blod på många kulturredaktioner. Jubileumsnumret 1/04 fick ett 30-tal recensioner, vilket är rekordartat, men Lyrikvännens nya hållning fick samtidigt GP att likna Lyrikvännen vid ”Knutbysekten”. Artiklar av Håkan Sandell och även undertecknad väckte minst sagt debatt.

Boel Schenlaer har hela tiden jobbat gentemot ett ekonomiskt beting från bolagsstyrelsen med hot om nedläggning av tidskriften. Detta beting klarade hon av – på sistone har tidskriften rentav gått med vinst för första gången någonsin under Ordfronts ägarskap! Ändå väljer nu Ordfront att avpollettera Lyrikvännens redaktör, vilket vore obegripligt om man inte inser att det har med litteraturpolitik att göra. Det kostar att vara med och skapa tidsandan, snarare än att flyta med och låta sig bli skapad av den.

Men hur högt pris Boel än personligen kan få betala, är det mer oroande för Lyrikvännen, som var inne i en positiv utveckling, både upplagemässigt och innehållsligt.

Jag menar att Boel Schenlaers insats har varit viktig för att bredda det inskränkta poesiklimatet i Sverige och det arbetet kommer att fortsätta i andra former efter att hon lämnat Lyrikvännen den sista augusti.

Andreas Björsten

Publicerad: 2004-07-01

Köp Lyrikvännen
Läs mer om Lyrikvännen i katalogen
Fler artiklar knutna till Lyrikvännen
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR