Rädda kulturtidskrifterna

Denna artikel skrevs inför riksdagsdebatten i förra veckan och har också publicerats i förkortad form i Svenska Dagbladet. Pressbyråns Thorbjörn Nord har svarat i samma tidning och lovat att kulturtidskrifterna ska få "ökad spridning till oförändrad kostnad".


Något är definitivt på väg åt fel håll. Det handlar om kulturtidskrifterna, det handlar om mediakoncentrationen. Och det handlar således ytterst om vår yttrandefrihet och demokrati.

I demokratiberedningens slutbetänkande står det att ”även relativt små tidskrifter kan spela en stor roll för opinionsbildningen och det offentliga samtalet. Den roll organisationstidskrifter och kulturtidskrifter spelar i samhället har försummats såväl inom forskningen som i mediepolitiken”.

Den försummelsen vill vi nu se ett slut på. Kulturtidskrifternas möjligheter att nå ut krymps för närvarande alltmer. Det handlar om höjda porton och om urholkade statliga bidrag, men det handlar också, och framför allt, om distributionen och det monopol som nu alltmer drar åt strypsnaran om de små och fattiga, de som stått emot den mediala likriktningen och kommersialiseringen, de som inte hör till Bonnierhuset och de som inte kan betala Tidsams eller Interpress höga avgifter.

Sedan Dan Josefsson skrev om ”Tidsamskandalen” i ETC för fem år sedan har situationen ytterligare försämrats. Förutom Tidsam, det Bonnierägda företaget som med höga krav på upplagor och avgifter motar ut de små tidskrifterna, har visserligen distributionsbolaget Inter-Press och PressStop-butikerna funnits som en möjlighet för de ekonomiskt mindre bemedlade. Men Interpress har nästan fördubblat sina avgifter sedan 1997/98 och ägs numera av Reitangruppen som också äger Narvesen International, det företag i sin tur äger Pressbyrån som äger PressStop. PressStop-butikerna har tidigare för en billig penning tagit emot tidskrifter via Nätverkstan Ekonomitjänst, som hjälper fattiga tidskrifter med administrationen. Men nu går PressStop upp i Pressbyrån som inte tar över den distributionen. Ett 35-tal tidskrifter beräknas gå i graven, nämligen de som inte kan betala Tidsams och Interpress avgifter.

Mediakoncentrationen håller på att fullbordas. Med endast två stora företag på marknaden går det att pressa upp priserna till dess att de små ”olönsamma” kulturtidskrifterna faller ifrån. De har i praktiken ingen valfrihet alls.

Konkurrensverket kom nyligen med en rapport om konkurrens och samarbete inom medierna. Där konstateras att frågan huruvida konkurrenslagen är tillämplig på mediaområdet bör klargöras genom lagstiftning. ”De delade meningar som råder i dag skapar en otillfredsställande rättsosäkerhet.” Rapportförfattaren anser också att regeringen bör se över distributionsstödet till dagspressen i syfte att förändra eller avveckla stödet, att den pressutredning som regeringen föreslagit bör få i uppdrag att se över driftstödet och analysera effekterna av ett eventuellt slopat stöd. Och kulturministern drar slutsatsen (Riksdag och Departement 2004:3) att det behövs ett nytt regelverk.

Stödet till kulturtidskrifterna har samma grund som stödet till dagspressen: allas vår yttrandefrihet. Pressutredningen måste få i uppdrag att ta upp också kulturtidskrifternas situation. Vi politiker måste skyndsamt ta tag i frågan om ägarkoncentrationen inom mediavärlden. Det förslag som lades fram av den förra utredningen stöddes av vänsterpartiet. Vår representant i utredningen ville också då inkludera tidskrifterna, men fick vid den tidpunkten ännu inget stöd för detta i den majoritet som tillsammans med (v) stod bakom utredningens resultat - (s), (c) och (mp) - och det ledde aldrig till något regeringsförslag. Där duckade departementet i den hårda motvinden från dem som kände sig hotade.

Det är en intressant tillbakablick att se vilka som den gången upprördes i spalterna över detta försök till ”attentat mot öppna medier”. Det var bl.a.moderaten Anders Björk, dåvarande ordföranden i Sveriges Radios styrelse, kristdemokraten Karin Johansson tillsammans med förre Expressenchefen Olle Wästberg (DN 990322) och, föga överraskande, Bengt Braun, Bonniers koncernchef (SvD 990817). Den 25 mars 2001 (på DN debatt) återkom Anders Björk, nu tillsammans med kristdemokraten Göran Hägglund, och hotade Marita Ulvskog med folkomröstning(!), om hon tänkte driva igenom förslaget. Kulturministern valde att dra tillbaka det. Hon bad Konkurrensverket utreda frågan om huruvida konkurrenslagstiftningen är tillämpbar på mediaområdet.

Nu vet vi att så är fallet. Det behövs lagstiftning mot ägarkoncentrationen. Hotet mot kulturtidskrifterna är dessutom mer akut än någonsin. Såväl i arbetet mot ägarkoncentrationen i media som i pressutredningens uppdrag måste frågan om kulturtidskrifternas överlevnad tas upp. För demokratins skull.

Rossana Dinamarca, v-ledamot i riksdagens kulturutskott
Lars Ohly, partiledare & riksdagsledamot (v)
Peter Pedersen, v-ledamot i riksdagens kulturutskott


Publicerad: 2004-03-11