Serier #88-89
Serier undersöker den tecknade serien med särskilt fokus på seriemediets materiella aspekter och seriens deltagarestetik.
Den tecknade serien förutsätter en deltagande läsare. Detta är dels mycket konkret. Den tecknade serien, serieboken, kommunicerar explicit med ett antal olika komponenter som uppträder i en specifik relation såväl inbördes som till läsaren. Bild, text, formgivning, sekvensering, och så vidare, aktualiseras och upprättas i en rumslig konstellation genom att läsaren kopplas till mediet. Läsaren är med andra ord högst delaktig i att sätta samman seriens meningsskapande materiella förutsättningar.
Men denna betoning på objektets instansiering uppträder också genom det tydliga framhävandet av seriens serialitet, såväl vad gäller den enskilda sidan och uppslaget, som de reproduktions- och distributionssystem som varje enskild titel ingår i. Den tecknade serien utgör en upprepning, en standardiserad serie, men också en mycket specifik konfigurering av denna upprepning. Seriens mediespecifika materialitet är här avgörande, men också hur denna materialitet tar plats i en förkroppsligad läsning. Det är därför inte förvånande att Marshall McLuhan redan i sin banbrytande studie Understanding Media från 1964 talar om den tecknade serien som ett svalt medium, det vill säga ett medium som förutsätter interaktion och deltagande för att realiseras.
Denna deltagarestetik, som på en rad punkter – utöver läsarens medskapande funktion, också genom ett processuellt objektsbegrepp och en flytande textualitet, för att inte tala om seriens explicit flermediala och hybridiserade form – ifrågasätter en traditionell begreppslighet, har under senare år alltmer kommit att uppmärksammas av materiellt och affektivt orienterade teoretiska strömningar, som ekokritik, nymaterialism, posthumanism och posthermeneutik. Här uppträder också nya möjligheter att bortom disciplinära gränsdragningar och genealogier upprätta alternativa mediehistorier.
OEI #88–89 utforskar seriens deltagande och affektiva materialiteter från en rad olika positioner inom detta fält. Här sonderas kopplingen mellan teckningsverktygets kvardröjande och närmast hemsökande fysiska ingrepp och den tecknade seriens aktualisering av privata och kollektiva minnesprocesser. Den japanska mangans våldsgestaltningar ramas in i en affektiv läsart som gör motstånd mot hermeneutikens totaliserande våld. Olika former av återkopplingar och ekologiska virvelrörelser undersöks, som sätter samman inte bara skräckserien och superhjältar med William Blake och konkret poesi, utan också geologiska och biologiska virvelformationer och andningens grundläggande livsbetingelse med den alternativa och dokumentära serietraditionen. Serieberättandets praktiker teoretiseras och utforskas och inte minst gestaltas i två nya serieessäer. Ljuset sätts också på ett antal för en bredare kulturhistoria undanskymda men inom serietraditionen inflytelserika uttrycksformer och personligheter. Konceptuella, postdigitala praktiker inom den samtida och icke-så-samtida tecknade serien historiseras och teoretiseras. Men framför allt presenteras och introduceras, i flera fall här för första gången i en svensk publikation, ett antal norska och svenska serieskapare, vars konstnärliga verksamheter och unikt upprepade materialiteter tvingar till aktiv utforskning av den tecknade seriens medskapande läsningar.
I OEI # 88–89 medverkar:
Bitte Andersson, Andreas Berg, Amir Brito Cador, Herman Breda Enkerud, Catherine Anyango Grünewald, Per Israelson, Per Klingberg, Gunnar Krantz, Erlend Peder Kvam, Knut Larsson, Ylva Lindberg, Ilan Manouach, Christian Mehrstam, Linnea Sterte, Jesper Olsson, Erik Van Ooijen, Pushwagner, Emma Rendel, Elisa Rossholm, Erik Svetoft, Tim Ng Tvedt, Chris Ware & Emelie Östergren.
Omslagsillustrationer: Emelie Maxdotter.
Formgivning av OEI #88–89: Asso ((A)(D)(S))
Stöd OEI genom att teckna en prenumeration.
Publicerad: 2020-06-11
Köp OEI
Läs mer om OEI i katalogen
Fler artiklar knutna till OEI
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR
Fler tidskrifter i kategori KONST & DESIGN