Rembrandts journalistiska ådra

Det finns mängder av självporträtt bevarade efter konstnären Rembrandt van Rijn, 1606-1669. Livslängd, 63 år. Under den tiden hanns med över hundra självporträtt. Det fanns vare sig tidigare eller i hans samtid någon konstnärer som kommer i närheten av antalet. Räknar man bort uppväxten, landar frekvensen på två per år. Det har hävdats att det skulle vara frågan om arbetsprover för att visa eventuella uppdragsgivare. Kan verkar lite tjatigt, vad kan de ha tänkte:
– Kommer han nu med ytterligare självporträtt. Tvivel utan höll han sig ajour med sig själv, från unga år till dödagar.

'Kroki' är en översättning av franskans 'croquis' och betyder 'skiss'. Ett traditionellt ämne i bildningen av konstnärer med rötter i 1600-talet. Krokins poser är från rörligt till 15 min. Ställer mig inte främmande till att konstnärer sett gebitet ungefär som musiker tränar på skalor. Varför då? Ett svar kan vara att slipa på uppfattningsförmåga och motorik. Har man gjort läxan kan man som Rembrandt röra sig friare. Han har lämnat efter sig både rörande och intressanta snabbteckningar där man får en glimt av vardagens händelser i nederländskt 1600-tal.



Självporträtten är i ringa om alls utförda under korta krokipass, men jag har inte sett alla. Att han håller sig ajour med sig själv vill jag se som att han nästan är en föregångare, ett lackmuspapper för en medial explosion, århundraden senare. Selfies efter selfies, hur självbespeglande får man vara? Vilket träsk han hamnat i med en smartphone! Han kan knappast vara medveten om det som publicistiskt ska komma tidningar, tidskrifter, filmer, radio, TV och Internet.



Något är märkvärdigt med dessa fyra bilder, kvinna eller kvinnor med ett barn? Inbillar mig åtminstone att det är samma barn och då handlar det om skisser gjorda under en mycket avgränsad tidsperiod. Kan på sin höjd röra sig om ett halvår. I samtliga fall verkar kvinnorna inbegripna i små pedagogiska övningar med barnet och i samtliga fall är barnet försett med en huvudbonad som borde vara ett huvudskydd, kanske ett familjens eget påfund. Lite snodda tygtrasor som skyddar vid fall. Så barnselen, numer kanske tagen ur bruk, men jag vet att jag haft en sådan på 50-talet.



Bilderna gör tydligt hans närvaro till sociala sammanhang och jag har svårt att se paralleller till annan samtida konst. Kan antas att det handlar om närstående personer som gestaltas, kanske sonen Titus, kanske förekommer Geertje Dircx som tog hand om Titus efter att hustrun Saskia dog strax efter nedkomsten. Hendrickje Stoffels, älskarinna och livslång partner kan figurera? Det är av mindre betydelse här utan det är de oregisserade scenerna från vardagen med barnet som övertygar i trovärdighet att så gick det till. Även då får man lust att tillägga. Det går nästan höra kvinnorna samtala, förklarar, lyssnar, föreslår, förmanar, frågar, uppmuntrar och tröstar T. Kvinnor uppslukade av bestyr till barnets gagn! Summerat kallar jag det för bildjournalistik och det innan både journalistiken och journalisten fanns.





"Ground Control to Major T /.../ and put your helmet on /.../ Check ignition and may God's love be with you". Space Oddity, David Bowie


Samtiga bilder är hämtade på Internet.

Bo Pettersson

Publicerad: 2017-01-24