En känsla av sammanhang

Psykisk Hälsa är organ för sfph, Svenska föreningen för psykisk hälsa

Vad är psykisk hälsa? Eller är det lättare att säga vad psykisk ohälsa är?

Oj, det finns inget enkelt svar på den frågan. Freud sa att man var psykisk "frisk" om man kan älska och arbeta...
WHO har en definition men jag väljer att svara som en grupp psykologer på Enheten för psykisk hälsa inom samhällsmedicin definierar psykisk hälsa:
Psykisk hälsa är ett tillstånd hos den enskilde, som påverkas i ett kontinuerligt växelspel med omgivningen i livets olika situationer. Detta tillstånd bygger på följande fyra förutsättningar:
- Att kunna utveckla och hävda en egen identitet
- Att kunna upprätta och bibehålla sociala relationer
- Att ha tillgång till varierande psykiska förhållningssätt (som kan användas beroende på omgivande krav och som möjliggör en för individen positiv utveckling)
- Att ha medvetenhet om och tilltro till egna resurser

Sfph ägnar sig till stor del åt förebyggande arbete, kunskapsspridning och utbildning - var behövs de största resurserna i dag?

Förebyggande arbete är jätteviktigt. Att vi har en bra barn- och ungdomshälsovård, bra barnomsorg och skolor och att det satsas på föräldrar och föräldrastöd.
Det är också viktigt att det finns stöd och hjälp för alla människor när de mår psykiskt dåligt, hamnar i olika livskriser eller blir psykiskt sjuka. (Plånboken ska inte avgöra.) Den hjälpen ska bestå av mer än sjukskrivning och medicin! Vi verkar för att alla som vill ska få tillgång till psykoterapi.
Det viktigaste av allt är att fortsätta att arbeta för attitydförändring och öka kunskapen om psykets avgörande betydelse för människan. Det finns en utbredd psykofobi i samhället. En rädsla och mycket fördomar.

20-30 procent av svenskarna lider av psykisk ohälsa. Vad beror det på att människor mår allt sämre? Framför allt bland unga människor tycks problemen öka, har ni någon förklaring till det?

Mår människor sämre idag? Skillnaden är att vi idag kan mäta det i sjukskrivningar och antal sökande till till exempel PBU. Idag är det trots allt lite mer rumsrent att söka hjälp och att tala om sitt psykiska mående. Men visst tyder det fördubblade antalet sökande till till exempel PBU på att många fler mår dåligt. Jag tror att ökade krav inom arbetsliv och skola får många att må dåligt. Man känner sig otillräcklig och tappar sammanhang och mening i tillvaron. Det är bara prestation som räknas och om man inte kan eller orkar hålla måttet är det lätt att man slås ut.
Man brukar tala om KASAM = känsla av sammanhang och mening, att det är avgörande för ens psykiska mående.
När det gäller barn och ungdomar är det kanske också så att många inte får tillräckligt med tid och omsorg av sina föräldrar idag... Vår kultur hyllar självständighet, små barn förväntas bli stora för snabbt tycker jag. Neddragningar inom barnomsorg och skola gör att det även där finns färre vuxna tillgängliga.

Ni driver sedan januari 2002 en kampanj för rätten till psykoterapeutisk behandling, för att psykoterapi inte ska behöva kosta mer än ett vanligt läkarbesök, och i ert manifest finns siffror på att så många som 80-90 procent blir bättre eller mycket bättre av psykoterapi. Varför är det en så väl dold sanning?

Man ser och hör det man vill... Jag tror att det hänger ihop med psykofobin jag nämnde, människor har svårt att förstå psykiska problem. Kommer man för nära får man kontakt med sina egna känslor och det kan vara smärtsamt. Glömmer vi psykiskt lidande, så slipper vi bli påminda.
Dessutom finns det ekonomiska intressen i det medicinska perspektivet, att skriva ut tabletter till folk som mår dåligt. Läkemedelsindustrin jublar och läkare utan resurser känner att de i alla fall gör något genom att ordinera medicin.

Men vi blev ändå förvånade över de höga siffrorna, inte för att vi inte tror på psykoterapi utan för att dessa forskningsresultat inte tycks nå fram till människor. Är det ändå inte så att det talas väldigt lite om psykoterapins positiva effekter i exempelvis dagspress och teve?

Så har jag också uppfattat det, men jag vet inte riktigt vad det beror på. Kanske kan det vara en klassfråga; det är dyrt att gå i terapi och det tar ofta flera år. Alla har inte råd, helt enkelt. Det kan också vara så att psykoterapi inte gör sig särskilt bra i media. Det är komplicerat att skildra vad som händer i en psykoterapeutisk behandling eftersom den sträcker sig över lång tid och innefattar långsamma förändringar. Processen går stegvis framåt, det fungerar ju inte så att man plötsligt kommer på någonting och sedan är alla problem lösta.

Marie-Louise Söderberg, kanslichef och redaktionssekreterare för Psykisk Hälsa, intervjuades av Bo Pettersson och Helena Looft

Publicerad: 2003-08-15

Köp Psykisk Hälsa
Läs mer om Psykisk Hälsa i katalogen
Fler artiklar knutna till Psykisk Hälsa
Fler tidskrifter i kategori MEDICIN & HÄLSA
Fler tidskrifter i kategori MEDLEMSTIDSKRIFT