Klimat för eldsjälar

Andreas Björsten

Feber 1973-75
röst ur en annan offentlighet

Texten är hämtad ur Kulturtidskriftskatalogen 2003. Beställ den här!

Det alternativa tidskrifts-Sverige fyller 30 år i dessa dagar. Jag vågar påståendet, trots att den inflytelserika undergroundblaskan Puss kom redan 1968. Den breda och delvis motsägelsefulla strömning vi känner som "68" mognade som politisk alternativrörelse först en bit in på 1970-talet. Då startades Författares Bokmaskin (1972), Författarcentrum inrättade sin årligen återkommande poesidag (1973). En rad alternativa tidskrifter och förlag kom till, och inledde snart också ett samarbete mer eller mindre fyllt av slitningar. I jämförelse var Puss kanske snarare underground-anarkistisk än alternativ-politisk.
Är då detta jubileum något att fira? Ja, kanske, om man saknar KLIMATET.
Fast ibland tror jag att det är på väg tillbaka, gör-det-själv-andan, representativitets-tanken en-människa-en-dikt. Kanske väntar en ny uppblomstrande fanzinekultur om hörnet?
”Tidskriften feber är det existentiella inslaget i Sveriges åsiktsflora”, står det i nr 3/74 av Eric Fylkesons och Ellinor Bydemars tidskrift med samma namn. Precis så. Och baksidestexten till nr 2/73: ”FÖR / ETT / MATRIARKALISKT / SAMHÄLLE / I ETT / SYMBOLISTISKT / SJUTTIOTAL”.
Kunde inte postironiker och andra goda (?), vilsna krafter trivas där?
För vi har ju redan gjort allt: Slängt ut barnet med badvattnet, skiljt poesin och samhället åt, avskrivit socialismen, hatat sjuttiotalet, hatat åttiotalet (av andra skäl) och nu äntligen, och tills vidare, tröttnat på nittiotalismen.
Generositeten är påfallande när man bläddrar tillbaks. I första numret av feber presenteras andra alternativa förlag och tidskrifter som Vårdkase, Eureka, Tryck, Guru Papers… samtliga mer eller mindre jämnåriga, nygrundade eller ännu i startgroparna.
”Den viktigaste frågan inom motkulturen är samdistributionen, om den är möjlig och hur den i så fall praktiskt ska genomföras” (ur feber nr 3/74).
De socialistiska doktrinerna kommer in, ställer till rabalder, genomskådas, men levs också igenom, den personliga erfarenheten blöder igenom i feber, som är en tidig formtopp på den fylkesonska kurvan.
Författares Bokmaskin fanns redan, mera skulle komma, många av de medverkande i feber skulle återkomma, skriva fler och kanske bättre dikter – men luften, rymden, de glesa radernas vidöppna vindögdhet och sjukligt inställda skärpa skulle fortsätta att vara en riktningsgivare… också ut ur den här vindstilla betongen. 1970-tal och 2000-tal förblandas i mina ögon, för frågeställningarna tycks mig så likartade, så oavslutade i sin naiva upproriskhet och knivskarpa undran, vägen ut lika osäker och minerad.
När Eric Fylkeson var med och startade feber var den tänkta publiken jämnåriga, uppvuxna i Stockholms västra förorter, berättade han för intervjuaren Jonas Ellerström under ett seminarium på Bokmässan i höstas.
Jag vet inte när han i stället började tänka: eldsjälar av olika årgångar. Vet inte om han någonsin gjorde det.
Men KLIMATET är en tillgång.
Alternativet en nödvändighet.

Andreas Björsten är poet och frilansjournalist.

Detta är första sidan ur första numret av tidskriften feber. Efter det gav Eric Fylkeson ut tidskrifterna Janus (1978-84) och I minne (1985-88).

Publicerad: 2003-07-25