Passage

Omslaget är obarmhärtigt. Nedre delen är senapsfärgat och övre delen går i samma bjärta kulör som innehållet i de burkar Euro Shopper etiketterar som senap. Längst ner i högra hörnet finns en liten lågupplöst bild på vad som tycks vara ett arabiskt café. Strax ovanför står det (i Times New Roman, givetvis): Ny arabisk litteratur.

Det är det senaste numret av den danska litteraturtidskriften Passage, som ges ut av Aarhus Universitetsforlag. Två gånger per år fyller den lilla redaktionen 150 sidor med ett tiotal djuplodande artiklar (i Times New Roman, givetvis), utifrån väl valda teman.

Formgivningen är fullkomligt logisk. En sån här tidskrift kan inte se ut på något annat sätt. I själva verket förhöjer fulheten bara läsupplevelsen. Den betonar tyngden och relevansen, symboliserar det genomtänkta och markerar sin plats som bastion mot de horder av modebloggande tonåringar som väller in över det offentliga samtalet.

Fulheten är en garanti för att redaktionen består av ett gäng kufar med rundbågade glasögon och felvrängda tröjor, som sitter ute på danska vischan och ägnar sina dagar åt böcker. Frukten av deras tankemöda är vad jag håller i min hand.

Det senaste numret handlar alltså om samtida arabisk litteratur. Och redan här krävs några klargörande: Det är inte tråkigt att läsa akademiska texter (– det är bara dåliga texter som är tråkiga att läsa). Det är verkligen inte svårt att läsa på danska (– även jag knappt fattar ett ord när de pratar). Arabisk litteratur handlar inte alls enbart om 9/11 (– se nedan).

Med skönlitteraturen som inkörsport försöker den belästa skaran skribenter ta sig förbi alla de vanföreställningar som kännetecknar vår mediala bild av Mellanöstern. Där de ständiga nyhetsrubrikerna pekar ut och skriker, försöker Passage bjuda in och lyssna. Bara intentionen är hedervärd. Utförandet förtjänar en diskussion.

I en rad intressanta artiklar, som exempelvis ”Litteratur efter orientalismen” och ”Den arabiske roman fra 1980’erne og frem”, närmar sig Passage denna mångfacetterade och motsägelsefulla språkregion. I en mycket intressant artikel om den egyptiska kioskvältaren Yacoubians hus vänder skribenten Peter Q. Rannes på perspektivet och undersöker det danska mottagandet av samtida arabisk litteratur. Boken är visserligen bra, skriver han, ”men er det virkelig nok til, at 90.000 danske læsere anskaffer sig denne roman af en ellers ukendt egyptisk forfatter?” (s. 25)

Nej, så bra är den faktiskt inte, svarar Rannes. Sen följer en utläggning som är signifikativ för tidskriften i sin helhet.

En likartad perspektivförskjutning återfinns även i ett äldre nummer av Passage, med det övergripande temat ”9/11”. Terrorattacken mot World Trade Center var förra decenniets enskilt viktigaste politiska händelse; i artikeln ”9/11 i arabisk fiktion” undersöker Elisabeth A. Moestrup vilka skalv de raserade tornen gjorde upphov till i skönlitteraturen från Mellanöstern.

Moestrup menar att ”angrebet den 11. september 2001 er derfor ikke en begivenhed, som den arabiske litteraturen i hele den arabiske verden beskæftiger sig med, idet den ikke opfattes som en arabisk konflikt, men som noget, en galning fra Saudi Arabien har orkestreret og finansieret.” (s. 63-63) Visst finns ämnet där, fortsätter Moestrup några sidor senare, men det är ”påfaldende hvor indirekte, begivenheden behandles. Emnet løber som en stille baggrundsmusik i mange værker, men er kun sjældent et centralt tema.” (s. 67)

Ämnesvalet är både modigt och oerhört intressant – som Passage påfallande ofta är. Redaktionen rör sig med beundransvärd självklarhet bland känsliga ämnen som 9/11 och Ny arabisk litteratur – nästa nummer har symptomatiskt nog temat Revolution. Men de hämtar för mycket av sitt mod från den akademiska världen. Det är inget generellt fel med det akademiska – eller med akademiska tidskrifter, för den delen – men där finns alltför ofta en överdriven försiktighet, som håller in tanken när det börjar bränna till på allvar.

Både Rannes och Moestrup stannar på mammas gata i Århus. Varför har Yacoubians hus översatts till tjugotvå språk och sålts i en miljon exemplar, trots så gott som obefintlig marknadsföring? Rannes svar är resonerande och diskuterande, som sig bör. Slutligen landar han i att västvärlden efter 11:e september fått ett ökat behov av att förstå Mellanöstern – vilket givetvis också faller tillbaks på Passages eget val av tema. Det är för enkelt. Det är för uddlöst.

Ok, vi tar Moestrup istället. Om arabiska författare inte uppfattar 9/11 som en arabisk konflikt, hur uppfattar de då västerlandets plötsliga nydefinitioner av det arabiska efter 9/11 och de konsekvenser som följt därav? Tystnaden är tråkigt undvikande.

Ämnena är modiga. Frågorna är brännande. Men svaren är alldeles för lama.

Det är inga braskande nakenchocker eller kränkande artikelillustrationer som jag efterlyser. Bara en önskan om att dra det lite längre, göra det lite vassare. En längtan efter att akademikerna i Århus inte bara ska använda de gamla böckerna för att skriva nya böcker, utan att de också ska använda dem som språngbräda ut i den verkliga, modebloggande världen.

Så, kära passage-redaktion, er formgivning är så ful att jag verkligen tror på att ni kan era ämnen. Nu vill jag vet vad ni känner (fortfarande i Times New Roman, givetvis).


Passage utnämndes år 2002 till årets danska kulturtidskrift och är med i det europeiska tidskriftsnätverket Eurozine. Passage kommer ut med två nummer per år, som går att beställa från deras hemsida. Flera av deras äldre nummer finns tillgängliga online. Det nya numret, på temat revolution, kommer i mars.

Jonas Lennermo

Publicerad: 2010-03-19