Text som konst

Geist är en mångfacetterad tidskrift. Det är lite oklart om Geist ens är en tidskrift. Den är minst lika mycket ett konstprojekt. I Geist skriver konstnärer om konst, vilket gör texterna till ett komplement till mer gängse konstkritiken. Geist blir en plattform för det konstnärliga uttrycket i en textkontext.

Varje nummer av Geist är unikt, förklarar redaktörerna Andjeas Ejiksson, Fredrik Ehlin och Oscar Mangione. Geist har inte, som andra tidskrifter, någon "mall" som materialet placeras in i, eller fasta avdelningar som gör det lätt för läsaren att hitta. Tidskriftens form är också unik för varje nummer, och den har hittills uppsluppet skiftat mellan exempelvis dagstidnings- och pocketformat. Senaste numret, "Geist on scene" (#15–16 del 2), finns med fem olika omslagsvarianter som alla även blir till en sorts ansiktsmask om man viker ut fram- och baksidan. Geists sidoprojekt Method Quarterly, som hittills utkommit med ett nummer, är tänkt att alltid ges ut som en inlaga i en annan tidskrift.

– Varje nummer är ett fullödigt projekt, en helhet, säger Oscar.

Vi har blivit insläppta på Geists kontor invid Stureplan. Men i stället för det glassiga kontor som de vackra Geistomslagen och den fina adressen förberett oss på hamnar vi, efter en färd genom spiraltrappor med trasiga räcken, till sist i ett stökigt kök med klotter på väggarna och kartonger på golvet. I rummet intill tornar balar av toalettpapper upp sig i ett hörn. Andjeas, som är tidskriften Geists ansvarige utgivare, chefredaktör och formgivare, ursäktar röran och plockar fram frukostflingor och kaffe.

– Det är lite ruffigt ...

Vi slår oss ner i köket, där det vingliga bordet snart har sett till att det ligger spillt kaffe över halva spetsduken. När Fredrik är på väg att hämta något att torka upp med säger Andjeas:

– Det gör inget, det sugs upp av bordet.

Geist är en mycket speciell publikation. Vårt intryck av den har varit ungefär såhär: svårtillgänglig, lekfull och snygg. Andjeas och Fredrik ursäktar svårtillgängligheten, utan att vi sagt något.

– Det är inte så lätt att känna igen sig i Geist. Det är inte för att vi vill skrämma bort någon, utan för att vi inte prioriterar att man ska känna igen sig.



Varje nummer av Geist är unikt.


Det handlar också om att Geist ju är ett konstnärligt projekt, och den blir lättare att förstå om man betraktar den som ett sådant, tror Andjeas. Men det kan vara svårt att få läsaren att uppfatta den så; den påminner ju onekligen om en "vanlig" tidskrift. Den är en trycksak som ges ut med viss regelbundenhet (1–4 nummer per år) och vars innehåll primärt utgörs av text.

Geist kom till på Konsthögskolan 2002, och redaktörer då var Andjeas och Lisa Jonasson. Idén var att öppna ett samtal där konstnärer själva skrev om konst, eller om den egna praktiken. Men i början var det trögt, och svårare att få folk att skriva än de trodde. År 2006, när Fredrik och Oscar bjöds in i redaktionen, förändrades Geist en del. Det blev nu tydligare att varje nummer hade ett särskilt tema som innehållet förhöll sig till. Nummer 1 till 7 kom i vanlig linjär nummerföljd. Sedan dess har numreringen varit mer svårförståelig och ordningen har varit 8, 8 1/2, 9, 10, 13, 11–12–14, 15–16 del 1 och 15–16 del 2. Puh. Det var tänkt att 15–16 skulle få en tredje del, och kanske kommer det en sådan så småningom, men just nu har redaktörerna andra planer.

Vi pratar lite om den ovanliga numreringen. Den är, menar redaktionen, inte ett resultat av någon särskild strategi, utan bara ett sätt att lösa problem. Det är såhär det har blivit. Hur som helst har de olika Geistutgåvorna har en numrering som inte precis underlättar en enkel katalogisering.

– Detta kanske skapar lite problem för bibliotekarier, ler Oscar.


Sin läsekrets når Geist på flera sätt. Förutom att Geist går att hitta i välsorterade tidningsbutiker i Sverige, finns den också att köpa på gallerier och i andra konstsammanhang. Den finns på flera internationella adresser, bland annat i en butik i Paris. Upplagan, som för tillfället ligger på mellan 800 till 1000 exemplar, får också spridning via Geists medverkan på utställningar runt om i världen, som till exempel förra årets Venedigbiennal.

Valet av språk i Geist kan vid en första anblick också framstå som aningen förvirrande. Vissa texter är på engelska, andra på svenska, och en (i numret Geist on scene) på tyska.

– Meningen är att Geist ska existera i ett europeiskt sammanhang. Konstvärldens språk är engelska, anser Andjeas. Till utställningar och butiker utomlands kanske vi inte skickar de nummer vars texter i huvudsak är skrivna på svenska. Å andra sidan gör det inte så mycket om alla inte kan läsa allt.

Geist on scene innehåller alltså den tyska texten "Nichts wie jetzt" av Eran Schaerf. Fredrik berättar att det egentligen var meningen att den skulle översättas till engelska, men den beställda översättningen blev inte bra, samtidigt som texten var för viktig för att inte tas med överhuvudtaget. Eftersom de inte hann få fram en ny översättning fick texten komma med på tyska. Återigen är förklaringen alltså att det "blev så".



Numret Geist on scene har fem olika omslagsvarianter.


Tidigare har Geist delvis finansierats med hjälp av produktionsstöd från Kulturrådet, men i årets utportionering av pengarna fick Geist stödet indraget. Är det så att rådet inte tycker att Geist motsvarar kvalitetskraven? Eller beror indragningen på att Geist är för mycket konstprojekt, och för lite tidskrift? Den sporadiska och sparsmakade utgivningstakten kan också ha bidragit till att stödet drogs in.

– Om man tittar på vilka tidskrifter som fått förhöjt stöd och vilka som fått sänkt tycks det som att Kulturrådet prioriterar tidskrifter med en mer journalistisk eller redovisande prägel, säger Andjeas. Den enda konsttidskrift som fått höjt stöd är exempelvis Konstperspektiv, som har mycket reportage. Tidskrifter med mer litterära, essäistiska texter och som drivs av en kontinental teori, som Aiolos och OEI, har fått sänkt stöd. Kanske är det av politiska skäl, men Kulturrådets uppgift borde ju vara att stödja en bredd av tidskrifter.

– De 25 000 som vi fick från Kulturrådet gjorde kanske egentligen varken från eller till. Men att vi förlorade stödet har fått oss att kritiskt granska utgivningen, fyller Fredrik i. Vi befinner oss i en sorts omorganisering. Vi hoppas på att framöver få ekonomiskt stöd från andra institutioner, som Konstnärsnämnden och Iaspis.

Vad kommer då omorganiseringen att leda till?

– Man måste skilja mellan Geist och tidskriften Geist, säger Oscar lite skämtsamt.

Geist är en förening, med 60 medlemmar, och parallellt arbetar redaktionen med varierande projekt som av och till inkorporerar själva tidskriften Geist. Method Quarterly är en kompletterande och kritikkommenterande publikation som hittills kommit med ett nummer. Ytterligare ett annat Geistprojekt är GOU, som står för Geists offentliga utredningar (en replik till Statens offentliga utredningar), och även det hittills har utkommit med ett nummer, som alltså var en sorts rapport.

– Vi vill att GOU ska fungera som ett öppet samtalsforum, en fiktiv plats där auktoriteter kan lösas upp och texter läsas förutsättningslöst, berättar Oscar. Just nu håller vi på med en utredning med namnet Caring for the Disappearing. Denna utredning kommer att omfatta sex rapporter under två års tid.

Caring for the Disappearing ska utformas genom ett samarbete mellan Geist och Konsthall C i Hökarängen i Stockholm. Geistredaktionen ska hålla till på konsthallen medan utredningen växer fram och förutom en rapport blir det en sorts reseberättelse, berättar Fredrik. Projektet har frågan om livet som tema och ska behandla tre aspekter på detta: hur livet definieras, befolkningsfenomenet och den palliativa vården.

En del av texterna i Geist och de andra publikationerna skrivs av de tre redaktörerna själva, enskilt eller kollektivt. Därutöver medverkar som sagt många konstnärer. Till GOU-utredningen "Method" (som också är Geist nummer 11–12–14) medverkade över 20 skribenter.

– Vi läser texterna väldigt kritiskt, skickar dem fram och tillbaka och skriver i varandras texter, säger Fredrik. Den redaktionella processen är väldigt lång och krånglig. Det gör också utgivningstakten långsam.

Geist har en medryckande och avväpnande experimentell inställning till det skrivna ordet. Vi kan bara se fram emot fler nummer, när de än dyker upp (och i vilken skepnad). Nästa Geist kommer troligtvis att ta avstamp i ett seminarium, "Why Exhibit?", som Iaspis hade i höstas och som handlade om utställningens plats i det konstnärliga fältet.

– Fast vi har inte pratat med dem än, men vi hoppas att de vill samarbeta med oss.

Mathias Brink och Alva Dahl

Publicerad: 2010-02-17


Läs mer om Geist (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till Geist (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA
Fler tidskrifter i kategori ODÖDINGAR