Nobelbiblioteket och dess tidskrifter
Ur Biblioteksbladet # 6 2009
I Nobelbiblioteket uppgår antalet löpande litterära tidskrifter, varav flertalet utländska, till ca 150 stycken. Tidskrifterna är grundläggande för att kunna orientera sig inom olika litteraturområden och nödvändiga i arbetet kring bokinköp – så var det förr och så är det fortfarande.
Om man som jag kommer från den mer stimmiga och föränderliga folkbiblioteksvärlden är det lätt att gripas av såväl vördnad som en stilla förvirring när man stiger in på Nobelbiblioteket. Här råder en obruten tradition och en lika tydlig som självklar uppgift: Att genom anskaffande och tillhandahållande av aktuella skönlitterära samt litteratur- och språkvetenskapliga arbeten stödja Svenska Akademien i dess bedömningsarbete – både när det gäller Nobelpriset i litteratur och när det gäller Akademiens egna priser och stipendier. Här finns cirka 200 000 volymer, varav ungefär 160 000 i magasin. Begrepp som utlåningsstatisk, gallring och besökssiffror hänger man lämpligen av sig i farstun. Verken som köps in bedöms inte efter några andra preferenser än de litterära. Nobelbiblioteket är till sin natur relativt diskret. Dess brukare är framförallt akademiledamöter, forskare och andra specialintresserade.
– Det saknas tidskrifter med överblick över vad som försiggår på den svenska litteraturscenen. Däremot finns det intressanta tidskrifter som arbetar mer tematiskt, säger Lars Rydqust och nämner Pequod och Aiolos som exempel. Foto: Kristian Fredén
Jag är här för att träffa Nobelbibliotekets chef – dvs Nobelbibliotekarien – Lars Rydquist och i första hand tala om bibliotekets tidskriftsbestånd. Rydquist är den sjätte i ordningen på sin post. I Anders Burius’
Hundra år i litteraturprisets tjänst – Svenska Akademiens Nobelbibliotek 1901-2001 kan man läsa att redan den förste Nobelbibliotekarien, Karl Warburg, såg tidskrifterna som grundläggande för att kunna orientera sig inom olika litteraturområden och nödvändiga i arbetet kring bokinköp. ”Han gick så långt som till att konstatera att biblioteket i väsentlig utsträckning skulle bli ett tidskriftsbibliotek.” (Ibid, s. 40) Tidskrifterna är inte mindre centrala idag. Precis som tidigare finns den stora bredden av tidskrifter för att kunna bevaka och presentera den litteratur som är aktuell i världen. Bibliotekarie Carla Hermelin följer utgivningen och lägger in den i en speciell tidskriftsdatabas. Tidskrifter har förblivit det viktigaste hjälpmedlet i det löpande förvärvsarbetet. Tidningsartiklar, recensioner, översikter, intervjuer m m registreras kontinuerligt i databasen. Antalet löpande litterära tidskrifter, varav flertalet utländska, uppgår till ca 150 stycken. (Såväl en förteckning över dessa som nämnda databas finns på bibliotekets hemsida,
Nobelbiblioteket under rubriken ”Sök litteratur”.) Inte så förvånande upptar tidskriftshyllorna ungefär halva väggytan i läsesalen vi stiger in i. På ett stort bord i mitten av rummet lägger Lars Rydquist fram än den ena än den andra tidskriften med kortfattade men initierade presentationer. Jag har frågat efter internationella tidskrifter som skulle kunna fungera på mindre specialiserade bibliotek än detta, till exempel folkbibliotek. Den senaste Nobelpristagaren var ju fransman och till bevakningen av franskspråkig litteratur finns flera tidskrifter att tillgå. Här rekommenderas såväl
Le Magazine littéraire, med sina ofta djuplodande artiklar, som
Lire
, vilken kan beskrivas som mer ”Allt om böcker-aktig”. Rydquist plockar även fram
La Quinzaine littéraire – den coolaste franska litteraturtidskriften, om man får säga så (
se en kavalkad på gamla Quinzaine littéraire-omslag). Vidare lyfter han fram
Banipal – en engelskspråkig tidskrift, lämplig för den som vill följa med i utgivningen av modern arabisk litteratur. Vad gäller tysk litteratur är det troligtvis
Literaturen
som ger bäst överblick och introduktion till intressanta författarskap medan
Quimera tar upp spanskspråkig litteratur från Spanien och övriga världen. Kommer vi så in på italienska rekommenderas
L’Indice som koncentrerar sig på böcker ur den senaste månadens utgivning. Här finns även en intressant poesitidskrift,
Poesia, där även svenska poeter som t ex Kjell Espmark, Katarina Frostenson och Jesper Svenbro presenterats. Vad gäller portugisisk litteratur framhåller han
Journal de letras. Värd att nämna avslutningsvis är
Standart – utgiven i Danmark – som är den kanske främsta nordiska litteraturtidskriften just nu och som utöver det nordiska även har en vidare internationell utblick.
De svenska litteraturtidskrifterna då? 2003 försvann Allt om böcker, 2004 BLM och 2005 var det Artes – Akademiens tidskrift, tur. En allvarlig lucka uppstod – tycker du den har fyllts igen idag och i så fall av vilka tidskrifter?
– Nej, det kan man inte säga att den har. Det saknas tidskrifter med överblick över vad som försiggår på den svenska litteraturscenen. Däremot finns det intressanta tidskrifter som arbetar mer tematiskt, säger Lars Rydqust.
–
Pequod tycker jag hör de allra bästa, den är överraskande och tar nya grepp. Och så
Lyrikvännen, förstås. Ett sympatiskt inslag som man numera har i den tidskriften är ”Lyrikvännenvännen” där andra svenska kulturtidskrifter lyfts fram.
Kritiker är ju en intressant och lovvärd satsning. Även
Aiolos,
Hjärnstorm,
Horisont och
Ord & Bild är värda att nämna. Men som sagt: det är ingen som tar det där stora greppet kring den svenska litteraturscenen.
Vi lämnar tidskrifterna en stund, både fysiskt och psykiskt, till förmån för varsin kopp kaffe och några andra frågor. Lars Rydquist befinner sig mitt i färdigställandet av en ny bok:
Det sköna med skönlitteraturen. Den ska presenteras på bokmässan i Göteborg i höst och innehåller ett urval ur föreläsningsserien med samma namn. Biblioteket arrangerar också samtal kring teman (t ex ”reselitteratur som skönlitteratur” eller ”essän idag och igår”) till vilka låntagarna inbjuds. Han betonar dock att det är just samtal det handlar om, man ska inte komma dit och vara tyst åhörare eller ta över och hålla föreläsning för de andra. Modellen är väl närmast att likna vid ett bokcirkelträffar.
Du har tidigare varit chef inom folkbiblioteksvärlden, bland annat länsbibliotekarie och chef för Sundbybergs stadsbibliotek. Hur annorlunda är det att vara chef på Nobelbiblioteket?<|/em>
– Väldigt annorlunda – inte minst detta med att inte behöva snegla på utlåningssiffror utan istället bevaka den litteratur som är viktig för Akademien. Vi köper ju in utan att ta i beaktande om det kommer att lånas ut eller inte. Inom folkbiblioteksvärlden är det förstås annorlunda men jag tycker ändå att man även här ska passa sig för att stirra för mycket på utlåningsstatistisk. Särskilt huvudbiblioteken har ett ansvar som idag känns hotat. Det handlar inte bara om att man gallrar äldre litteratur utan ett lika stort problem är att man inte lyfter fram, eller ens köper in, ny litteratur av ännu oetablerade författare. Det är illa.
Är du värdeobjektivist?
– Nja, det skulle jag inte säga. Men jag tror på att det finns litteratur som är hållbar, alltså som tål att läsas flera gånger.
Är inte det samma sak?
– Inte riktigt. Framförallt låter det inte lika snobbigt och det är något jag vill akta mig för att låta.
Snobbigt ja. Och ålderdomligt, bevarande, bakåtblickande... Blir det inte lätt så man tänker när det gäller Nobelbiblioteket? Och visst, det är ena sidan av myntet – man vårdar litteraturens historia. Samtidigt har vi den andra sidan av myntet: den intensiva bevakningen av vad som sker på det litterära fältet runt om i världen. Dessutom: ett aktivt folkbildande. Kanske inte så mycket i direkt form som indirekt; ett folk
bibliotekariebildande. Nobelbiblioteket har varit en av de drivande instanserna bakom projeket MUSA (MetodUtveckling i Skönlitterärt Arbete) som numera tagits över av Bibliotekshögskolan i Borås. Lars Rydquist är dessutom en av grundarna till NÄFS, Nätverk för skönlitterär förmedling, som funnits sedan 2006 och består av en grupp författare, litteraturkritiker, bibliotekarier och litteraturvetare som verkar för att stärka skönlitteraturens ställning på folkbiblioteken i landet. Dessutom delar man sedan 2005 ut Svenska Akademiens bibliotekariepris, som ska tilldelas bibliotekarier vid svenska folkbibliotek som har gjort värdefulla insatser för att främja intresset för klassisk och samtida skönlitteratur.
Efter avslutad intervju vandrar vi genom den vackra boksalen från vars väggar Nobelpristagarnas porträtt blickar ned på en. Jag har sällan träffat någon som känts så rätt på sin plats som Lars Rydquist och frågan jag avslutningsvis undslipper mig känns egentligen onödig:
– Du trivs rätt bra här va?
Ett stilla leende följs av konstaterandet:
– Något annat vore inte möjligt.
Kristian Fredén
Publicerad: 2009-09-14
Köp Biblioteksbladet
Läs mer om Biblioteksbladet i katalogen
Fler artiklar knutna till Biblioteksbladet
Fler tidskrifter i kategori BOK- & BIBLIOTEKSVÄSEN
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK
