Tyckt om tidskrifter

Senast jag var inne på sajten hade den en östeuropeisk tyngdpunkt med material från de baltiska länderna och ett temablock om judiskt liv i Östeuropa. Eurozine samlar varje år europeiska tidskrifter till ett seminarium. I år handlade det om mångspråkighet i Europa och alla papers finns att läsa på sajten. Som redaktör Fredriksson påpekar finns den europeiska debatten i de små kulturtidskrifterna, men den är för liten för att kunna fungera som offentlighet.

Idag handlar det om musik. För magasinet Novell (intressant namn på en musiktidning) är en riktigt bra och annorlunda musiktidning som har långa och matiga repos om lite utav varje i musikvärlden.

I Sverige har poetry slam de senaste åren etablerat sig som en konstform där lika delar allvar, humor, politik och show varit framgångskonceptet. Underground men ändå mainstream. Poesi men ändå begripligt.
I Zimbabwe är det annorlunda – där är poesin på liv och död. Ändå finns gemensamma hållpunkter. I senaste numret av den fina tidskriften Karavan träffar journalisten Irma Norrman två företrädare för den zimbabwiska poetry slamscenen: poeterna Ethel Kabwato och Chirikure Chirikure.

hörde jag Birgitta Wallin (BW) som för mig är tidskriften Karavan berätta om indisk litteratur. Jag påminns om hennes föreläsning på Gävle Stadsbibliotek när jag läser Anuradha Roys En karta över omöjlig längtan.

Numrets huvudnummer är dock ett roligt utdrag ur Erik Lindengrens operalibretto "Herr von Hancken", som jag inte ens visste att han skrivit. Se där vad man kan lära sig genom att läsa kulturtidskrifter!

Bangs texter drar åt flera håll, rör sig i det fluffigt kvinnliga eller bryter sönder och formulerar om. Paulina de Los Reyes text handlar om ett oskrivet kapitel i feminismens historia: kvinnor som tar till vapen. Hur ska vi förhålla oss till kvinnligt politiskt våld?

Jodå - den har tungfotade inslag. Och redaktionen borde gallra ut somliga yviga självutnämnda språkpoliser ur spalterna.
Men bara artikeln om det machistiska ordträsket i mobiltelefonernas ordprogram var ögonöppnare av den sort tidskriften flitigt borde fortsätta att odla.

Ibland är det så befriande att läsa något som man inte begriper mycket av. Något som helt uppenbart är riktat till någon annan, någon med helt andra referensramar än de man själv, mer eller mindre medvetet, byggt upp kring sin läsning.
När jag läser senaste numret av fanzinet eller ”boktidskriften” ”Det grymma svärdet” drabbas jag av just den befrielsekänslan.

2009: Kulturtidskrifterna
Hotade kulturinstitutioner
Atlas litterära tillägg, Bang, Clarté, Folket i Bild Kulturfront, Fronesis, Glänta, Offside, Pequod, Pockettidningen R, Re:public service, Socialistisk Debatt, Tvärdrag … När kulturjournalistiken förvandlas till reklamblad för Bonniers blir kulturtidskrifterna viktigare än nånsin.

Det är möjligt att romanförfattaren Alexandra Kronqvist har tystnat, uttråkad av de konventionella romanernas figurer. Men i Balder, kulturtidskriften som har antroposofiska kopplingar och har sin hemvist i Järna, framträder hon i stället som poet.

Kvalitetens återkomst märks också i de nya tidskrifter som sätter den välskrivna texten i centrum. I våras sjösattes magasinet Filter, något som inte synts till på ett tag - en tidskrift som ville odla den långa och välskrivna journalistiska texten. Något senare följde Atlas Litterära Tillägg - som med två nummer börjat fylla det hål som uppstod där BLM försvann.

Under hösten kom också första numret av Vi läser - enklare och mer bläddrig, men med tydligt fokus på läsandet.

Robertito, 11 år, från Nicaragua, är född missbildad. Han kan inte springa, inte gå. Han sitter still på en stol hela dagen. Men han strålar av envishet och levnadsvilja.

Förmågan att drömma, eller tänka kan ingen ta ifrån honom. 

Julio Ribera, 73 år har stora hudutslag, och bruna och vita pigmentfläckar täcker ansiktet och kroppen. Han ser dåligt, har nervproblem, mår ofta illa och har yrsel och huvudvärk. Problemen började för 20 år sedan och förvärras ständigt. 

Robertio och Julio är två personer som jag läser om i ett gammalt nummer av biståndsorganisationen Latinamerikagruppernas tidskrift Latinamerika. 
De båda är offer för bekämpningsmedlet Nemagon, som användes på bananodlingar för att förhindra maskangrepp. Giftet orsakar sterilitet, hudproblem och missbildningar hos foster. Forskare är också ganska säkra på att det orsakar cancer.

Äras det som äras bör med andra ord - och i dag är det Accent. Läs den på nätet du med, accentmagasin.se!

3. Filter. Att döma av hajpen är detta den största och viktigaste tidskriften i Sveriges moderna historia. Så är det kanske inte, inte än. Men det ser lovande ut, trots en lite märklig tvångskoppling till kalenderhändelser för varje story.

Hur som helst är det ett fint nummer som tillförordnade redaktörerna Viveka Sjögren och Karl Lindqvist satt samman. Temat är Kiruna och svarta hål. Vi vet att staden Kiruna underminerats av hundra års malmbrytning. Staden försvinner i ett svart hål, om inget görs. Vi vet å andra sidan inte mycket om Kirunas framtid när staden flyttas. Kan man flytta en hel stad, med stadshus och kyrka och allt? Blir det inte en annan stad, den nya staden?

Författaren och journalisten Nicholas Carr har i bokform och senast i tidskriften Axess redogjort för nätets skrämmande inverkan på tänkandet. Det har blivit stackatoartat, som en återspegling av vårt sätt att snabbt skanna korta textavsnitt från många olika källor.

För den som är intresserad av konsthantverk kan jag verkligen rekommendera Svenskt konsthantverk, välskriven med vackra bilder och intressant information.

Men Provins innehåller inte bara intressanta essäer, utan förstås också mer abstrakta konstarter. Karl Lindqvist underbara prosa till exempel. Och Borg Meschs bilder som dokumenterade de sociala grupperna i Kiruna i början av förra seklet.
För Kiruna är inte bara gruvan. Långt innan gruvföretagarna kom för att tjäna pengar var Kiruna samernas land.
Om det koloniala intrånget skriver Rose-Marie Huuva i sina dikter. De är blodiga, dramatiska - hetlevrade och kallsinniga på samma gång. I några få rader ryms flera hundra år av smärta och bitterhet, av skräck och kränkningar.

Nya Re:Public Service är ett myllrande sorl av röster från jordens alla hörn. De löper kakafoniskt över sidorna för att berätta sina historier, men också ge en bild av ständiga folkvandringar; de som flyr ett sexuellt förtryck, de som är de första flyktingarna undan kimatförändringarna – och här finns flyktingarna som försöker nå Europa.

Folkhögskolans bibliotek har tvingats skära kraftigt vad gäller tidskriftsbeståndet. Vi slår dock vakt om kulturtidskrifterna - för vilka jag en gång i Press på biblioteket! efterlyste en fridlyst zon.