Tyckt om tidskrifter

Palettens tematiska arbetssätt ger en möjlighet till fördjupning och koncentration. Tidskriften tillåter sig att loda tidsmässigt och konstnärligt och vinner med detta kunskap om det nuvarande. I detta nummer är det Brasilien som står i fokus. Man gör en rejäl dykning i det brasilianska konstlivet bakåt till kolonialismens tid och över femtiotalets framtidsoptimism, vidare genom de mörka åren med militärjunta och fram till det nutida Brasilien där influenser från Europa gör sig märkbara.

Till nya numret har Glänta bjudit in ett stort antal skribenter och gett dem i uppgift att skåda in i framtiden.

Resultaten av deras mödor har sedan sammanställts till en framtidsencyklopedi, som listar det mesta vi kan tänkas behöva veta om kommande tider. Redan några få exempel antyder projektets sinnrika och språkligt kreativa karaktär, med uppslagsord som spänner från "Abduktosexualitet" till "Öövermod" - däremellan hittas begrepp som "Chockpratare", "Mårrhoppa" och "Solofob".

Det handlar en hel del om lycka och lyckliga människor i november månads Tidskriftsspalt. Peter Viktorsson har funnit den både bland flipperspel och stillsamt fiske.

Ganska snabbt efter starten började flera samlare att följa de konstnärer som Loyal magazine presenterade och med åren växte intresset. Tidskriften behövde ett komplement och för tre år sedan öppnade galleriet.

–Tidningen var inte planerad som en del av galleriet, men blev ändå det. Vi skulle aldrig ha kunnat starta galleriet utan att först ha gjort den. Många av de konstnärer vi visade i tidningen de första åren är sådana som vi fortfarande jobbar med, säger Martin Lilja.

Tidsspannet mellan trettiotal och nutid är sådant att vi nu befinner oss i en brytpunkt där den generation som kan förmedla ögonvittnesskildringar från denna epok i snabb takt krymper.

Västerbottens trettiotalstema framstår därför som extra angeläget och bidrar på ett både grundligt och personligt sätt till att konservera något lite mer av en tid vi allt snabbare springer ifrån.

I senaste numret av högermagasinet Neo raljerar Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, över antologin Pittstim. Hans tes är att killarna bakom Pittstim bara skriver för att attrahera det motsatta könet:

”Visst kan unga män diskutera strukturer! Men bara om det går att använda för att få tjejer.”

"Kära vänner: det är allvar nu. Om vi inte genomför en drastisk förändring av det västerländska samhället kommer vi att gå under."

Så inledde Kajsa Ekis Ekman en artikel om klimathotet i tidskriften Bang förra året. Den artikeln har inte lämnat mig någon ro.

Intresset för vårt förflutna bara ökar. I Lund märker redaktionen för magasinen Populär Historia och Allt om Historia av den växande trenden. Upplagorna når hela tiden nya höjder. På bara några år har läsandet fördubblats.

Det behövs tidskrifter av det här slaget, där olika författare kan nå ut till sina läsare med kraften hos det direkta tilltalet och med stundens allvar som den röda tråden.

Feminismen i morgonsoffan är en het potatis hösten 2008. Så länge den är lagom sminkad, behaglig och finstämd.

I Örkelljunga på vad som kallas Förvaret, ett fängelse för asylsökande, satt Wahid Davodi från Afghanistan i fyra månader. I nya numret (5/2008) av tidskriften Mana berättar Aida Ghardagian om Wahid. Han är 27 år, har bott i Sverige i fem år och har en flickvän i Karlshamn. I somras hungerstrejkade han och andra på Förvaret i Örkelljunga i protest mot utvisningarna, med begränsad – om någon – massmedial uppmärksamhet.

Glad är jag att det finns tidskrifter som Kritiker, Pequod, Komma, Lyrikvännen och OEI. Mer eller mindre ideellt drivna tidskrifter som tar litteraturen och litteraturens möjligheter på allvar. Det som händer händer där. Där hålls den seriösa och icke kommersiella litteraturen levande. (Alltså levande. Inte konserverad.) Utan dessa hade litteratursverige varit extremt fattigt. Må fan ta regeringen om det lilla ekonomiska stöd som utdelas till dessa sänks ännu mer.

Skägget har en lång historia som politisk accessoar. Från 1500-talets envåldshärskare till 1900-talets revolutionärer till Sigmund Freud till 1970-talets velourpappa. Efter varje slätrakad epok har ansiktshåret gått till anfall på nytt.

Nu är det här igen, konstaterar Tidskriften Form i senaste numret.

Nya numret av magasinet Bon innehåller en utmärkt artikel om förändringarna i konstbranschen, som börjar skönjas nu när finanskrisen är ett faktum och auktionshusen och gallerierna på sina håll har börjat riva den traditionella barriär som hållit dem isär under 1900-talet.

Sigrid Nurbos essä Sprawl är ett ivrigt försvar av language-poesin som fenomen, skrivpraktik och poetik. Boken, som tidigare varit c-uppsats och publicerats som essä i nättidskriften www.ettlysandenamn.se , kan också betraktas som ett inlägg i en då och då uppflammande polemik på svenska kultursidor kring den yngre litteratur som ofta går under det slarviga epitetet språkmaterialism.

Den fina gamla skriften Pockettidningen R lever och frodas om än aningen i skymundan. Men man fortsätter sin vana att studera mänskligheten och man ger skribenterna rejält med utrymme att utveckla sina tankar och funderingar. Det senaste numret bär titeln Lyckojakten – om att få ett bättre liv.

Det nya numret av Lyrikvännen verkar mycket lovande och intressant. Vilka dikter jag har hittat och ändåär jag bara på sidan  26 av 140,

Senaste Pequod handlar härligt om flipperspel, och dess Malmöredaktion har bara glömt en sak: att Bruno K Öijer en gång skrev en magisk dikt om stålkulans dans i flipperspelet nån natt nån stans på 70-talet.
Annars är det multiball, inklusive till och med sex.

Ett vitkalkat sommarhus på Gotland. Det är bilden som stannar kvar efter läsningen av tidskriften Bangs temanummer om de intellektuella.

Nog är det väl typiskt för vår designbesatta tid att till och med när ämnet är tankearbetarna hamnar livsstilsfrågorna i fokus. Det handlar om den kulturella medelklassens goda smak, känsla för avlutade kökssoffor och tolerans för dammråttor.

Jesus for President! Det är temat för en artikel i senaste numret av den kristna kulturtidskriften Trots Allt. Det är ett reportage om en grupp som, med presidentvalet som förevändning, åker USA runt för att ifrågasätta den traditionella bilden av vad kristen tro innebär. Evangelikalernas klassiska signalfrågor homosexualitet och abort får nämligen sällskap av frågor om krig, fattigdom och miljö.
Två av gruppens medlemmar, Shane Claiborn och Chris Haw, driver i sin kontroversiella bok Jesus for President tesen, att kristen nationalism från Konstantin och fram till i våra dagar är avgudadyrkan, och att detta även gäller dagens amerikanska nationalism.