Jag betalade den sista gången

Ur Subaltern nr 2/08


Jag betalade den sista gången, närmast tvingad. R. fick mig att känna i gubbfickan under bardisken och naturligtvis var den full av hans styva penis. Du är det äckligaste as jag någonsin träffat, sa jag vänligt på svenska. Han log medan han greppade tag i mitt hår, öppnade munnen och sköt ut sin breda, gråaktiga tunga. Jag protesterade inte eftersom en kylig hinna som luktade desinfektionsmedel omslöt och skyddade mig.

Hans yngre vän kom ut från toaletten och rättade till skinnjackan i ett försök att se obesvärad ut, men jag såg att han inte gärna svalde det han hade kvar i glaset. Jag tänkte på hur det skulle kännas att ha rispapper och äggvita i munnen.

Vid automaten gjorde gubbstrutten det igen. Jag kände hur han gnuggade in den syrliga doften av tysk valuta i mitt hår, och hörde samtidigt häpna utrop och kombinationer av ljud avsedda att illustrera bottenlöst äckel. Tre äldre pojkar av troligtvis rumänskt ursprung tryckte sina fjuniga, upprörda ansikten mot glasrutan. En av dem dunkade med vänster hand några gånger, sedan gick de. R. skrattade generat, torkade munnen med rockärmen och kallade dem idioter, men jag tyckte att de var sunda varelser, om än lika obegripliga som älvor, pojkgrupper och nunnor.

Taxiresan fylldes av taffligt, hårdhänt pettingkladdande, vilket han inte ens avhöll sig från när han diskuterade allmänna kommunikationsmedel och de pinsamt uppenbara brister dessa hade med chauffören. Jag försökte titta på chauffören, en behaglig och vänlig man i fyrtioårsåldern. Jag koncentrerade mig på dennes flimrande spegelbild.

R. tyckte att resan blev dyr.

Han sträckte fram ett rågat dricksglas vermouth och studerade girigt mina inte särskilt försiktiga klunkar. Själv rörde han knappt sitt glas. Jag fann hans uppenbara och onödiga försök att supa ner mig komiska. Rutinmässiga frågor om jobbet, om blommorna, matlagningen, boktraven och skivorna och någonstans där slog han omkull mig ner i den stora sängen med det bruna, håriga överdraget och de hårt stoppade kuddarna, gropig, illa bäddad, en stor, ful möbel i ett litet, fint hem.

Du bist ein liebvoller Mensch, du bist ein liebvoller Mensch, gick han på medan han pressade ner mina knän mot mina nyckelben. Kroppen omformulerad. Jag höll om hans svettiga rygg och galtborsten rev mig. Hans tunga smakade plack. Så kände jag kylan av glidmedlet och en välbekant, vass smärta.

Han lät mig inte vara. Han lät inte mina sår vara ifred. På det igen en stund senare bara, på knä, på mage, på golvet. Han klöste mitt ollon, klämde sönder något inuti så det kom blod även ur könets öppning. Skägg och hakor klämda mot fet och hårig bröstkorg. Jag var klämd, en substans man klämmer ut ur en tub. Jag var alltså ost.

Nu skelar han, håller munnen öppen.

Så småningom kom också jag. Satsen stänkte ända upp i ansiktet på honom och missade med mycket liten marginal gruvhålen in i hans talgrika, håriga näsa. Jag föreställde mig att sperman träffade huden med sådan kraft att den slog in genom bihålorna och upp i hjärnan, där den sedan frätte sönder hans själsliv och dömde honom till ett liv som totalförlamad idiot.

Illustration: Danilo Stankovic

Leif Holmstrand

Publicerad: 2008-10-16

Köp Subaltern
Läs mer om Subaltern i katalogen
Fler artiklar knutna till Subaltern
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK