Grönland ligger i Skåne …

Ur Fri Jord nr 2/08


Grönland heter en vacker liten mångsidig gård i Skåne, strax söder om Veberöd, en bit utanför Lund. Här bor Daniel Placzek och Cecilia Wadenbäck och hennes tre yngsta barn (hon har sju). Men också praktikanter och naturligtvis alla djuren. Här sköts jordbruket med tre ardennerhästar för traktorers tunga framfart på jordarna är bannlysta. Korna och fåren går på skogsbete på fäladen, som det heter här. Här bor och lever aktiva hantverksmänniskor i samklang med livet!

De skrattar: vi brukar säga att vi känt varann länge – vi möttes redan på medeltiden! För det hände på medeltidsveckan i Visby för några år sedan; han kom från Tyskland, stenhuggare och instrumentmakare; hon nyskild, barnledig och sålde egensydda kläder och hattar. De hade så mycket gemensamt, så inom kort stod han där utanför hennes dörr i Lund, med alla sina ägodelar inskuffade i en liten Peugeot. De fann Gården: Grönland. Helt förfallen, men klassisk u-formad Skånelänga, som på några få år har genomgått en otrolig metamorfos och nu är hem, litet kafé, mycket fin gårdsbutik och stall. I sommar bygger Daniel ett hus till – en snickarbod till honom själv och med husrum för gässen och grisarna. Två gårdar till i närheten har de lyckats fånga in, på den ena bor korna om vintern, på den andra sedan nyligen hans mamma, som flyttat upp.

Jag kommer på seneftermiddagen och följer med Daniel och praktikanterna Erik från Lund och Lydia från Stuttgart på en lång fin skogspromenad ut till fäladen för att räkna får och kor. Det är ju bra, så slipper man när man ska somna... Undersköna gamla hassel- och bokskogsklädda åsar och backar. Fåren (egentligen goda vänners) är av gute-ras och är så ’rätt’ i detta landskap. Korna, i andra änden av den stora betesmarken, är också av en gammal ras – Väneko. Daniel berättar om kornas friskhet och stabilitet och de är mycket vackra, med en speciell teckning oavsett vitbruna eller vitsvarta. Vi hinner överhuvudtaget prata väldigt mycket under vår promenad... Daniel mest, han tycks vara en outsinlig kunskapskälla. En arbetsmänniska, men hela tiden lugn och verkar ’ha sig själv med sig’. Han älskar djuren och umgås verkligen med dem medan de vårdas. De är vänner.

Åter på gården bryter årets första regnbåge fram medan linderödssvinen får mat, liksom gässen, ankorna och hönsen och sen går vi till hästhagen med vatten i stora dunkar på en cykelkärra. Och så mjölkas två nyblivna mjölkkor för hand där ute. Och vi pratar. Vid kvällsmaten möter jag Cecilia, som står och gör ostkakor till Lunds waldorfförskola och pajer och kakor till morgondagens studiebesök på gården. Köket är hennes domän! Och örtagården. Nymjölken ställs i förbifarten iordning för att bli ost. Cecilia berättar medan hon grejar om hur kaféet blev till:

Många nyfikna stannade till när de började renoveringen av gården. Först fick de höra att det där går aldrig, det är för mycket jobb... sen blev det mer intresse! Och alla har de bemött vänligt, pratat med och bjudit på fika. Till slut kom de på att de faktiskt bedrev kaférörelse hela tiden, utan att ta betalt... Så det blev istället riktigt kafé på helgerna. Året runt: om sommaren ute, om vintern inne i salen vid brasan. Hon älskar att baka, Cecilia, och har påbrå – hennes mormor drev kafé i Gränna och hon var med i köket som barn. Flera av recepten är därifrån!

När alla andra gått i säng, sitter vi och pratar fast vi är jättetrötta alla tre. Det måste också finnas utrymme för djupare samtal. Vi pratar mycket om biodynamisk odling, om det spännande, lyhörda förhållningssättet till gården, jorden och allt liv man skapar utrymme för och vill ta ansvar för på bästa sätt. För dem är detta en självklarhet, men de undrar lite över att det tycks vara så glest med sådana jord- och gårdsbrukare i Sverige. Och över att det anses lite flummigt här, när de tycker att det egentligen är det mest vakna sätt man kan arbeta på. Lika mycket som det är en personlig ansträngning, är det utvecklande och gör arbetet enkelt, då man mer och mer får helhetsperspektiv på alltsammans. Berikande.

Jag går ut på vägen mitt i natten. Fullmånsljuset flödar över markerna och näktergalens starka sång fyller luften. Magiskt.

Samtalet fortsätter tillsammans med Erik, praktikanten, över morgonkaffet och slutar enbart för att jag ska vidare och djuren ska ha mat. Jag vill gärna komma tillbaka och fortsätta en annan gång. Och vara med och arbeta. Vill fler vara med i samtalet går det bra att kontakta mig så kan vi göra en mötas gemensamt! Och ge ett handtag.

Vera Billing

Publicerad: 2008-08-28


Läs mer om Fri Jord (nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till Fri Jord (nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA