Tyckt om tidskrifter

Svenska Kyrkans tidskrift Amos gör sitt bästa för att presentera kristendomen som ett hippt alternativ till ateism, buddhism, judendom, islam.

Men Filter gör mig hoppfull, och med lite finslip här och var tror jag detta kan bli ett magasin som på allvar hyllar det skrivna ordet. Det behövs.

Men idag bestämde jag mig att för gott sluta läsa Dagens Arenas elektroniska utskick. För fjärde dagen i rad sorterar nämligen redaktionen socialdemokratiskt navelludd i bokstavsordning. I snart en vecka har pannor skrynklas över allt ifrån det socialdemokratiska partiets organisationsstruktur och arbetarrörelsens bankomatutdrag till LO-förbundens eventuella brist på tilläggsförsäkringar och Mona Sahlins bristande webbkompetens.

Att efterfrågan på existentiella tidningar finns tvivlar jag inte på. Men ska Existera bli riktigt giftig måste redaktionen våga ta ut svängarna mer.

Det andra numret av den nya svenska filmtidskriften FLM utvecklar sin tanke om att bli en tidskrift som inte bara handlar om traditionell långfilm (med tillhörande recensioner och aktualitetstänk), utan om rörlig bild i stort. Och på den punkten är FLM väldigt lyckad. Texter om så vitt skilda saker som svenska konstnären Goran Hassanpours videokonst och nordkoreas Kim Jong Ils filmteori blandas med bildreportage från Sahara International Film Festival.

Sedan början av 60-talet har Sverige, Norge och Finland delat broderligt på en och samma paviljong på konstbiennalen i Venedig - den nordiska. Men nu har det börjat synas sprickor i grannsämjan. Finland hoppade av 2005 års paviljong och i senaste numret av konsttidskriften Paletten kallar den amerikanska konstkritikern Kim Levin fjolårets nordiska utställning för ”pinsam”.

Dags att fundera på den Nordiska paviljongens framtidsutsikter.

Den nyliberala vindflöjeln NEO hakar på ännu en trend och rubricerar sitt nya nummer "Du skall inga gudar hava". Passande sidotema till debatten om islamofobi.

Om Filter lyckas upprätthålla den här nivån även på kommande nummer så är det ett givet köp.

Själva tidningen är dock ljuvlig och varm. Formatet är ju en liten pärla i sig. Tonen är undervisande utan att vara mästrande och skön slöläsning som för mig räckte gott och väl över en hel helg.

Ibland är det småputtrigt. Bäst är en driven intervju om jaktkultur med Kerstin Ekman, och jag gillar hur storyn om Acne och Jesper Kouthoofd oväntat vecklas ut till en dramatisk dokumentation av entreprenörsgalenskap.

Men ett samhällsmagasin behöver ett större växelspel mellan berättande och kommenterande, mellan rena reportage och klassiskt tesdrivande. Filter skyggar för argumentativ kommentarsjournalistik och gör en slapp poäng av att läsaren själv får "dra slutsatserna". Det är irriterande passivt. Filter har ett undflyende handslag, vill inte lägga sig i, inte pröva teser (vilket är något helt annat än att bara driva dem), inte fördjupa med sakkunskaper. Den har passion för berättelsejournalistik, men ingen passion för den popkultur och samtidsfenomenologi som skildras.

Bakom Filter står folk från fotbollsmagasinet Offside, och ett mått av grabbighet har följt med in i den nya satsningen. Det känns lite trist att en ny tidskrift med välgörande höga pretentioner i livsstilsgenren bara har en kvinna i en sexhövdad redaktion. Av övriga tjugotvå medverkande är bara sex kvinnor.

Eftersom Offside förnyat sportjournalistiken är förväntningarna höga när de nu ger sig på att filtrera samtiden. Förutom en slentrianmässig avdelning med omtuggad populärkultur, så är det stora storys och bra berättat. Filters texter är inte enbart långa (ibland tjugo sidor) utan även medryckande. Några är till och med – håll i er nu – både korta och bra.
Men i Offside har läsaren vetat att tidskriften handlar om fotboll, medan Filter beskriver sina läsare som ”nyfikna människor”. Ena uppslaget ett reportage om plastens farlighet. Nästa om Kerstin Ekman. Eller svensk gastronomi. Eller tatueringar.
Antagandet, att alla vill lyssna på en historia bara den är välberättad, är gulligt, men inte särskilt sant.

Första numret av Filter ger ett blandat intryck, som om man byggt en internationell fotbollsarena, men mest envisas att spela en fotboll som håller normal allsvensk klass. Filter arbetar med en något oklar kalendarieidé som ger intrycket av att man följer en agenda snarare än sätter den. Texterna är välskrivna, men något tama. Saknar litterär spets.

Framför allt är det rätt grabbigt.

I texten om Håkan Törnström ryms både den svenska krögarhistoriken, Guide Michelins status och arbetsmetoder och Thörnströms karriär som krögare. Det är välskrivet och läsvärt.

Samma sak gäller artikeln Snedseglaren, om Carl Lundström och Pirate bay.

Signum – katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle – är en rabatt där det alltid verkar finnas blommor som fängslar.

Nya Filter är bra, men framför allt: Den är bra för att vara helt nyfödd. Alla tidningar behöver några nummer på sig att hitta helt rätt – men här är mycket rätt redan från början.

Starkast stannar dock Elis Hoffmans dansbanebilder -- här ser man en direkt koppling till den närgångenhet och förmågan att lyfta detaljer en helhet för att skapa en ny som till exempel Hasselbladsvinnaren Boris Mikhailov gjort till mästerskap.

Men, skriver Holmstedt/Hagström: den som tycker att turerna kring Kalevipoeg­monumentet är vad man kan vänta sig av ett gammalt östland borde vända blicken mot Borås, där diskussionen om Jim Dines Pinocchiostaty är så gott som identisk.

Palettennumret ägnas i övrigt åt en granskning av det växande antalet konstbiennaler och triennaler jorden runt. Bland annat gör Sabine B Vogel en intressant analys av det politiska inslaget i många av dessa stora konstmanifestationer.

Mattias Göranssons fasta handslag och raka blå blick lämnar ingen tvekan om hans höga ideal.

– Vi uppfattar det som att det finns ett stigande sug efter läsning, efter välunderbyggda ­reportage. Det tillfredställs inte av snuttifierade tidningar i dag. Tvärtom får du gå till böcker. Själva begreppet ”faktapocket” fanns knappt för tio år sedan.

Han tror att Filter så att säga placerar sig mitt emellan.

– Vi kommer att få tidnings­läsare som kanske lämnat tidskrifter och läser böcker i stället. Eller bokläsare som längtar efter något kortare.