Som queer, helfeministisk röst i det offentliga samtalet är Bang unik. Men i vår lilla värld uppfattar många vår vilja att nå ut till bredare, bara nya eller något oväntade, lager av feministiskt intresserade som problematisk. Att vara bred anses oförenligt med att förespråka en inkluderande ideologi, enligt en paradoxal moral i kulturtidskriftsvärlden.
Nu har jag läst de avgående Bang-redaktörernas inlägg i DN idag några gånger: från nord till syd och från öster till väster. Men jag förstår fortfarande inte vad som står i den.
För andra året i rad anordnade förlaget Rámus Smått förlagt, en bokmässa i miniatyrformat för närmare ett femtiotal kulturtidskrifter och småförlag, helt utan den hysteriska kommers som präglar den årliga Göteborgsditon. Här fylls borden av franska filosofer, ryska klassiker, slovenska poeter, situationistiska pamfletter, hermeneutiska essäer och mångkilotunga konstprojekt, men bokborden verkar inte så mycket vara en plats för pengatransaktioner som för samspråk.
Kopplingarna till ”underjorden” blir emellanåt lite väl långsökta och kanske framförallt i den inledande artikeln känns det på det hela taget lite väl faktaspäckat, nyfiket övergår lätt i ytligt. Hur som helst. Glänta har länge imponerat på mig eftersom man alltid haft mod nog att låta berättelsen, reportaget – kort och gott texten – stå i centrum. Medvetet tycks redaktionen välja att inte konstra till det i onödan.
En rubrik i nya numret av Språktidningen (1/2008) får mig att fastna direkt: "Läsarna lider när korret läggs ner". Men inte bara läsarna lider — även vi skribenter som ju får stå där med brallorna nere.
Det kan vara alltför tidigt att säga något om tidningens framtid, men att ord och språkbruk engagerar allmänheten bekräftas gång på gång.
Innehållet är populärt hållet och i det senaste numret finner man bland mycket annat exempel på nybildningar, hur svenska uttryck letar sig in i andra språk och texter om det växande intresset för kinesiska.
Engagemanget är inte att ta miste på när Lyrikvännen har musik på schemat. Det var alldeles säkert ett roligt tidskriftsnummer att göra. Synd bara att det endast bitvis är roligt att läsa.
Är det här mixade upplägget intressant? Jag vet inte, men att det är dåligt har jag aldrig sagt.
Fotografisk Tidskrift visar också bilder av åtta av SFF:s 2357 medlemmar och Stefan Ohlsson tar oss vidare genom färghanteringens labyrinter.
Se där ett antal anledningar att prenumerera!
Viktor Johansson föddes i Lidköping 1983 men bor numera i Örebro. Han driver nättidskriften Ett lysande namn, som beskrivs som ett poesizine på hemsidan, och han var med i redaktionen för O-tidskrift innan den la sig för att sova som han uttrycker det.
– Tanken bakom Ett lysande namn är att skriva om poesi på ett öppet, folkligt och populärkulturellt sätt. Jag vill att poesin ska vara levande och att man ska kunna tolka dikter utan att ha en massa poäng i litteraturvetenskap.
Varför ska man ösa skattemedel över trycksaker som ingen har lust att läsa, lyder ett av vulgärargumenten i debatten om kulturtidskrifternas vara eller ickevara.
För att inte gå miste om chansen att vidga vår syn på samhället, samtiden och kulturen, lyder ett av de tänkbara svaren.
Omslaget till nya numret av Arena pryds av pyttesmå hus, vikta av papper med streckkoder på. Bilden symboliserar innehållet i en av Arenas huvudartiklar, något förvirrande titulerad Stadskampen. Förstasidans "Staden till salu", är ett mycket bättre alternativ.
Som i så många andra tidskrifter om samhällskultur störst och blöts återigen ämnet om bostäder som investeringar.
Gud är inte död, han bidar sin tid, skriver en av vår tids mest intressanta offentliga intellektuella, den brittiske filosofen Roger Scruton, i senaste numret av tidskriften Axess. Det handlar om religionens återkomst. Eller, om man vill omformulera numrets tema till något som bättre motsvarar innehållet, om religionsdebattens återkomst.
Efter att tidigare ha agerat på egen hand har nu Boel Schenlær rekryterat en medredaktör till Post Scriptum, Per-Eric Söder. De båda redaktörerna gör ett gott arbete.
"Varför i helvete är vi så jävla fega här?" var den något ansträngda titeln på en serie samtal som tidskriften Visslingar & rop arrangerade tillsammans med Kulturhuset förra året. "Här" syftade alltså på Sverige - och det var konsterna i allmänhet och teatern i synnerhet som rannsakades.
Problemet med frågan - som också behandlas i de flesta av svaren som sammanställts i ett specialnummer (Feg teater, nr 23-24/07) - är att det naturligtvis inte går att tala om feghet på ett meningsfullt vis utan att också blanda in dess minst sagt flyktiga tvilling: mod.
Och vad som är modigt visar sig vara minst sagt svårgreppat.
2025-11-04
CBA 69 2025
2025-10-23
Tidig Musik 3 2025
2025-10-21
Konstperspektiv 4
2025-10-17
Signum 6
2025-10-09
Hjärnstorm 160 2025
2025-09-27
Medusa 3 2025
2025-09-20
Parnass 3 2025
2025-09-19
Signum 5
2025-09-17
Opera 4 2025
2025-09-04
Konstperspektiv 3
2025-08-25
Glänta 1 2025
2025-08-22
Fjärde Världen 2 2025
2025-08-17
Utställningskritik 3 2025
2025-07-25
Haimdagar 1-2 2025
2025-07-21
Tidig Musik 2 2025
2025-07-20
Opera 3 2025
2025-07-07
Hjärnstorm 158-159 2025
2025-07-02
Medusa 2 2025
2025-06-28
Sydasien Vår 2025
2025-06-23
Signum 4
2025-06-15
Omkonst Vår 2025
2025-06-09
Filmrutan 1 2025
2025-06-03
Parnass 2 2025
2025-05-24
CBA 68 2025
2025-05-14
Utställningskritik 2 2025
2025-05-08
Tidig Musik 1 2025
2025-05-07
OEI 106-107
2025-05-02
Signum 3
2025-04-25
Populär Astronomi 1 2025
2025-04-24
Medusa 1 2025
2025-04-19
Opera 2 2025
2025-04-12
Fjärde Världen 1 2024
2025-04-10
Glänta 3-4 2024
2025-04-09
Amnesty Press 1 2025
2025-03-21
Signum 2
2025-03-08
Hjärnstorm 157 2024
2025-03-04
Utställningskritik 1 2025
2025-03-03
Akvarellen 1 2025
2025-02-18
Opera 1 2025
2025-02-11
Tidig Musik 4 2024
2025-02-10
Sydasien 2024
2025-02-07
Signum 1
Haimdagar 5-6 2024
2025-02-02
Medusa 4 2024
2025-01-25
Utställningskritik 5 2024
2025-01-24
Amnesty Press 4 2024
2025-01-15
Populär Astronomi 4 2024
2025-01-08
20TAL 12 2024
2025-01-07
Akvarellen 4 2024
2024-12-24
CBA 66-67 2024