Ett system i kris?
Kulturtidskriftsstödet – en kritisk granskning
Är kulturtidskriftsstödet ett system i kris? Har de ekonomiska ramarna nu blivit så pass pressade att ett flertal tidskrifter hotas av nedläggning? Det är lätt att börja fundera i de banorna när man studerar vad Kulturrådet självt säger. ”Situationen för kulturtidskrifterna har under en längre tid varit mycket bekymmersam”, heter det i senaste numret av Kulturrådets informationsblad Kultur & Politik. ”Nu måste en omfattande förändring övervägas om inte anslaget förstärks”. Kulturrådet pekar på att urholkningen av stödet bara under de senaste två åren kan beräknas till 6 miljoner kronor.
Nivån på kulturtidskriftsstödet – i dag 20, 6 miljoner kronor – har i princip legat stilla sedan början på 90-talet. De enda pengar som tillkommit har varit öronmärkta för tidskrifter på minoritetsspråk och för publiceringen av kulturtidskriftskatalogen på Internet. Om inte mer pengar tillförs systemet finns det bara två alternativ, skriver ”Kultur & Politik”: Antingen mister ett flertal mindre tidskrifter sitt stöd. Eller så kommer flera av de etablerade tidskrifterna kanske tvingas lägga ner.
Men frågan är om inte detta förstnämnda redan har hänt. Det finns flera exempel på anrika tidskrifter som drabbats hårt genom att kulturtidskriftsstödet dragits in under senare år. Tidskriften Sökaren (grundad 1964) för livsåskådningsfrågor blev av med sitt bidrag redan 1993. För i år sökte de 30.000 kronor men nekades återigen bidrag.
Två litterära tidskrifter med rötterna i det nyromantiska 50-talet blev av med sitt kulturtidskriftstöd i fjol: Romantiska förbundets tidskrift Aurora (grundad 1978) och tidskriften Metamorfos (grundad 1952; återuppstånden 1975). Bägge hade ett mycket lågt men för tidskrifterna viktigt stöd, Aurora 12.000 kronor och Metamorfos 5.000 kronor. Även om Metamorfos mot slutet mest fungerade som en enmanstidskrift för den nu avlidne redaktören Halvdan Renling var den likafullt en avläggare till 50-talets klassiska Metamorfosgrupp. På samma sätt är Aurora inte vilken liten poesitidskrift som helst – den ges ut av det Romantiska förbund som grundades av bland andra Bo Setterlind, Harald Forss och Örnulf Tigerstedt en majnatt i Uppsala 1957. I Auroras spalter har många poeter av olika generationer medverkat; som Harald Forss, Lars Englund, Gunnar Harding och Ingela Strandberg, för att bara nämna några.
Men inte enbart de mindre tidskrifterna har fått vidkännas för dem kännbara besparingar. Också de stora och av systemet hittills ekonomiskt gynnade är hotade. När vid början av 90-talet det så kallade utvecklingsstödet infördes, som komplement till det grundläggande produktionsstödet, var tanken att några tidskrifter med hjälp av ökade marknadsföringsinsatser så småningom skulle kunna bli självbärande. Bland andra fick Bang, 00TAL [tidigare 90TAL], Paletten och Karavan utvecklingsstöd på allt emellan 250 000 och 550 000 kronor utöver produktionsstödet. I dag får Bang och 00TAL 500 000 kronor allt som allt, Karavan 400 000 kronor och Paletten 550 000 kronor i produktionsstöd.
- Utvecklingsstödet gav inte det önskade resultatet, berättar Maria Ågren på Statens kulturråd. Tanken på att tidskrifterna skulle kunna bli ekonomiskt självbärande gick Kulturrådet snart ifrån som varande orealistisk. I stället ledde det utökade stödet till att tidskrifterna lade sig på en högre kvalitativ nivå, anställde folk för marknadsföringsinsatser och så vidare. När utvecklingsstödet nu dras in leder det till problem för tidskrifterna.
- Kulturrådet har inte medel att stödja i den utsträckning vi gjort, säger Maria Ågren. Då kommer tidskrifterna i problem och får minska insatserna för marknadsföring.
Tillbaks på ruta noll, tycks det alltså som. Tidskrifterna har kanske under en period nått ut till en något större publik, blivit mera kända i det allmänna medvetandet, men får likafullt problem att överleva nu när enbart produktionsstödet - som är tänkt för förlusttäckning och ingenting annat - blir kvar. Måste de minska sina ambitioner från nuvarande nivå kommer det att märkas på det offentliga samtalets kvalitet.
För Kulturrådet handlar det i dag om en hård prioritering. Tidskrifter med någorlunda ekonomiskt starka ägare, som borde kunna klara av att driva tidskriften helt i egen regi, riskerar att mista sitt stöd. Detsamma gäller medlemstidskrifter, som de senaste åren fått neddragna bidrag.
Dessutom har vi hela fenomenet med de webbaserade tidskifternas framväxt, som Kulturrådet hittills skjutit ifrån sig som en het potatis. Frågan om stöd till elektroniska kulturtidskrifter är fortfarande olöst. Att utöka kulturtidskriftsstödet också till e-tidskrifter – med de definitions- och avgränsningsproblem som då kommer att uppstå - är inget som Kulturrådet prioriterar i nuvarande ekonomiska läge.
Vilka är det då som bestämmer om kulturtidskriftsstödet? Det gör Kulturrådets styrelse, utifrån rekommendationer av en referensgrupp bestående av sju kvalificerade medarbetare, i huvudsak kritiker, litteraturvetare och före detta tidskriftsredaktörer; bland dem kan nämnas Ingrid Bosseldal, Claes-Göran Holmberg och Tomas Lappalainen.
Gruppens sammansättning synes borga för oväld i bedömningen. Kulturådet redovisar i vilket fall aldrig grunderna för sina beslut om stöd eller avslag. Maria Ågren säger så mycket om urvalskriterierna som att kvalitet spelar in i det enskilda fallet, men att det framförallt handlar om att det sammanlagda utbudet ska representera många olika ämnen och åsikter.
- Tidskrifterna ska nå ut, de ska vara allmänna, säger Maria Ågren.
Aurora är, som redan nämnts, Romantiska förbundets tidskrift, vilket skulle kunna vara en starkt bidragande orsak till att dess bidrag drogs in.
Här finns ändå skäl att vara ifrågasättande och kritisk, enligt min mening. Formen av medlemstidskrift, där en prenumerant automatiskt blir medlem i en ideell förening är inte ovanlig i dag. Också Ordfront Magasin är en medlemstidskrift, och stödet till den skulle kunna ifrågasättas på samma grunder.
Till syvende og sidst blir Kulturrådets stöd inte bara en pekuniär utan också en kulturpolitisk fråga. Vilka tidskrifter, representerande vilka åsiktsriktningar, ska få stöd? Vilka ligger mest rätt i tiden? Sådana frågor kan inte vara helt ovidkommande när kulturtidskriftsstödet beslutas. Men osäkerheten om varifrån förnyelsen kan komma och vilka som har mest att tillföra det litterära samtalet i dag borde leda till en stor försiktighet inför kommande försök att snäva in stödet än mer.
Andreas Björsten
Publicerad: 2002-06-02