Mat – en resurs

några kretsloppstankar om näring och energi

Ur Fri Jord nr 1/07


Vår tids sätt att tänka, med alltmer fragmentering och snuttifiering, för oss längre och längre bort från förmågan att se och uppleva helhet. Helt i den linjen går dagens fokusering på näring för människan och fokuseringen på energi i teknikens värld. Så snärjs vi in i att rikta uppmärksamhet på å ena sidan vårt eget fragmenterade näringsupptag och å andra sidan på global uppvärmning. Och bort från att koppla ihop dem. I hanteringen av jorden.

Vi har alltsedan 60-talets matpyramidtänkande styrts in i ett sönderdelat och kvantitativt sätt att förhålla oss till och förstå näring. Den moderna näringsläran har blivit lag. Men det är väl så, att om något sägs tillräckligt ofta blir det ”sanning” eller snarare dogm. Den som påstår något motsägelsefullt om den anses som dum eller provokativ. Mycket av vår moderna tids vetenskap har blivit dogm och ifrågasätts inte. Vi har lärts upp att tro att mat består av olika kvantiteter av proteiner, kolhydrater, fett m.m. Vi har skolats till att tänka, att för att må bra ”behöver” vi dagligt intag av si och så mycket proteiner, av den och den vitaminen etc… Det står noggrant angivet på varenda matprodukt på butikshyllorna, till och med på chips och godis. Eftersom det står så noggrant angivet är det väl viktigt, kan man ju tro…

Denna snedvridna fokusering på näringsämnesfördelning i maten som viktig information kan faktiskt liknas vid masspropaganda. Vi har vi lurats att inte tänka energi – och varifrån den kommer, lurats att se på detaljer och bort från själva sammanhanget, helheten och kretsloppet.

Genom denna näringsämnesfokusering har vi nämligen helt kollrats bort från all sund misstänksamhet och avståndstagande från mat från kemiskt jordbruk. Fåtts att tro att mat enbart handlar om grundämnen, att näring är en kvantitetsfråga och därmed helt motiverar framtagande av grödor och djur, som ger ”mer” för pengarna. Kött med mer protein, säd med högre proteinhalt etc. Och helt legitimt att lansera skrämselvisioner, om att maten inte kommer att räcka till för en växande befolkningsmassa om inte kemijordbrukets kvantitetsinriktade produktion får ”utvecklas”.

Solen

Det finns en, bara en enda grundenergi, som allt på denna planet är helt beroende av – solenergi. Allt som finns på jorden är i ständig förändring och den innebär en ständig omvandling av solenergi och vi kan inte förstå det bättre om vi får veta mer detaljer, det får oss snarare att tappa bort oss, göra att vi inte hittar och ser helheten.

Maten ger energi, till kroppen, till känslorna, till tanken. Allt i maten är energi. Det finns en hel del som vi kanske inte vill eller bör äta, såsom skal, kärnor, härsken mat, men som ändå fortfarande är en resurs och som skall in i kretsloppet igen, så att vi kan få ny mat. Den lagrade solenergin i det vi inte vill äta skall åter fogas in i solenergins kretslopp - genom kompostering, genom återförande i levande liv igen. Att vi människor producerar död teknik som ger restprodukter som naturen inte kan ta hand om och återinföra i livets kretslopp, solenergins rundvandring, är ett problem, ett enormt problem. Men att vi dessutom låter bli att återinföra det som faktiskt kan återföras in i energikretsloppet igen är egentligen obegripligt. Nonchalant. Oförlåtligt. Det är ett övergripande samhällsansvar. Vi låter andra sitta och styra och bestämma, i naiv tilltro att de gör det bästa för oss och för våra barns framtid. Men det gör de ju inte, för det är marknaden som har befälet.

Den osynliga komposteringen

Att laga mat är en resurshantering, en hushållning av inbyggd solenergi. Maten vi äter omsätts i våra kroppar, dess inneboende solenergi förvandlas inte bara till nya celler utan också till känslor och tankar. Känslor är också en omsättning av energi och bör också komposteras efter att de gjort sitt, för att inte ligga och ruttna inombords. En sund själslig kompostering innebär därför att arbeta med sitt inre så att långsinthet, aggressivitet, irritation och indignation kan omvandlas till handlingskraft som skapar något nytt positivt och livsfrämjande, det vill säga framtidsskapande. Även tankar… de kan mala på helt okonstruktivt eller alltid gå i samma banor, aldrig förnyas. Tankemässig kompostering innebär att ständigt vara vaken nog att bryta ned sina fasta föreställningar om världen, inklusive sig själv, och låta nya fågel Fenixar uppstå ur den askan – fördomsfrihet. All slags kompostering innebär en förbränning och ett nyskapande av nya former. Men det är samma energi som ständigt går tunt. Även känslor och tankar kommer ur solenergin, transformerad, metamorfoserad till andra livformer än de rent fysiska. Om det nu kan påstås finnas något sådant…

Avfall eller resurs?

En tanke, som verkligen behöver en god komposteringsprocess är ordet ”avfall”! Ett språk där ordet avfall existerar, ger ett samhälle som skapar avfall. I den fysiska miljön, i den sociala miljön och i den egna inre tankemiljön. Om vi använder ett dagligt språk, där avfall inte existerar men bytts ut i varje uttalande, varje skriven mening, av ordet resurs så förändrar vi världen. Vi får kraft att säga stopp till de som tänker och handlar efter avfallsspråket som det enda och rätta. Stopp på enbart lineärt tänkande. Vi får kraft att på riktigt, helt ut se allt som resurser, som kan och självklart skall fogas in i planetens energiflöde igen. Resurs, samma ord finns i engelskan, franskan och tyskan, betyder helt enkelt åter till källan. Så enkelt är det ju egentligen. Som tur är börjar all snuttifieringsinfo på matvarorna bli så liten att den inte går att läsa, så den kanske trots allt håller på att bryta ned sig själv?

Vera Billing

Bilden: Näring för själen – nyutslagen mandelblomma

Publicerad: 2007-05-12


Läs mer om Fri Jord (nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till Fri Jord (nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA