SVARTA FANOR

Bo I. Cavefors:
7 dikttolkningar

I min ungom tolkade jag de sju dikterna, från engelska (Blake, Hughes, Mao, Fu'ad [Libanon/Syrien]), ryska (Lermontov, Pasternak) och albanska (Mitko). Tolkningarna är här något reviderade. De publicerades ursprungligen i Arbetet (Lermontov 15.1.1956; Blake 15.3.1959; Hughes 14.8.1960; Mitko 23.10.1960), Stockholms-Tidningen (Pasternak 2.11.1958), Lyrikvännen (Mao 1/1958) samt Horisont (Fu'ad 3/1958).

Dikttolkningarna publiceras nu till minne av Furst Pjotr Alexejewitsch Krapotkin som dog för åttio år sedan, i början av februari 1921. På begravningsdagen släpptes meningsfränderna (för 1 dag) ut ur fängelser och arbetsläger för att vara med i begravningståget. Det var sista gången de svarta fanorna sågs på Moskvas gator innan den stora tystnaden bredde ut sig.

Langston Hughes
Negers berättelse om floder

Jag lärde känna floder:
Jag lärde känna floder gamla som världen själv och äldre än
flödena av mänskligt blod i människans ådror.

Min själ blev djup som floderna.

Jag badade i Eufrat när gryningen var ung.
Jag byggde min hydda nära Kongo och den vaggade mig till ro.
Jag for uppåt Nilen och byggde pyramider.
Jag lyssnade till sångerna vid Mississippi när Abe Lincoln återvände till New
Orleans, och jag såg det gyttjiga skötet spegla solskenets guld.

Jag lärde känna floder:
Gamla mörka floder.

Min själ blev lika djup som floderna.

Thimi Mitko
Svek

Sultan Selim sände ilbud
Till Pasha Mustafa;
"Rädda mig, rädda mig, annars dör jag.
Om du är min vän så kom genast.
Janitscharerna omringar mig
Och är pigga på att döda mig.
Endast du, och det vet Himlen,
Kan nå fram till mig snabbt."
Mustafa talade med Isuf Bey,
Isuf Bey från Serezi,
Och samlade omkring sig alla dennes män och sa:
"Selims liv är i stor fara."

Mustafa grät mången tår,
Sörjde Sultanen som en son;
Selims män tog hans liv.
Alltför sent gjordes dock dådet!
"Du, Pasha, övertog tronen.
Tänk, det kräket tar alltid hem spelet,
Men hans män skämde ut vårt land
Emedan de kommenderades av dig, Pasha!"

Fu'ad al-Khashsh
Om inte för dig

Om inte du varit hade jag aldrig blivit till eller sången jag sjöng
Tvingat världen att dansa till min glada melodi.
Om inte du varit hade jag inte räddats undan den flyende skuggan,
Utlagd på jorden under solens kyss.
Men när dagen var slut,
Och inget mer att ängslas för,
Försvann
Den som en hägring i ökenland,
Dog bort över brungul sand.
Du vände min död till evigt liv,
Över min förtvivlan göt du regn
Och öppnade mina ögon. Jag såg ljusen
Och vägen låg öppen.
Mina vänner menade att jag vilset strävade
Gatan framåt, om och om igen
Spelande samma melodi.
Men så, du ropade till mig
Med dina ögons kärlek
(Min ungdoms lust höll själen redo,
Hjärtat vidöppet och världen så nära.)
Och jag återkom
Aldrig sedan mitt liv blivit en del av ditt liv:
Jag var förlorad i dig
Som Sufi gick vilse i Livets Härlighet.

Mao Tse-tung
Vid Pei Tai Ho

Regnet öste ned från norra Hopei,
Mot Ching Huan Taos klippor slår det Stora Havet
Och ofantligt stora brottsjöar reser sig för att kyssa Himlen.
Det är omöjligt att rädda fiskebåtarna
På den väldiga vidden av vilt skummande vatten!
Jag undrar: vart seglar de.
För mer än ettusen år sedan kom just hit
Den mäktige Kejsaren Wei Wu för att göra erövringar.
Han sjöng:
"Vapnen åldras men deras styrka är evigt ung!
Hör! den melankoliska höstvinden blåser som förr...
Men en ny sida har skrivits i människans historia."

William Blake
Liten svart pojke

Min mor bär mig i den vilda Södern
där jag är svart, men ack, min själ så vit!
Den engelske gossen är vit som en ängel
men jag är svart, som om ljuset sagt farväl.

Vid trädet kramar mig min mor
där hon sitter en stund innan dagen blir varm.
Hon tar mig i sitt knä och kysser mig
och med en blick mot öster, berättar hon:

"Se ditåt, där solen går upp - där bor Gud
och ger sitt ljus och sänder ut sin värme.
Där får blommor, träd, djur och människor
vila på morgonen och glädja sig åt kvällen.
Bara en kort stund är vi här på jorden
och ska därför vara kärleksfulla och lära oss att le.
Men dessa svarta kroppar och dessa solbrända ansikten
är som mörka moln och skuggiga skogsdungar.

Men när vi lärt oss uthärda värmen
och molnen försvinner, ska vi höra Hans röst
som säger: 'Kom ut ur skogsdungen mina kära och
bekymrade och gläds med lammen vid mitt gyllene tält'."

Detta sa min mor och kysste mig.
Och sedan sa jag till en liten engelsk pojke:
"När jag kommit bort från de svarta och han från de vita molnen
kommer vi att glädjas med lammen vid Guds tält."

Jag ska med min värme skydda den vita pojken tills
också han gärna sitter på vår Faders knä.
Varsamt ska jag med handen stryka hans silverhår
och bli som han så att han kan älska mig.

Boris Pasternak
Tragisk berättelse

Allting förändras och blir bättre.
Huvudstaden återuppbygges
men barnens gråt i natten
lämnar oförsonad skuld.

Det finns ingen ursäkt för den fruktan
vars plåga syns i deras ansikten.
Nej, vi måste lida och dyrt betala
och betala hundrafalt igen.

Den dag skall komma
då ingen erkänner att han var en av dem.
Men hundrafalt måste även han ge igen
för faderlösa barns gråt och hustrurs tårar.

Tiden blåser ut elden. Den
räknar tyst men fördömer dock
varje hämnd som är ett brott:
Herodes gick amok i Betlehem.

Med tiden förändras allt,
vittnen dör,
men bilden av skadade barn
förlorar aldrig sin fruktansvärda skärpa.

Michael Lermontov
Bön

I livets svåra minut
trängs mitt hjärta ihop av sorg
i en underbar dröm
som ständigt upprepas
med välsignande kraft,
med ordet levande harmoni.
Att andas ofattbart,
heligt, behag i allt.

Att försvinna med själens
tvivel långt bort -
för att tro och gråta,
så stilla, så stilla...


SVARTA FANOR kan man gratisprenumerera på genom att sända ett e-mail till:
bo.cavefors@swipnet.se

SVARTA FANOR

Tidskrift för politisk kultur >11/15.12.01
ISSN 1104-5191
Redaktör och ansvarig utgivare: Bo I. Cavefors
- agere contra -

Tidigare nummer av SVARTA FANOR innehåller: 1) Politiska myter och megafonjournalistik; 2) Ögonblicket som förändrar människan; 3) Mannen utan egenskaper; 4) Bush, talibanerna och Påven; 5) Sverige i marschtakt; 6) 3 böner från medeltidens Irland; 7) Så var det med den liberalismen; 8) 3 recensioner: Eco, Weiss, DeLillo; 9) Krig, krig, krig; 10) 20 juli 1944.

Publicerad: 2002-01-02