”Dennis” knäcker träd men inte kubaner!
Ur Kuba nr 4/05
Redan en vecka innan orkanen slog till började vi höra om den tropiska storm som byggdes upp ute i Karibiska Havet. Först var det mest som skämt, men allteftersom den närmade sig och blev kraftigare och kraftigare, så blev det mer och mer allvar.
Vi befann oss i staden Cienfuegos på Kubas södra kust, ca 25 mil från Havanna. En dag innan var det klart att den skulle drabba oss. På gatorna i Cienfuegos såg vi lastbilar med grupper av arbetare som plockade ner skyltar och annat som skulle kunna vara en fara vid orkanen. Det som inte kunde plockas ner, surrades. Båtar i hamnen fördes i säkerhet. Likaså såg man hur folk började plocka in grejer från trädgårdarna in i husen. Fönsterrutor bommades igen, löst skräp forslades bort. Allt gick lugnt och stillsamt till. Nu stod TV:n på kontinuerligt och rapporteringen skedde också kontinuerligt.
På morgonen ”orkandagen” fredag 8 juli fortsatte arbetet med att försöka minimera skadorna av den väntade orkanen. På radion informerade man om vilka områden som borde evakueras. Ingen tvingades att flytta, men de flesta som rekommenderades att göra det, gjorde så. Evakueringarna tog fart. Bussar gick kontinuerligt runt i staden för att plocka upp personer som inte ville stanna i sina hus. Allt sköttes enligt tidigare uppgjorda planer. De som inte har någonstans att ta vägen inkvarteras på skolor. Men de flesta åker hem till släktingar, vänner och bekanta. Turister i privathus evakueras till hotell. Vi väljer att stanna kvar i det rejäla stenhus där vi bor.
På förmiddagen är vi ute på en promenad i staden. Trots att det fortfarande är lugnt, blir det allt folktommare på gatorna och nu börjar kubanerna ropa till oss att vi ska gå inomhus, och vi går hem. Nu är allt surrat utomhus som vi inte lyckats bära in. Alla fönsterluckor stängda och förbommade. På TV följs orkanens framfart av meteorologer och experter i direktsändning. Fidel sitter själv i studion och kollar att arbetet går planenligt. Hela tiden betonas vikten av att inga människoliv ska gå till spillo. När strömmen bryts vet man att ”Dennis” är nära. Batteriradion kopplas på. På eftermiddagen börjar de våldsamma vindarna. Vi kikar försiktigt ut på lä-sidan. Plantor, buskar, träd, telefon- och elstolpar rister och svajar våldsamt, som om de bad för sina liv. Men Dennis ger ingen nåd. Träd och stolpar knäcks i toppen, några på mitten och många rycks upp med rötterna. Förunderligt nog står några kvar. Men när orkanen vänder vindriktning får också de flesta av det som fortfarande står, ge sig. Efter att elen brutits kommer turen till telefonförbindelsen. Det råder en grå halvdager. Efter ca 3 timmar är det värsta över. Regnet tilltar och på 8 timmar vräker naturen ner 1 000 mm vatten, dvs 1 meter! Det är svårt att hitta på något, men orkanen är som en magnet och man vill kika ut. De flesta gör förmodligen som vi, tittar ut och spelar domino.
Redan vid sextiden på kvällen, medan skyfallet fortsätter, ser vi en del brigader som inspekterar skadorna. Gatorna är blockerade av kullfallna träd och stolpar, lera och bråte. Mörkret är kompakt, då det inte finns någon el. Regnet fortsätter hela natten och hela nästa dags förmiddag. ”Dennis” har fortsatt mot Havanna, men betydligt försvagad av bergen inåt landet. När den drog in över Cienfuegos var vindhastigheten över 200 km i timmen, vilket betyder 4,8 på en 5-gradig skala. Samtidigt drog den fram med ca 250 km i timmen. För de flesta vi pratade med var det den värsta orkan de upplevt. Och den kom i juli, en månad som inte betraktas som ”orkanmånad”. Många hävdar att orkanerna kommer tätare och tätare och att de blir allt våldsammare. Man säger att det är klimatförändringen som ligger bakom. ”Dennis” var en elak orkan på det viset att den drog längs med Kubas sydkust och förstörde varefter den avancerade västerut. Just vid Cienfuegos-bukten vände den norrut in över land. Nästan hela landet, utom den västligaste delen, berördes.
På lördagseftermiddagen börjar folk ge sig ut i större skaror och rapporterna om förödelsen ökar. När vi går ut på kvällen når oss vattnet på vissa gator till knäna. Överallt ligger lera, plantor och växter, virke och bråte. Uppröjningen är redan igång. Inomhus känns allt smutsigt. Parker och trädgårdar är helt förstörda. Den 3 km vackra strandpromenaden är oigenkännlig, med knäckta palmer och upprivna planteringar. Till och med en del vägskyltar har knäckts, liksom lyktstolparna. Stenhusen har klarat sig, men trähus har i allmänhet blåst sönder. De som haft tegeltak har det inte längre.
Kraften i vinden är enorm, vi hör om vattentankar med 1 000 liter vatten som blåst ner från taken, vi ser hur målarfärgen på husen slitits bort av vind, vatten, sand och damm. Vi får en förklaring till varför husen ofta är i stort behov av ommålning. Vi åker och ser magasinen i hamnen där taken slitits bort och vattnet vräkt in och förstört förråden, kraftverket är skadat, takisoleringen på universitetet har fläkts av och vattnet läckt in. Vi åker ut mot kusten och ser hur de stora mangoplanteringarna är förstörda liksom odlingar av bananer, grönsaker och annan frukt. Det nyrenoverade hotellet Pasacaballo, som ska ta emot latinamerikaner som ska starropereras och återfå synen i det fantastiska projektet ”Misíon Milagro” – Underverk!, är utblåst. Övriga hotell vid stranden är evakuerade och mer eller mindre skadade. Växtligheten som står kvar verkar förbränd, som om en skogsbrand dragit fram.
Vi är deprimerade över all förödelse. ”Kommer det ta fem eller tio år att återställa allt”, tänker vi utlänningar. Men med samma lugn som man förberedde sig för orkanen börjar man långsamt röja upp. Gatorna rensas och görs framkomliga. Kablar lagas. Elverksarbetarna jobbar dygnet runt, och kvarter efter kvarter återfår strömmen. Folk följer spänt och förväntansfullt deras arbete. Applåder möter deras ankomst. Att vara utan el i den nära 40-gradiga värmen gör att maten i kylskåpen förfars snabbt, att kalla drycker kan man glömma, att inga fläktar går på nätterna när man försöker sova och att man får bära upp vatten för hand till tankarna på taken. På universitetet har studenter frivilligt satt igång röjningsarbetet. På söndagen, när de flesta sett om sina hus, samlas man till frivilligt arbete i kvarteren för att snygga upp.
Redan efter några dagar börjar det att se mer hoppfullt ut. Vi får höra att orkanen åstadkommit skador för nära 1,5 miljarder dollar. Och att USA och EU erbjudit 80 000 dollar tillsammans! Ett rent hån – bara USA:s blockad kostar Kuba årligen lika mycket som vad orkanen orsakat. Men solidarisk hjälp aviseras, inte minst från Venezuela. Vi får kontakt med Svensk-Kubanska och kan förmedla en penninggåva till universitetet. Även om summan inte är så imponerande uppskattas den mycket av de anställda.
Efter fyra dagar har vi fått ström, gatorna är rensade, affärerna öppnas successivt, reparationsarbete pågår på arbetsplatserna. De flesta som evakuerats har kunnat återvända. De tusentals som fått sina hus förstörda får hjälp av staten att bygga nya och bättre bostäder. Ingen saknar mat, trots att det i stor utsträckning får hämtas från andra provinser. De flesta har gasspis och kan laga mat utan el. På universitetet lagas mat med hjälp av ved!
Ännu en katastrof hade drabbat det fattiga Kuba. Och vi imponeras av den väl utarbetade organisationen, det goda samarbetet, solidariteten och omtanken om människoliv. Och optimismen. Det vi de första dagarna tyckte skorrade falskt, ”vi bygger upp det igen, ännu bättre, ännu vackrare”, kändes helt rimligt och verklighetsförankrat efter någon vecka.
LUGN I STORMEN. Lärdomar från Kubas riskhantering
I den kanske mest allsidiga engelskspråkiga studien någonsin förklarar Oxfam Americas rapport 2004 hur Kuba så konsekvent, framgångsrikt och lika för alla minskar farorna och skadorna vid naturkatastrofer. Författarna Martha Thompson och Izaskun Gaviria skriver på ett lättläst sätt och analyserar inte bara orsakerna och följderna av naturkatastroferna och hur Kuba kan undvika dödsfall under dessa extrema förhållanden, utan också hur dessa framgångar skulle kunna upprepas på andra håll. Kapitlet ”Kopiera Kubas erfarenheter” fungerar som ett program som andra länder skulle kunna följa för att förbättra beredskapen inte bara inför naturkatastrofer utan också katastrofala industriutsläpp och storskaliga trafikolyckor.
Att kopiera den kubanska modellen är inte bara önsketänkande, enligt författarna. Det kubanska exemplet ”visar att livlinestrukturer mer beror på svårgripbara saker som förhållanden mellan människor, övning och utbildning än på kostsamma procedurer och utrustning. Det innebär hopp för andra fattiga länder som är utsatta för stor katastrofrisk.” Rapporten sammanfattar de ”gyllene regler”, som utmärker Kubas framgångsrika riskhantering och samhället i stort:
• social samhörighet och solidaritet (självhjälp och medborgarbaserade skyddsåtgärder på grannskapsnivå)
• ömsesidigt förtroende mellan myndigheter och civilsamhället
• politiskt åtagande att begränsa farorna
• god samordning, informationsutbyte och samarbete bland berörda institutioner
• särskild omsorg om de mest sårbara grupperna i befolkningen
• omsorg om livlinestrukturer (konkreta sätt att rädda liv, evakueringsplaner, osv)
• investering i mänsklig utveckling
• ett effektivt kommunikationssystem och allmänt utbredd historisk kunskap om katastrofer, om lagar, regler och förordningar
• investeringar i ekonomisk utveckling som tydlig beaktar konsekvenserna när det gäller att öka eller minska riskerna
• investeringar i det sociala kapitalet
• investeringar i det institutionella kapitalet (kapabla, öppna och ansvarstagande myndigheter som kan ställas till svars)
Fullt av statistik, intervjuer med riskhanterare, planerare, medlemmar i civilförsvaret och vanliga medborgares livfulla anekdoter. ”Lugn i stormen. Lärdomar från Kubas riskhanering” är en insiktsfull utredning som kommer att växa i betydelse allt eftersom väderleken tar sig allt mer drastiska uttryck runt om i världen. Det gäller framför allt i Syd, där följderna blir de värsta när katastrofen inträffar.
Läs hela rapporten
här.
Bilden: Allt löst plockas ner inför orkanen.
Zoltan Tiroler
Publicerad: 2005-11-03
Köp Kuba
Läs mer om Kuba i katalogen
Fler artiklar knutna till Kuba
Fler tidskrifter i kategori GLOBALT
