Lotten dömde dem till döden

Ur Djurens Rätt nr 4/05


Djurförsökaren ger mössen droger. Sedan hängs de upp i svansen och iakttas av försöksledaren som mäter hur mycket de sprattlar och kämpar för att komma ner.
– Det här ligger snubblande nära rent djurplågeri, säger Eva-Maria Hermansson, (s)-ledamot av den djurförsöksetiska nämnden i Göteborg.

Försöken går till så att djurförsökaren Henrik Pontén ger djuren olika substanser, genom injektioner under huden, direkt in i buken eller genom en plastslang till magsäcken. Det sker i engångsdoser eller två gånger dagligen i upp till tre veckor. De två försöken omfattar totalt 800 möss.

Därefter hängs mössen upp i svansen. Det antas att djuren, beroende på vilken drog och dosering de fått, kommer att sprattla olika länge och mycket. Enligt ansökan förväntas det också att alla djur efter en stund ger upp och hänger orörliga upp och ner i sina svansar. Henrik Pontén säger att djuren inte lider.

– Mössen hänger i svansen under ett fåtal minuter, och för möss är det naturligt att använda svansen till exempel när de klättrar. Det är ej smärtsamt för mössen, och kroppslägesförändringen är heller ej obehaglig för dem.

Men Eva-Maria Hermansson håller inte med.

– Lidandet måste vara omfattande. Djuren drabbas av en enorm stress och alldeles säkert ett stort mått av ångest – det är ju själva poängen med försöket! Det dessa djur kommer att erfara är inget annat än ren och skär panik, även om de tas ner efter sex minuter.

När det så kallade svansprovstestet är över, dödar Henrik Pontén djuren med peang (en slags klämma) och sax. En av nämndens forskarrepresentanter, Lillebil Hagberg, skriver i sin reservation att metoden »i mina ögon verkar uråldrig«. Också Eva-Maria Hermansson är kritisk:

– Först bräcks djurens nackar med en peang, sedan klipper man huvudet av dem med en sax. Det borde absolut varit möjligt med en skonsammare metod. Det märkliga är att Pontén i sin ansökan inte kan motivera varför han vill göra just på det här sättet.

På frågan om Henrik Pontén skulle kunna tänka sig att byta plats med djuren, säger han:

– Jag har själv deltagit som frivillig försöksperson i ett flertal medicinska försök och läkemedelsstudier. Det obehag som mössen utsätts för i dessa försök är mycket litet, jämfört med flera av de jag själv deltagit i.

De två försöken det rör sig om godkändes av den djurförsöksetiska nämnden i Göteborg i början av juni. Enligt protokollet var det faktiskt slumpen som fällde avgörandet: tre av de fyra lekmännen ville avslå ansökan, liksom en av de tre forskarna. Utfallet hade alltså blivit fyra röster mot och tre för. Men enligt § 14 i föreskrifterna om djurförsöksetisk prövning får inte lekmännen vara fler än forskarna, och vice versa. Därför lottades en lekman bort – och det blev en som var emot försöket. Omröstningen slutade tre mot tre. Därefter avgjorde nämndens ordförande Göran Dahlgren genom att rösta för försökets godkännande.

– Även om det är juridiskt korrekt, är det bisarrt att slumpen får avgöra om så många ska utsättas för så mycket lidande, säger Djurens Rätts ordförande Per-Anders Svärd.

I varje ansökan till de djurförsöksetiska nämnderna ska djurförsökaren uppskatta det lidande djuren kommer att utsättas för: ringa, måttlig eller avsevärd svårighetsgrad.

Henrik Pontén har i sin ansökan uppgett att mössen han hänger upp i svansen utsätts för »ringa« lidande. Per-Anders Svärd menar att det säger mer om hur djurförsökarna själva vill se försöket, än djurens faktiska lidande:

– Om det här försöket innebär »ringa« lidande, undrar man hur ett försök med omfattande lidande ser ut.

Henrik Engström

Publicerad: 2005-07-23

Köp Djurens Rätt
Läs mer om Djurens Rätt i katalogen
Fler artiklar knutna till Djurens Rätt
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK