Till mänsklighetens försvar

Caracasmötet 1-5 december 2004

Ur Kuba nr 1/05


Under fem dagar var Caracas centrum inte bara för intellektuella och kulturarbetare från den amerikanska världsdelen utan också från andra delar av världen. Målet var att lägga grunden för en offensiv mot de globala massmediajättarnas desinformation, krigshets och hatpropaganda. Tanken går tillbaka på Valencia-konferensen under spanska inbördeskriget. Världsläget idag har likheter med den tidens.

I Latinamerika är medvetenheten stark om de katastrofala följderna av USA-regimens nya aggressivitet, inte bara i den egna världsdelen utan för hela mänskligheten. Med sina nyckelfigurer från oljeindustrin och det militärindustriella komplexet har regimen inlett en världsomfattande offensiv för geografisk, ekonomisk och kulturell expansion – en ambition som under 1900-talet och en annan regim gick under namnet ”Lebensraum”.

Mot detta samlades latinamerikanska intellektuella i Mexiko i oktober 2003, och tanken utvecklades sedan vidare på en konferens i april 2004 med venezolanska och kubanska författare, forskare, journalister, sociala aktivister, konstnärer. Kollegor från USA och andra världsdelar slöt upp i föreberedelsearbetet och Venezuelas Kulturminister Francisco Sesto inbjöd sedan till konferensen i Caracas ”Till mänsklighetens försvar” mot USA-regimens världshärskarlater.

Några citat:

”Mänsklighetens försvar”, det låter övermaga, nästan stötande, och kan föra tankarna till Don Quijotes högtidliga utläggningar. Vilka är vi att anta en sådan utmaning?”
Alfonso Sastre, spansk dramatiker

”Den mänskliga rasen är utrotningshotad och måste försvaras. Och låt oss utgå från Venezuela, för här avgörs Latinamerikas öde.”
Ernesto Cardenal, f d kulturminister i Nicaragua

”När världshärskarna berövar oss vår jord, vår föda och vår glädje försvarar vi mänsklighetens rätt till livets underverk.”
Alice Walker, författare, USA

”Det får internationell betydelse när så många kända storheter samlas till mänsklighetens försvar, för att visa solidaritet med Venezuela och dra lärdom av dess erfarenheter.” Ignacio Ramonet, journalist, Le Monde Diplomatique

Bland de 350 deltagarna fanns också Tariq Ali, Julie Belafonte, Ahmed Ben Bella, Bernard Cassens, Danny Glover, Eva Gollinger, Marta Harnecker, Boris Kagarlitsky, Cynthia McKinney, Isabel Parra, Abel Prieto, Lasse Söderberg, Siddharth Varadarajan …

Tillsammans med flera tusen venezolaner bänkade vi oss i den stora Teresa Carreño-teatern, mitt i Caracas, kvällen den 1 december för invigning och tal av presidenten Hugo Chávez. Det tog lång tid för honom att ta sig från ingång till scen, genom omfamningarna av alla gamla bekanta. Väl framme visade han sig vara en originell talare, vitsig, självironisk, fylld av litterära citat, välformulerad, konkret och visionär. Vi skulle få höra mer av honom senare under konferensen.

Tidigare på eftermiddagen hade vi sett en jätteföreställning med tusen ungdomar från fattigkvarteren längs bergssluttningarna som visade på resultat av ”Misión Cultura”, ett projekt där kulturarbetare med musik, dans, teater, bildkonst inspirerar ungdomar till eget skapande. Som många andra ”missioner” – familjeläkarna, alfabetiseringen, ekologiska stadsodlingar – sattes denna igång med hjälp av kubanska volontärer. Ungdomarna rappade, dansade, sjöng, deklamerade, hundratals i stöten på den stora scenen. De förmedlade den enorma ungdomliga kraft som annars hålls nere i fattigdom eller vänds i destruktivitet.

TILL FÖRSVAR – PÅ OFFENSIV
Sedan vidtog ett par dagars arbete i tio parallella seminarier. Vi var 350 inbjudna från fem världsdelar förutom ett hundratal venezolaner, många framstående experter inom olika områden, som diskuterade försvaret av

• Vår planet, långsiktigt hållbar utveckling, ursprungsfolken – offensiv mot transnationella bolagens utplundring

• Folkens och nationernas samgående - mot kapitalets unioner och mot ALCA, det s. k. Amerikanska Frihandelsavtalet

• En solidarisk, alternativ samhällsekonomisk och kulturell utveckling – mot nyliberal strukturanpassning

• Nationell suveränitet och internationell rätt i en multipolär värld – mot stormakternas interventionspolitik

• Enighet i mångfalden och kultur för alla – mot enda vägens enda tänkesätt

• Allas rätt till kunskap, vetenskap och teknologi – mot kapitalets expropriering och privatisering av kunskap

• Deltagande demokrati – mot kapitalets urgröpning av den formella representativa demokratin

• Sanning, mångfald och folklig kontroll över media – mot massmedial bolagskoncentration

• Folkens och frihetskampens historia – mot makteliternas historieförfalskning

• Freden – mot Pax Americana, USAs och stormakternas krigspolitik, militärbaser runt om i världen och kärnvapenupprustning

”MISSIONERNA”
Medan sekretariaten bearbetade seminariediskussionerna reste vi utländska deltagare i smågrupper ut till ”missionerna” runt om i alla delstater. Vi besökte ”Barrio Adentro”, som förser alla fattiga bostadskvarter med egna familjeläkare, tills vidare kubanska; ”Misión Robinson 2” som med grundskoleundervisning följer upp ettans alfabetisering av 1,2 miljoner människor; ”Mercal”, små matbutiker i bostadskvarteren, som håller i snitt 50 % lägre priser än stormarknaderna genom lokal produktion och subventionerade basvaror. Att flertalet fattiga venezolaner röstade för att fortsätta det bolivarianska programmet är lätt att förstå.

Den förståelsen stärktes sedan av en sju timmar lång frågestund med presidenten. Den började fyra och höll på nästan till elva på natten då vi bröt upp för avskedsmiddag på Caracas motsvarighet till Karlbergs Slott. Chávez inledde med en timmes anförande, sedan svarade han på frågor. Så många frågor under så lång tid fick mycket att klarna vad gäller Chávez´ politik och person.

VENEZUELA HAR EN PLAN
Den inhemska politiken går ut på att bygga en parallell folklig mobilisering och struktur med ”missionerna” och de nya lokala råden för folklig planering. När Chávez beskrev de olika etapperna på vägen till valsegern 1998 och vidare blev det uppenbart att det finns en plan, en taktik och en strategi:

• grundlagsomröstningen 2000,

• de samhällsomvandlande lagarna 2001,

• folkupproret mot massmedia- och militärkuppen 2002,

• mobiliseringen mot oljebolagets och företagarföreningens lockout vintern 2002-03,

• förberedelserna för folkomröstningen 2004,

• segern i kommunalvalen därefter och med den i ryggen en

• ideologisk och politisk offensiv.

Oppositionen, överklassen, massmediajättarna, de korrupta generalerna – steg för steg har de fått avslöja sig och utmanövrera sig själva. Den fanatiska tonen i massmedia som till 80 % domineras av borgerligheten måste tolkas som ett uttryck för ren desperation. Som sådan naturligtvis oerhört farlig, inte minst som den backas upp av USA, men också genomskinlig.

Och den internationella politiken inriktas på att bygga upp ett latinamerikanskt och Syd-motstånd mot USA-imperialismen. Chávez har en egen talarstil, med många utvikningar och anekdoter, men tanken är klar, en strategi för motstånd mot USA-regimens och allierades världshärskaruppsåt. Mänskligheten står på spel, både som ras och som hållning.

Avtalen mellan regeringar i Latinamerika och världen är viktiga. Chávez kom precis hem från en rundresa till Ryssland, Quatar, Libyen, Spanien och Iran. Fortsatte sedan till Sydamerikanska unionsbildningen i Cuzco, Peru och vidare till Kuba och omfattande samarbetsavtal. Och sedan till Kina. Men som Chávez understryker, den sanna integrationen måste komma nerifrån. Latinamerikas enhet – Simon Bolivars, José Martís och Fidel Castros vision – kan bara förverkligas av folken. ”Detta århundrade är vårt, det kommer att ge oss vårt fosterland, Vårt Amerika (José Martí)” .

ETT NÄTVERK AV IDÉER
Chavez insisterade på att världens intellektuella och kulturarbetare måste organisera ett nätverk för idéutbyte, en kritisk kraft, skapande, förändrande, upplysande i det massmediala mörkret. ”Men på vakt mot irrbloss om att imperialismen har försvunnit. Till och med inom vänstern har sådana idéer fått fäste, men verkligheten har redan fällt teorin. Det finns äldre teorier som håller. Trotsky insåg att problemen är världsomfattande och lösningen inte står att finna inom ett lands gränser. Det är tydligare än någonsin att nationsgränserna måste överskridas i kampen. Vänsterkrafterna måste mogna och de många revolutionära strömningarna samordna sig. De tusen vägarnas och tusen nederlagens vänster måste enas i kampen mot imperialismen utan att förlora sin mångfald och pluralism. Vi lever i en brytningstid, vi måste gå på offensiven, vi behöver ett nätverk, det behöver sättas igång, vi erbjuder ett startbidrag. Nätverket måste ut överallt, till berg och dalar, bostadskvarter, arbetsplatser, skolor, kaserner och över hela planeten ”

CARACASUPPROPET TILL MÄNSKLIGHETENS FÖRSVAR
Slutsatserna från de tio seminarierna arbetades ihop till ett gemensamt uttalande, Caracasuppropet. Fredspristagaren Adolfo Esquivel läste upp det på avslutningsmötet, inför en ånyo fullsatt teater. Uppmaningen till världens intellektuella och kulturarbetare att ansluta sig till kampen för en solidarisk värld slutade med några rader om vad som bör göras:

”För att gå till offensiv behövs konkret handling. På denna konferens har vi beslutat att skapa ett nätverkens Nätverk för information, konstnärliga och kulturella aktiviteter, solidaritet, samordning och mobilisering som knyter samman de intellektuella och kulturarbetarna med de Sociala Forumen och den folkliga kampen, och att se till att dessa ansträngningar fortlever och utmejslas i en internationell rörelse ’Till mänsklighetens försvar’.

Det är livsviktigt att vi står upp mot rådande maktcentra och sprider frigörelsens idéer via alla kanaler som finns: radio, TV, Internet, alternativ press, film, kooperativa media m. m. och sprider kunskap om utvecklingsprojekt och erfarenheter av folkligt deltagande och utbildning, så att de kan ingå i återskapandet av de utopier som driver historien framåt.”

Konferensen avslutades sedan med att hela den enorma Teresa Carreño teatern fullkomligt kokade av entusiasm över den kubanske musikern och trubaduren Pablo Milanez. Hans röst hördes knappt bland de tusentals röster som hysteriskt och högljutt förtjusta sjöng med i texterna som alla verkade kunna utantill. Även presidenten Chávez.

Foto: Latinamerikas historia på en mur i Caracas

Eva Björklund 04 12 25

Publicerad: 2005-03-03

Köp Kuba
Läs mer om Kuba i katalogen
Fler artiklar knutna till Kuba
Fler tidskrifter i kategori GLOBALT