Katolsk tro, ensamhet och åtrå

Köp biljetter redan nu till Teatergruppen Döparens Dags uppsättning av

DEN SPETÄLSKE I STADEN AOSTA

Drama i en akt av Xavier de Maistre
Dialog om katolsk tro, ensamhet och åtrå

Svensk urpremiär klockan 20.00 torsdagen den 27 januari 2005
Föreställningar klockan 20.00 den 28 samt 29 januari 2005
Matiné klockan 16.00 söndagen den 30 januari 2005

Spelplats: MAF, Scen 1, Norra Skolgatan 10 A, Malmö
Biljettpris: 90 kronor, vilket inkluderar CD med specialkomponerad musik av Jörgen Andersson och Ulf Marknäs
Åldersgräns: 15 år.

Dramat spelas av nakna aktörer

I rollerna:
Den Spetälske Thomas Hultcrantz
Officeren Måns Holst-Ekström
Berättaren Bo I. Cavefors

Beställ biljetter genom att maila till bo.cavefors@swipnet.se och ange till vilken föreställning beställningen gäller. Fakturan sänds via mail och pengarna betalas in till det postgirokonto som anges på fakturan. Biljetterna sänds dock via Kungliga Postverket – glöm därför inte att uppge postadress!

Såväl författarens originaltext Le lépreux de la cité d'Aoste från 1811 som Hjalmar Lundgrens översättning från 1949, är totalt reviderad, moderniserad, omstrukturerad, utökad, försedd med scenanvisningar samt tillägnad Bo I. Cavefors gode vän Den Unge Riddaren.

Introduktion till dramat av Bo I. Cavefors:

Xavier de Maistre föddes i Chambery, i franska Savoyen, år 1765, och dog, vid hög ålder, 87 år…, i St. Petersburg år 1852. Yngre bror till den mer kände författaren Joseph-Marie, hertig av Maistre. Föräldrarnas namngivning av de båda sönerna visar på säker förankring i katolsk tro och tradition. Den äldste sonen döptes efter Josef och Maria, Jesus far och mor. Den yngre sonen uppkallades efter Francisco Xavier, Ignatius av Loyolas vän och färdkamrat, missionens apostel.

Xavier de Maistre förlorade sina officersepåletter när Sardinien 1792 tvångsåterförenades med Frankrike. Några år senare tjänstgör han i den österrikisk-ryska armé som med viss framgång försvarade de habsburgska intressena i norra Italien. Efter den förste Napoleons olycksaliga äventyr återvänder Xavier de Maistre till hemön, som tjänsteman. Papper och pärmar istället för kulor och gevär. Passade inte. Säkerligen inte rätt miljö för en sökande själ. Så småningom hamnar officeren/ författaren i Ryssland och deltar i strider i Kaukasus. Tjetjenien var då som nu en oroshärd. Moskva beskyllde då som nu tjetjenierna för att vara ett folk sammansatt av rövarband och terrorister.

För Xavier de Maistre var författarskapet endast en aristokratisk fritidssysselsättning. Det mest berömda verket, Voyage autour de ma chambre, skrev han under fyrtiotvå dagars arrest efter att ha duellerat i Turin. Redan i den boken (tryckt år 1795 i Lausanne) finns den lätta konversationstalang och oförskräckta nyfikenhet som Xavier de Maistre utvecklar till fulländning genom sitt alter ego, Officeren, i Den Spetälske i staden Aosta. Huvudrollen i denna enaktare innehar emellertid Den Spetälske, som elegant försvarar sin rätt att få leva sitt liv i avskildhet, utan den påträngande nyfikenhet Officeren visar. Officerens nyfikenhet är emellertid inte av det grällt turistfolkliga slag som är frånstötande och vulgärt. Tvärtom försöker han hela tiden finna beröringspunkter mellan den spetälske eremitens påtvingade ensamhet och sin egen frivilligt sökta ensamhet därute i den vilda världen. I deras konversation, som roterar kring de romantiska begreppen kärlek och död, trånad efter kroppslig kärlek och meditativt celibat, finns många undertoner. Framför allt vill författaren visa hur behovet av, längtan efter, kroppslig kärlek, kan sublimeras genom kärleken till Gud, samme Gud som ger sådan kroppslig kärlek fritt utrymme hos andra människor. Genom kärleken till Gud upplever Den Spetälske eremiten lycka när han ser kärleken mellan de människor han på avstånd kan iaktta från sin trädgård och hans eget behov av kärlek transformeras till barnen som plockar blommor i hans trädgård ("När de sedan går sin väg, tittar de upp mot mig, där jag står i fönstret, de ler och ropar 'Farväl du spetälske'. Sådant gör mig lycklig."). Författaren tangerar också, försiktigt, temat förbjuden kärlek: kärleken, också den fysiska, mellan bror och syster, mellan två män. I denna subtila text kan man även ana den sexuella spänningen mellan Officeren och Den Spetälske. Men kan en sexuell relation vara möjlig mellan den oberörbare spetälske och den på evig gesällvandring sökande officeren? Xavier de Maistre's svar blir: Nej. Vad som kunde utvecklats till nära vänskap, till kärlek, bränns snabbt ned till aska. Avskedsreplikerna är konventionella ("Den Spetälske: Farväl, främling, lev lycklig… Farväl… …för alltid!"). Mötet och samtalet mellan de båda männen är slut, dramats mystik är bruten. Allt återgår till det normala: ensamhet.

Jag har tagit mig friheten att förvandla framför allt några av Den Spetälskes repliker/monologer till att berättas av Berättaren och Officeren. Antalet medverkande har därmed utökats från två till tre. Dessutom har Miserere samt en Bön för döende lagts in som en del av skådespelet. I de Maistre's version är dessa texter endast omnämnda.

Dramat spelas av nakna aktörer. Det är till texten – också till kropppen som text – till dialogen mellan Den Spetälske och Officeren intresset bör riktas, ej till tidstrogna och därmed tidsbundna kläder. Överdriven scenrekvisita hör ej hemma i denna nakna dialog om katolsk tro, ensamhet och åtrå, så som den gestaltas i detta svenska uruppförande.


Publicerad: 2004-12-09


Läs mer om Nya Svarta Fanor i katalogen
Fler artiklar knutna till Nya Svarta Fanor
Fler tidskrifter i kategori ALLMÄNNA
Fler tidskrifter i kategori FILOSOFI & PSYKOLOGI