Tjugofem år för rättvisa
Ur Contra nr 5/04
Douglas Borg beskrivs av sin jurist Hans Brost som en idéspruta, som hade kunnat åstadkomma mycket i samhället om han inte tvingats leva på existensminimum på grund av ett felaktigt myndighetsbeslut. Douglas Borgs fall sätter fokus på den enskildes rättigheter gentemot det allmänna. Har vi tillfredsställande rättssäkerhet i Sverige, eller går den att förbättra?
Det tog Douglas Borg tjugofem år att få rätt mot skattemyndigheterna. Ett halvt yrkesliv förstört och inte en krona i ersättning, trots att skattmasen hade fel från början.
Det är främst tre viktiga frågor för den enskildes rättssäkerhet som är intressant att ta upp i sammanhanget:
1. Gemensamt rörelsebegrepp,
2. Skattetillägg och
3. Handläggningstider.
Grundproblemet i Douglas Borgs fall är att två myndigheter kom fram till två olika beslut i en och samma fråga. Länsskattemyndigheten i Stockholm betraktade Douglas Borg som anställd hos premiärlejonet Alice Timander, medan Riksförsäkringsverket betraktade honom som egen företagare. Dessa beslut ledde till att Douglas Borg fick en skatteskuld som han inte kunde betala och försattes därför i konkurs. Alice Timander, som till en början fick en skatteskuld, fick 1987 rätt av Riksförsäkringsverket och slapp därmed betala arbetsgivaravgifter. Douglas Borg fick vänta till 2003 innan han befriades från sina krav.
Bakgrunden till fallet Borg
I slutet av 1970- och början av 1980-talet var Douglas Borg heltidsanställd som vaktmästare och chaufför vid Stockholms stadshus. Vid sidan av sin anställning extraknäckte han som kändischaufför åt bland andra premiärlejonet Alice Timander. När Alice Timanders räkenskaper granskades närmare av skattemyndigheterna drogs Douglas Borg in i skatteärendet. Skattemyndigheterna hade nämligen tolkat Douglas Borgs och Alice Timanders affärsrelationer som ett anställningsförhållande under de fyra åren 1979 och 1981-83. Anledningen var att Douglas Borg enbart hade Alice Timander som kund. Detta var dock inte sant, Douglas Borg hade enligt egen uppgift 22 kunder varav 18 verifierade detta med namn i Regeringsrätten 2003. Största kund var för övrigt Ulf Adelsohn, Alice Timander kom först på tredje plats.
Douglas Borg eftertaxerades för 200 000 kronor och påfördes ett skattetillägg. Då Borg inte hade några möjligheter att betala denna ”fiktiva” summa och då alla hans tillgångar konfiskerats försattes Douglas Borg i personlig konkurs den 4 november 1985. Några år tidigare hade Borg för sina sparpengar (90.000 kronor) köpt en veteranbil av märket Bentley SII från 1960. På grund av hälsoskäl och ett stort reperationsbehov överlämnade Borg den 6 juni 1983 sin Bentley till en stiftelse där han och hans mor satt som styrelseledamöter. Stiftelsens uppgift var att reparera vagnen. Då kronofogden trots detta bedömde bilen som Borgs tillgång blev även Bentleyn konfiskerad. Konkursförvaltaren sålde den för 67.000 kronor.
Alice Timander överklagade beslutet att hon var arbetsgivare åt Douglas Borg och fick rätt 1987. Hennes avdrag beviljades och hon slapp betala arbetsgivaravgifter. Douglas Borg fick via ett anonymt meddelande på sin telefonsvarare reda på att Riksförsäkringsverket gett Alice Timander rätt. Alice Timander var inte arbetsgivare åt Douglas Borg. Efter det försökte han finna den som kunde trycka på de rätta knapparna så att även han, i konsekvensens namn, blev fri från sina skulder.
Fick rätt efter 20 år
Idag är Douglas Borg förtidspensionär och mycket bitter mot staten och skattemyndigheterna. Efter en resning i regeringsrätten har han 2001 fått rätt i Länsrätten och Kammarrätten samt 2003 i Regeringsrätten. Skattemyndigheten hade behandlat Douglas Borg felaktigt. För allt fysiskt, psykiskt och ekonomiskt lidande kräver han ett skadestånd på 20 miljoner kronor. Han vill också få tillbaka sin Bentley, vilket dock verkar omöjligt. Extra pikant är uppgiften om att bevisen mot Douglas Borg var försvunna när fallet återigen togs upp i Länsrätten. På julafton (!) hade de brunnit upp. Eldsvådan måste dock ha varit begränsad, eftersom inga andra dokument förstördes och brandkåren aldrig behövde rycka ut.
I sin kamp för upprättelse grep Borg till slut efter halmstrån. Efter att justitieombudsmannen (JO), som granskar offentliganställda tjänstemän, meddelat att de inte kan göra något tog han kontakt med justitieminister Laila Freivalds och statsminister Ingvar Carlsson. De gav artiga men distanserande svar. Politiker kan inte blanda sig i enskilda myndighetsbeslut, eftersom alla medborgare ska ha samma rättigheter. Ingen ska få fördelar av att känna en politiker. Förvaltningsmyndigheter och domstolar ska enligt grundlagen självständigt bedöma de ärenden som ska prövas av dem. Borg försökte få till stånd ett möte med Ingvar Carlsson för att diskutera hans fall för att visa att medborgarrätten inte fungerar i Sverige.
Men Ingvar Carlssons svar var till stora delar citat ur ett förslag (1989) till Socialdemokraternas partiprogram angående demokrati i produktionen, konsumentdemokrati, rättsordning, offentlig förvaltning och kommunalt självstyre.
”Måste skyddas”
Borg tog även kontakt med Moderata samlingspartiet, som svarade på ungefär samma sätt när det gällde politikers möjligheter att påverka enskilda myndighetsbeslut, men ändå tog själva principfrågan på allvar. Moderaterna lovade att föreslå ett enhetligt rörelsebegrepp inom bland annat skatte- och socialförsäkringslagstiftning. Det ska inte vara möjligt att två myndigheter kommer fram till två olika resultat när det gäller om en person är anställd eller egen företagare. En länsskattemyndighet ska alltså inte kunna komma fram till att det finns ett anställningsförhållande mellan Alice Timander och Douglas Borg, samtidigt som Riksförsäkringsverket kommer fram till att det inte finns något anställningsförhållande!
Petra Gardos (m) har i en riksdagsdebatt den 24 april 2001 tagit upp Douglas Borgs fall för att synliggöra småföretagares rättssäkerhet i Sverige. Hon frågade retoriskt vad Douglas Borg hade kunnat åstadkomma under dessa 18 bortkastade år. Hon citerade Borgs kommentar efter segern i kammarrätten: ”Jag är i dag en människa som blivit bestulen på den bästa tiden i mitt liv. I stället för att ägna kraft och tid åt att bygga upp ett företag har jag brutits ned både fysiskt och psykiskt.”
Moderaterna föreslår att en person inte ska straffas förrän han/hon fälls i sista instans. Petra Gardos sammanfattar det politiska läget så här: ”Människor och företag i Sverige måste uppenbarligen skyddas mot stat och myndigheter. Detta är ett skrämmande faktum. Varför kan vi då inte enas om att göra något åt saken nu, när alla ändå håller med?” Svaret från Christina Nenes (s) gav ingen större klarhet i frågan förutom att Socialdemokraterna inte anser att småföretagare är mer utsatta för statliga övergrepp än andra grupper, snarare tvärtom.
Kränkning
Lennart Hedqvist (m) tog i en motion till riksdagen 2002 upp ett mål som Skattebetalarnas förening har drivit till Europadomstolen. I den domen slogs det bland annat fast att behandlingen av en näringsidkare som tvingats i konkurs på grund av skattetillägg innan dennes fall har prövats i länsrätten, är att anse som en kränkning av medborgerliga rättigheter. I domen slogs också fast att skattetillägg är att betrakta som ett straff. Lennart Hedqvist anser att dagens situation strider mot detta eftersom det är en myndighet och inte en domstol som utdömer skattetilläggen.
Riksskatteverket har dock kommit fram till att skattetillägg inte strider mot Europakonventionen utan det är enbart alltför lång handläggningstid som gör det. Socialdemokraterna hade i samband med Europadomstolens dom 2002 lovat att lämna fram förslag om en reformering, men har ännu inte gjort det. En regeringsrättsdom som tagit hänsyn till Europadomstolens praxis har gjort att skattemyndigheterna har blivit försiktigare med att försätta företag i konkurs innan de hunnit pröva sitt fall i länsrätten. Detta kan betraktas som en stor seger för Svenskt näringslivs skattejurist Kerstin Nyquist som länge fört en kamp mot dagens skattetillägg.
Moderaterna anser att det finns fog för en sanktionsavgift för dem som lämnat oriktiga uppgifter i deklarationen, men att det ska finnas en beloppsgräns. Moderaterna kräver också att staten lämnar en tidsgaranti till företag som innebär att det maximalt får gå 24 månader från att skattemyndigheten lämnat besked om skattetillägg tills dom avkunnats i sista instans vid överklagande. Moderaterna för även fram ett krav att anstånd med betalning av skatt bör kunna ges generellt om den skattskyldige begär omprövning. Dagens lag om anstånd bygger på presumtion, det vill säga om det finns mycket som tyder på att den skattskyldige har rätt. Moderaterna vill med andra ord vända på bevisbördan från den skattskyldige till det allmänna.
Det är upp till skattemyndigheterna att visa att överklagan är uppenbart ogrundad och inte den skattskyldiges ansvar att bevisa att det finns grund i överklagan. Anledningen till dessa förslag är att Moderaterna vill förbättra förutsebarheten samt att undvika att anstånd som inte medges leder till betalningsanmärkningar och i värsta fall konkurs.
Minimera riskerna
Douglas Borg har själv ett förslag om en rättssäkerhetsmyndighet för att i framtiden minimera riskerna för att någon annan hamnar i samma situation som han själv. Det är dock oklart vad Borg menar att denna myndighet ska kunna göra. Han föreslår även ett införande av en förvaltningsdomstol. Trots 20 års kamp för sin rätt är Douglas Borg initiativrik och har startat Rättssäkerhetsrådet, som är en ideell verksamhet för att hjälpa människor som hamnat i liknande problem som Borg varit i. Detta är också ett led i Borgs kartläggning av hur vanligt problemet med rättsövergrepp är.
Enligt Borg är det många som ringer till honom om hur de blivit felaktigt behandlade av myndigheter. Att politiker inte kan ta hänsyn till ett enskilt fall är förståeligt, men nog skulle man kunna begära lite mer förståelse från politiker? De som tar problemet på allvar är Moderata samlingspartiet, Skattebetalarnas förening och till viss del Svenskt näringsliv. .
Douglas Borg är ett unikt fall. Unikt i den meningen att han faktiskt orkat kämpa sig igenom hela rättsmaskineriet och vunnit i sista instans. Det unika är att han orkat och att han fått en jurist som kunnat arbeta med ärendet år efter år utan att kunna räkna med att få betalt annat än i en avlägsen framtid, när han vunnit det prestigeladdade målet som alla andra ansåg vara utsiktslöst, inte för att Douglas Borg hade fel i sak, utan för att han hade en så formidabel övermakt i form av skattemyndighet och skattedomstolar mot sig.
Hundratals företagare har drabbats av liknande övergrepp som Douglas Borg, men inte haft förmågan och ihärdigheten att kämpa för sin rätt.
Fredrik Runebert
Publicerad: 2004-11-16
Köp Contra
Läs mer om Contra i katalogen
Fler artiklar knutna till Contra
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK
