OM 2001 VÄRLDEN

Utdrag från:
OM 2001 VÄRLDEN
Kulturrådets omvärldsanalys


Hela rapporten finns att hämta hem som pdf-fil på deras hemsida (under rubriken "Aktuellt"):
http://www.kur.se/


Kulturtidskrifterna tänjer gränserna

Generellt sett tycks tidskriften sedan ett par år uppleva ett visst uppsving. Många nya tidskrifter för alla åldrar och intressen har sett dagens ljus under 1990-talet. Mode, mat, musik och trädgård är stora områden, liksom data och andra IT-relaterade ämnen, men även populärvetenskapliga tidskrifter får många prenumeranter. Framgångsrika TV-program skapar tidskriftspendanger: den tryckta tidskriften som medium och format lämpar sig fortfarande för fördjupad ämnesinformation och kommunikation med målgruppen.

I ett medieklimat där trenden går mot ägarkoncentration och ökad publicistisk likriktning utgör den oberoende kulturtidskriften en viktig motvikt. Kulturtidskriften har genom sin form möjlighet till djupare nedslag i sin analys av dåtid och samtid. Den har bokens kraft att föra ett samtal med utrymme för eftertanke och analys samtidigt som den har dagspressens möjlighet att föra en pågående dialog med omvärlden både på ett nationellt men även internationellt plan bland annat genom tidskrifternas nätverk av intellektuella, skribenter, fotografer, illustratörer m m. Kringeffekter genereras ur det dagliga redaktionella arbetet/samtalet och genom debatter,seminarier som arrangeras i ämnen där tidskriftens nätverk agerar sakkunniga. Kulturtidskriftens nära kontakt med sina läsare uppmanar och utmanar till debatt.

Kulturtidskrifterna förändras i takt med omvärlden. Tidskriften kan vara specialiserad och samtidigt utgöra ett unikt tvärkulturellt medium som förenar de olika konstarterna.Kulturtidskriften blir också allt viktigare för olika minoritetsgrupper i samhället som ett forum där den egna gruppens specifika frågor kan diskuteras i relation till det samhälle de lever i.

Även unga människor ser kulturtidskriften som ett intressant redskap i den allmänna debatten. Unga kulturtidskrifter tänjer gränser och söker nya vägar för sitt budskap. Dessa kulturtidskrifter bryter ofta med den form som man förväntar sig av en traditionell kulturtidskrift och speglar därmed även skiktningar och mönster i ett framtida samhälle. Det är viktigt att även de kommer in i hanteringen av det statliga stödet till kulturtidskrifter, både som bedömare och som bidragstagare, eftersom återväxten på den relativt lilla marknaden för nya kulturtidskriftsredaktörer är begränsad. I dagens läge är det svårt för nya och oetablerade tidskrifter att komma ifråga för kulturtidskriftsstöd. Svårigheterna att överleva i skuggan av övriga medier är uppenbar.


Infrastrukturen behöver stärkas
De fyra tidskriftsverkstäderna i Göteborg, Luleå, Malmö och Stockholm har bidragit till att många små tidskrifter har kunnat utvecklas. Genom verkstäderna och Föreningen för Sveriges Kulturtidskrifter ges tillfälle att samlas kring gemensamma frågor.Många tidskrifter har svårt att marknadsföra sig;de saknar kunskaper i ekonomi och har stora problem med distributionen.Tidskriftsverkstäderna erbjuder
inte bara en fungerande maskinpark utan också utbildningsmöjligheter och möjligheten att samlas och utbyta idéer. Denna verksamhet kommer även i framtiden att fylla en viktig funktion.En konsulenttjänst skulle kunna inrättas med verkstäderna som bas. Marknadsföring och annan informationsverksamhet samt utbildning skulle vara de viktigaste arbetsuppgifterna. Tänkta målgrupper är, skolor, bibliotek, bokhandlar och andra verksamheter där tidskrifter fyller en viktig funktion.

De flesta kulturtidskrifter produceras i närheten av de större städerna. En uppgift för en tidskriftskonsulent skulle kunna vara att sprida kännedom om tidskrifter och tidskriftsproduktion i glesbygdsregioner.Tidskriftsverkstädernas bör ges en möjlighet att ta vara på de nätverk som skapats kring dem,såväl regionalt som lokalt. Ett tydligt exempel på denna utveckling är Tidskriftsverkstan i Väst som tillsammans med en hel rad aktörer på kulturens område samlats under ett tak i Lagerhuset i Göteborg och där det sker ett fruktbart och kreativt utbyte mellan dessa parter.


Semi-professionella tidskrifter lever farligt
Flera kulturtidskrifter som uppbär stöd hos Kulturrådet drivs på ideell basis. I dessa fall kan även jämförelsevis små stöd vara helt oumbärliga för tidskriftens ekonomi. Endast 13 procent av medarbetarna är fast personal; av dem är 40 procent avlönade i någon form. Bland de icke fast anställda är den övervägande delen skribenter (71 procent). På grund av personalsituationen har tidskriften ofta inga möjligheter att marknadsföra sig på ett önskvärt sätt och utökar därför inte heller prenumerations-eller annonsintäkterna nämnvärt. Om någon intäkt försvinner, vare sig det gäller prenumerationer, annonser eller kulturtidskriftsstöd, blir kvaliteten lidande.

I vissa fall lyckas ändå någon av dessa tidskrifter att ta sig till en »semi-professionell nivå «. En semi-professionell tidskrift satsar ofta på att avlöna personal, skribenter, fotografer m.m. och betala hyra för en lokal.De väljer också att satsa offensivt på marknadsföring. De fasta kostnaderna ökar,samtidigt som kvaliteten på tidskriften förbättras. Det senare kan innebära att stödet från Kulturrådet blir större. Paradoxen ligger i att det i sin tur innebär att marginalerna för tidskriften blir ännu mindre. Vid en ekonomisk kris kan redaktören laborera med produktionskostnaderna eller lönekostnaderna. Kvaliteten blir sämre i båda fallen och därmed finns också risken att Kulturrådets stöd minskar. I praktiken lever alltså en semi-professionell tidskrift väldigt farligt. Det visar också att en tidskrifts kvalitativa professionalisering svårligen kan täckas av motsvarande intäktsökningar.

En ökad professionalisering leder till ett ökat behov av stöd vilket kan motiveras av att kulturtidskrifter fungerar som plantskola för nya skribenter. Utan den debatt som tidskrifterna skapar skulle innehållet i de större dagstidningarna snabbt tunnas ut. Detta scenario aktualiserar behovet av en ökad flexibilitet i kulturtidskriftsstödet och en översyn av stödet i dess helhet.

Distributions- och portofrågan olöst
Kulturtidskrifterna rymmer en mångfald ämnen och åsikter.Denna heterogenitet kan vara en av orsakerna till att infrastrukturen på tidskriftsområdet är svag. Kulturtidskriftens viktigaste försäljningsplatser är bibliotek,bokhandlar,och andra kommersiella återförsäljare. Idag har dock kulturtidskrifterna nästan ingen möjlighet att nå ut till de två sistnämnda kategorierna.Ett av de största hoten mot tidskrifternas infrastruktur är den dåligt fungerande distributionen.

Kommersiell lösnummerförsäljning är praktiskt taget omöjlig då marknaden i princip domineras av två aktörer, Tidsam och Interpress, vars krav på upplagor och andra mer formalistiska krav utestänger större delen av kulturtidskrifterna. Viss försäljning via Pressstop butikerna och andra återförsäljare är möjlig bland annat genom det distributionsnät som Nätverkstan Ekonomitjänst kan erbjuda.

Sedan trycksaksportot försvann 1981 och bolagiseringen av posten genomfördes har de mindre kulturtidskrifterna betalat de fåtal storas rabatter. Biblioteken prenumererar på allt färre tidskrifter trots att tidskriftsläsningen är allt mer frekvent i biblioteken. bKulturtidskrifterna får ingen ersättning,liknande författarnas bib-
lioteksersättning, för att de läses och artiklarna kopieras.

Mycket få bokhandlar satsar på tidskriftsförsäljning – i viss mån av ekonomiskt förståeliga skäl. Ett undantag är Hedengrens i Stockholm som valt att profilera sig bl a genom tidskrifterna. Av kulturpolitiska skäl är det viktigt att frågorna om distribution och porto tas upp till diskussion vad gäller ansvar och resurser. Som en diskussionspart i distributionsfrågan skulle t ex Nätverkstan Ekonomitjänst och Föreningen för Sveriges Kulturtidskrifter kunna fungera. Frågan om portot ligger däremot på statlig nivå.

Elektroniska tidskrifter som alternativ
Liksom den tryckta tidskriften ständigt utvecklas och utmanar sin samtid, gör också den elektroniska tidskriften detta – om än i en ny dräkt. Den digitala tidskriften medger en förändrad kontakt med läsarna.

Allt fler tidskrifter använder en digital version som komplement till den tryckta. Det finns förutsättningar för att skapa kumulerade artikelbaser. Det digitala mediet ger helt andra förutsättningar vad gäller tillgänglighet med ljudupptagningar och rörliga bilder. För att främja tillgängligheten till materialet i kulturtidskrifterna bör webbversionerna publiceras i ett sådant format att de är anpassade för exempelvis talsyntes.

Flera tidskrifter finns för närvarande endast i elektronisk version. Publicering på nätet kan vara ett alternativ för en tidskrift som inte klarar de ekonomiska förutsättningarna för att producera en tryckt version. Distributionskostnader existerar knappt på nätet utan kostnaderna utgörs av löner, maskinpark, arvoden m m. Detfinns även exempel på tidskrifter som gått från att vara en digital tidskrift till att etablera sig så pass väl att en tryckt version av tidskriften varit möjligt. Så skedde exempelvis med Darling.

Utvecklingen under de senaste åren har aktualiserat frågan att inom ramen för kulturtidskriftsstödet även kunna ge bidrag till elektroniskt publicerade tidskrifter.

Publicerad: 2001-07-10